Annons

En amerikansk epidemiKnarket billigare än cigg – resultat av en cynisk spiral

Protest utanför Guggenheimmuseet i New York mot en av museets finansiärer, familjen Sackler, som tjänat enorma summor på Oxycontin.
Protest utanför Guggenheimmuseet i New York mot en av museets finansiärer, familjen Sackler, som tjänat enorma summor på Oxycontin. Foto: Yana Paskova/TT

I ett av världens rikaste länder sjunker medellivslängden och antalet beroende av opioider är så stort att arbetskraften utarmas. Jonas Cullberg skriver om en kris som skär tvärs igenom det amerikanska samhället.

Under strecket
Publicerad

”En amerikansk epidemi” är Jonas Cullbergs debutbok. Den är som bäst när han träffar vanliga amerikaner. ”Känns ärligt, nära och nyfiket.”

Bild 1 av 2

Jonas Cullberg är frilansjournalist boende i New York, USA, sedan 2015.

Foto: Naina Helén Jåma/TT Bild 2 av 2

En amerikansk epidemi

Författare
Cullberg, Jonas, 1979-
Genre
Sakprosa
Förlag
Atlas
ISBN
9789173896504

Den amerikanska opioidkrisen är resultatet av en cynisk spiral. Det började med vanlig läkemedelskrängning. Bolaget Purdue Pharma lanserade det smärtstillande läkemedlet Oxycontin på 90-talet. Läkare skrev ut det på löpande band och människor blev beroende. Marknadsföringsapparaten var massiv.

När tillgången på de receptbelagda preparaten ströps tog de piratkopierade över. Och heroinet. På gatan i Kensington, Philadelphia, kostar en påse hälften av ett paket cigaretter.

Vissa är spetsade med det 50 gånger starkare fentanyl. Ett syntetiskt smärtstillande preparat som har skördat tusentals liv de senaste åren. 2017 dog runt 47 600 amerikaner i opioidöverdoser. Nu står hoppet till cynismen som ledde människor in i missbruket. För när kunderna dör krackelerar affären. Överdoserna minskar kundbasen.

Jonas Cullbergs ”En amerikansk epidemi” är ett översiktsverk, en karta över en kris som i det tysta har brutit sönder ett land. I ett av världens rikaste länder sjunker medellivslängden och antalet beroende är så stort att arbetskraften utarmas.

Annons
Annons

”En amerikansk epidemi” är Jonas Cullbergs debutbok. Den är som bäst när han träffar vanliga amerikaner. ”Känns ärligt, nära och nyfiket.”

Bild 1 av 1

Män och kvinnor som prostituerar sig för att ha råd att missbruka. Barn som stjäl från sina föräldrar.

För missbrukaren är ruset viktigare än allt annat. Cullberg tecknar hopplöshetens ansikte. Män och kvinnor som prostituerar sig för att ha råd att missbruka. Barn som stjäl från sina föräldrar. Föräldrar som överger sina barn. Maktlösa morföräldrar som tar hand om barnbarnen.

 ”En amerikansk epidemi” är Jonas Cullbergs debutbok. Den är som bäst när han träffar vanliga amerikaner. ”Känns ärligt, nära och nyfiket.”
”En amerikansk epidemi” är Jonas Cullbergs debutbok. Den är som bäst när han träffar vanliga amerikaner. ”Känns ärligt, nära och nyfiket.”

Missbruket är så starkt att få hyser illusioner om ett slut. På gatorna räddas livlösa människor med nässprayen Narcan, för att tillnyktra och återvända till heroinet eller fentanylet. Missbrukare med försäkring eller hopskramlande familjer lägger in sig på dyra behandlingsprogram, som i regel följs av återfall.

För den som likt jag själv har stött på enstaka texter och dokumentärer ger boken överblick. Från öppna drogmarknader i västra Baltimore och överdoserande tonåringar på Staten Island till opportunistiska smärtstilleförskrivande läkare och kalkylerande läkemedelsbolag och lobbyister.

Särskilt fördjupande är den dock inte. Redan i det andra kapitlet, om Purdue Pharma, reagerar jag på bristen på egna källor. Att förvänta sig tillgång till skygga och avskydda makthavare är att begära mycket, men slentrianreferenserna till stora amerikanska nyhetsmedier får författaren att framstå som mindre ambitiös än han förmodligen är.

Bäst blir det när Jonas Cullberg beger sig ut på fältet. Det känns ärligt, nära och nyfiket.

Bäst blir det när Jonas Cullberg beger sig ut på fältet. Det känns ärligt, nära och nyfiket. I mötena med vanliga amerikaner glänser Cullberg. Texten talar för sig själv och innehåller mindre av den sortens tesdrivna anslag som numera präglar reportagejournalistiken. Intervjupersonerna fångas som de är: cyniska, hjärtliga, omöjliga. Med små medel, som rakt återgivna citat och iakttagelser, levandegör han dem: deras humor och insikter. Narrativet blir mer utforskande och mindre förutsägbart.

Annons
Annons

Jonas Cullberg är frilansjournalist boende i New York, USA, sedan 2015.

Foto: Naina Helén Jåma/TT Bild 1 av 1
Jonas Cullberg är frilansjournalist boende i New York, USA, sedan 2015.
Jonas Cullberg är frilansjournalist boende i New York, USA, sedan 2015. Foto: Naina Helén Jåma/TT

Även om jag inte tror inte att det är vad författaren vill ha sagt, kan man lätt få intrycket att allt är läkemedelsbolagens, lobbyismens och läkarnas fel. Men är det så? Eller är krisen kanske också ett utslag av en hopplöshet som utan läkemedelsbolagens lömska preparat hade tagit sig andra destruktiva uttryck? Opioidkrisen är klassöverskridande, men drabbar den fattiga befolkningen hårdast. De vars jobb inte ersätts, vars morgondag sällan överträffar gårdagen, vars tillvaro är en kamp för överlevnad.

Problemen långt före första tabletten, pulvret, injektionen.

Värst drabbade, skriver Cullberg, är lågutbildade, vita amerikaner. I de områden där flest amerikaner har dött av opioidöverdoser röstade majoriteten på Donald Trump i presidentvalet 2016.

Samtidigt ökar dödligheten mest bland äldre, svarta missbrukare.

Opioidmissbruket förenar Trump- och Black Lives Matter-anhängare, igenbommade förstäder och villaförorter, hemlösa och kändisar.

När de massiva stämningshögarna som väntar Purdue Pharma avklarats återstår hopplösheten. Grusade framtidsutsikter och döda familjemedlemmar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons