Annons

Maria Ludvigsson:Klimaträttvisans klimateffekt noll

Foto: Pontus Höök/TT

Fredagens klimatstrejker gör ingen skillnad i sak.

Under strecket
Publicerad

I fredags demonstrerades mot miljöförstörelse. Ung som gammal, ledig som tjänstgörande.

Progressiva föräldrar kunde gå in på tillgängliga skolappar för att godkänna sitt barns klimatskolk. Enkelt och smidigt. Företag, som exempelvis Haglöfs, höll stängt ett par timmar för att anställda skulle kunna strejka och demonstrera.

På arbetsplatser som Handels fick personal som så önskade klimatdemonstrera på betald arbetstid. (Ingen strejkbrytare anmäld.)
Ingen behöver påpeka hur ursvenskt detta är. Arbetsgivare uppmuntrar till strejk, betalar för ledig tid och stängd butik, allt för att understödja en strejk med ett budskap som ingen är emot.

Till vilken nytta? Ibland tycks förpliktigandegraden stå i omvänd relation till engagemanget.

Ingen ska tvivla på demonstranternas eller skolstrejkarnas uppriktiga hållning att luft, vatten och jord förtjänar vår respekt och omsorg. Men vad man önskar ska hända eller vilka reformer man propagerar för är på alla sätt oklart.

Det är ett typiskt läge för politiska diversehandlare att prångla ut gamla hyllvärmare. Vänstern passar på att lansera klimaträttvisa som en nutida variant av rikedomens skuld i de fattigas elände. Tanken är att de som blivit rika av utveckling och marknadsekonomi ska betala för gamla synder och utsläpp och låta dem som ännu lever i fattigdom slippa. Ett slags småsyskons rättvisepatos där effekten är noll men symboliken är allt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons