Annons

Jordens osynliga liv kan bli klimatets räddning

Illustrationsbild.
Illustrationsbild. Foto: Jurek Holzer

Bakterierna kan hjälpa oss att lösa klimatkrisen. Det säger den världsledande mikrobiologen Jack Gilbert i en intervju med SvD. San Diego-forskaren har dragit igång en gigantisk kartläggning av alla mikrober.

Under strecket
Publicerad

Mikrobiologen Jack Gilbert på exkursion.

Foto: Privat Bild 1 av 1

Mikrobiologen Jack Gilbert på exkursion.

Foto: Privat Bild 1 av 1

MIAMI Det finns obegripligt mycket bakterier på jorden. 100 miljoner gånger fler än stjärnorna i universum – och troligen en biljon olika arter.

Kan de hjälpa oss ur klimatkrisen?

– Kanske. Det är min förhoppning att vår forskning ska ändra sättet vi sköter den här planeten, säger Jack Gilbert, professor i pediatrik vid universitetet i San Diego.

Titeln döljer att Jack Gilbert även är kirurg och en tongivande röst inom mikrobiologi, biokemi, ekologi, jordbruk och havsforskning.

Men framför allt är han besatt av mikrober, i oss och runt oss.

Jack Gilbert är initiativtagare till det enorma Earth Microbiome Project, EMP. Målet är kort och gott att kartlägga alla mikrober på jorden. Eller snarare i jorden, för det är där och i haven de flesta finns: tusentals arter i varje gram mylla och biljoner i varje litet spadtag.

Mikrobiologen Jack Gilbert på exkursion.
Mikrobiologen Jack Gilbert på exkursion. Foto: Privat
Annons
Annons

Tills alldeles nyligen visste vi väldigt lite om alla dessa mikrober som är en förutsättning för liv på vår planet. Vi visste att de på ett vidunderligt sätt bryter ner organiskt material och skapar nya ämnen, men inte hur det går till. Det kallades för den svarta lådan.

– I dag vet vi att mikroberna spelar en central roll för att balansera cyklerna av koldioxid, kväve, syre och även fosfor. När balansen rubbas för mikroberna så får det direkt betydelse för utsläppen av klimatgaser i atmosfären, säger Jack Gilbert när SvD möter honom i Miami.

Den smältande permafrosten är ett stort, stort problem.

– Mikrober är nyckelspelaren när det gäller syntetisering och konsumtion av koldioxid. Växter spelar en sekundär roll.

När permafrosten i Sibirien och norra Kanada värms upp bildas en blöt miljö där det kol som varit bundet frigörs och konsumeras av bakterier. De föder i sin tur andra mikrober – de kallas arkéer – som producerar massiva mängder av den aggressiva växthusgasen metan.

– Den smältande permafrosten är ett stort, stort problem och vi räknar med att den under de kommande decennierna kommer att växa exponentiellt som källa till växthusgaser.

Men lösningen är närmare än vad vi tror, menar Jack Gilbert. Närmare bestämt rakt under våra fötter. Det han och hans kollegor arbetar med är att finna vägar att binda kol i marken och ner i havens bottensediment.

– Det avgörande problem som jag ser är inte koldioxiden utan kvävecykeln, säger han och fortsätter:

– Hanteringen av ammonium i jorden är för mig den största oroskällan vad gäller stabiliteten i ekosystemet. Jag tror att om vi löser kvävecykeln genom att bättre förstå och styra mikroberna så kommer det att lösa hela problemet med kol. Det kommer att göra våra jordar mer hälsosamma, våra hav mer friska och maten mer hälsosam.

Annons
Annons

Problemet är enligt Jack Gilbert ganska enkelt: att vi i det moderna jordbruket inte lägger tillbaka tillräckligt mycket organiskt material i jorden, som därför inte binder tillräckligt av det kol som finns i miljön. Istället förlitar sig jordbruket på konstgödning och bekämpningsmedel.

– Vi behöver komma tillbaka till det vi gjorde för femtio år sedan. Det styrs av ekonomin och att många haft det bra, som i de utvecklade länderna. När det är goda tider glömmer jordbrukarna att återföra organiskt material, när det är dåliga tider tvingas de att göra det.

Jack Gilbert menar att vi behöver röra oss tillbaka mot odlingssystem som binder kol och lagrar det långsiktigt. Det kan ske genom att återföra växtdelar, genom skiftesbruk där man roterar växtföljden eller genom att odla klöver eller bönor som vänds ner i marken.

Bakterierna älskar jordar med högt innehåll av kol och organiskt material.

I dag är nästan alla jordar på vår planet ödelagda. De ursprungliga, orörda mikrobiella ekosystemen är utrotningshotade.

– Vi letar upp reservoarer av oförstörd biologisk mångfald. Det är otroligt viktigt att dessa miljöer kan bevaras för sedan kan vi använda dem för att befrukta mer karga områden.

Längs järnvägsspår har forskarna lokaliserat rester av den ursprungliga amerikanska prärien som en gång präglades av stabila ekosystem innan människan satte plogen i marken och började odla.

– Vi har upptäckt att vissa bakterier är vanliga på grässlätter och tycks vara extremt viktiga för att få gräset att växa där. De älskar jordar med högt innehåll av kol och organiskt material, berättar Jack Gilbert.

Annons
Annons

Men dessa bakterier finns bara på platser där det växer vissa ogräs som ingen idag sätter något värde på och som är nästan helt utrotade.

–  Om du börjar tillföra konstgödning till sådana jordar så dör de här mikroberna. De försvinner helt från miljön.

På det här sättet, fortsätter Jack Gilbert, kommer jordar som ensidigt odlas med vete, korn och majs att skapa obalanserade mikrobiella ekosystem som frigör mer kol än vad de binder.

Men utan konstgödning, med mer organiskt material och större biologisk mångfald, kommer jordarna att bli den helt dominerande kolsänkan, binda mer vatten och växterna kommer att kunna försvara sig själva bättre mot angrepp. Det kan också minska stressen hos växten runt rötterna så att den faktiskt kan ge större avkastning än tidigare, tillägger han.

– Vi kan få friskare jordar som i sin tur är både lättare att odla och som binder klimatgaser.

Ett sätt är att ta jord från en plats och överföra till en annan. I tropiska områden är mangroveträsk en av nycklarna.

– Vi kan ta jord från mangroveträsk som är friska i Jamaica och plantera in i sådana som behöver återställas. Du behöver inte mycket, bara små mängder. Vi sår mikrobiella frön från friska områden och för över dem till sjuka. Ibland behöver vi tillföra ”prebiotika” som särskilt organiskt material som mikroberna i början kan konsumera. Sedan förökar de sig själva snabbt, säger Jack Gilbert.

För att förstå sambanden bättre grundade Jack Gilbert Earth Microbiome Project. Hittills har 170 000 prover analyserats.

– Om du som lokal forskare har en egen idé om vad som händer i din sjö så kan du nu jämföra den med alla sjöar som det någonsin tagits prover i. Du kan se om de trender du observerar lokalt även är giltiga på global skala. Kunskapen om vår planet kan utvecklas mycket snabbare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons