Annons

Peter Johansson, ”Barnatro”Klaustrofobisk resa in i Dalarnas mörka hjärta

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.
Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Peter Johansson håller fast vid rötterna i Dalarna som ämne för sin konst. Med åren har hans utforskande och kritik blivit än mer skoningslösa. I sin nya stora utställning tar han klivet in i den egna familjehistorien och en barndom präglad av våld och utnyttjande.

Under strecket
Publicerad

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.

Foto: Jean-Baptiste Béranger Bild 1 av 3

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.

Foto: Jean-Baptiste Béranger Bild 2 av 3

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.

Foto: Jean-Baptiste Béranger Bild 3 av 3

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.

Foto: Jean-Baptiste Béranger Bild 1 av 1

Peter Johansson, ”Barnatro”

Genre
Utställning
Var
Wetterling Gallery, Kungsträdgården 3

TOM 27 april

Falukorvarna. Ständigt dessa falukorvar. Ingen annan konstnär har använt sig av denna så urtypiskt svenska korv, lanserad redan i början av 1800-talet, som Peter Johansson.

Den fanns med redan från början, när han som avgångselev på Konsthögskolan ställde ut på Galleri Mejan 1992. På den tid då galleriet låg på Fredsgatan.

Det var inte bara falukorven som introducerades. Det mesta – kurbitsarna inte minst – som kommit att ingå i Johanssons konsekventa konstnärskap fanns på plats redan vid debuten.

Där och då framstod Peter Johansson som en glad dalmas, ett slags postmodernistisk popkonstnär som skojade med den stereotypa bilden av Dalarna som ett nationalistiskt monument. Hans styckade och vakuumförpackade dalahästar, färdiga för frysdisken, var ett fyndigt lustmord lätt att förstå. I dag visas de även på Nationalmuseum intill Anders Zorns ”Midsommardans” där de lyckats reta upp nationellt sinnade Zornbeundrare, bland annat EU-parlamentarikern Kristina Winberg (SD).

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.
Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Annons
Annons

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.

Foto: Jean-Baptiste Béranger Bild 1 av 1

Peter Johansson har hållit fast vid Dalarna som ämne för sin konst men utforskandet och kritiken har blivit än mer skoningslös. I en intervju från Dala-Demokraten 2015 karaktäriserar han den forna hembygden som "ett protektionistiskt och pompöst landskap som skadar de personer som lever där".

Det handlar fortfarande om Dalarna på den utställning, eller rättare sagt installation, som nu visas på Wetterling Gallery. Men nu har han tagit klivet rätt in i den mörka familjehistorien med en, som han skriver i katalogens förord, ”utstuderat elak och barnhatande farfar”, en far med ”frustrerad ilska” utmynnande i ”extremt våldsamma utbrott” och en labil mor som tog ut sin ilska och besvikelse på sin närmaste omgivning.

Som om det inte vore nog finns här också faderns arbetskollega och vän, mannen som utnyttjade Peter Johansson sexuellt under flera år.

Installationen har nyligen visats som dubbelutställning i Malmö, på Galerie Leger och Galleri 21. På Wetterling ryms allt, fast det blir trångt förstås, på gränsen till klaustrofobiskt, med de in- och utvända rum som byggts upp i galleriet. Glansigt brunröda och med ornamenterat yttre ser de lite ut som biktbås.

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.
Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery. Foto: Jean-Baptiste Béranger

De olika rummen syns genom titthål, i olika höjder för barn och vuxna. Ett överbelamrat pojkrum från tidigt sjuttiotal skulle kunna vara mysigt om det inte vore för korven, gjord av fogskum, som mekaniskt rör sig in och ut genom ett hål i sängkanten. Den penetrerande korven, eller penisen, återkommer på andra ställen.

Annons
Annons

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.

Foto: Jean-Baptiste Béranger Bild 1 av 1

I ett av rummen tillverkas falukorv. Väggarnas röda färgstänk gör att det ser ut som en plats för bestialiska mord. Sådant som så ofta och gärna skildras i dagens filmer och tv-serier. Nej, subtiliteter har aldrig varit Peter Johanssons starka sida.

Den inre delen av installationen bygger på fotografier ur familjealbumet. Vissa personers ansikten är ersatta av vita prickar och återfinns på golvet, styckade som korvskivor. Idyllen förvandlad till skräckfilm.

De uppförstorade fotografierna kompletteras med, som Peter Johansson skriver, "skulpturala kommentarer". Vi ser en isbjörnsfäll i en bur, med en falukorv dinglande i isbjörnens käft, rödmålade kaktusar som penisar, falukorvsändar som anus.

Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery.
Peter Johansson, ”Barnatro”. Installationsvy på Wetterling Gallery. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Ja, det är en på flera plan mycket obehaglig installation. Johanssons bearbetning av upplevelserna i barndomen tränger sig på. Det går bokstavligt talat inte att ta ett steg tillbaka för att få en överblick och en andhämtningspaus.

Ändå blir jag inte berörd på djupet. Tar inte med det jag sett ut i Kungsträdgården. Det är som om Peter Johanssons alltid lika hårdlackerade estetik, och historia av iscensättande och rollspelande, lägger sig i vägen för empatin.

Eller är det för att jag är påläst, och därmed förberedd på det hemska, innan besöket på galleriet i Kungsträdgården?

Eller för att jag, som kritiker, inte kan låta bli att referera till annan konst och andra konstnärer?

Jag ser ju närheten till Paul McCarthys slafsiga och groteska installationer. Kopplar ”falukorvsrummet” till en blodig performance signerad Hermann Nitsch. Drar konsthistoriska trådar från isbjörnen med falukorven till Meret Oppenheims surrealism. Och refererar de ut- och invändiga rummen till Rachel Whitereads skulpturer av tomrum.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons