Annons

Catarina Kärkkäinen:Kommunernas kris går att lösa

Även den politiska uppgiften.
Även den politiska uppgiften. Foto: Leif R Jansson/TT

Finansminister Magdalena Anderssons förslag skulle göra svensk ekonomi mindre stabil och motståndskraftig.

Under strecket
Publicerad

Det är kris i kommunerna. Vid det här laget är orden bekanta på gränsen till utnötta. Det ekonomiska läget är kärvt, och kommer att bli kärvare i takt med att vi blir fler äldre, barn och unga, och den arbetsföra befolkningen inte ökar i samma takt. De senaste årens stora flyktinginvandring har också gjort sitt för kommunernas ekonomi.

Sveriges kommuner och regioner (SKR), tidigare Sveriges kommuner och landsting, har länge påtalat detta. Organisationen beräknar att det saknas 20 miljarder kronor i kommuner och regioner redan om tre år.

Nu är SKR visst inte en neutral bedömare, utan part i målet. Förbundet ska driva sina medlemmars intressen, och mer resurser är ett sådant intresse. Bilden bekräftas dock av andra – däribland Finansdepartementet.

Det är alltså i sin ordning att finansminister Magdalena Andersson känner sig nödgad att göra någonting. Finansministern sade i en interpellationsdebatt i riksdagen i förra veckan att Sverige bör överge överskottsmålet och använda resurserna till att hjälpa kommuner och landsting att klara av sina åtaganden.

Annons
Annons

Sverige har ju den lägsta statsskulden sedan år 1977. Samtidigt har kommunsektorn stora låneskulder. Det är en intuitivt förståelig prioritering. Det saknas pengar här – så vi tar pengar där.

Men lösningen är lika fel som när Sverigedemokraterna föreslog samma sak för två månader sedan. Det skulle göra svensk ekonomi mindre stabil och motståndskraftig om vi slutade spara inför en lågkonjunktur. Och det grundläggande problemet kan inte lösas genom att flytta pengar från den ena delen av den offentliga sektorn till den andra.

Problemet måste lösas strukturellt. De senaste 15 åren har kommunsektorns kostnader ökat med i genomsnitt drygt 0,5 procent årligen, utöver det som kan motiveras av den demografiska utvecklingen. Kommuner och regioner måste själva bli mer effektiva. Och de kan dessutom göra det.

I en ny rapport från Svenskt Näringsliv undersöks effektiviseringspotentialen i ett antal välfärdsområden – som äldreomsorg och grundskola. Rapporten kommer fram till att om alla kommuner bedrev sin verksamhet lika effektivt som ett antal föredömeskommuner inom respektive välfärdsområde skulle det vara möjligt att spara 30 till 40 miljarder kronor.

Rapportförfattarna drar ett antal slutsatser om vad kommunerna behöver göra. Det handlar bland annat om tydlig ansvarsfördelning mellan politik och förvaltning, och att rensa och ensa bland målen.

En del av problemet är dock bortom kommunpolitikernas och tjänstemännens kontroll. Verksamheten är ålagd kommunerna på beslut av riksdagen, men graden av frihet vad gäller innehållet är låg. Styrdokumenten är många. Riktlinjer och detaljerade krav tillkommer ofta, inte sällan av regeringar som vill visa sig handlingskraftiga och uppfylla sina vallöften om till exempel storlek på barngrupper och väntetider i vården.

Riktade statsbidrag används för att styra prioriteringarna, men främjar kortsiktighet före långsiktighet, stör effektiviseringsprocesser, skapar undanträngningseffekter, försvårar planering och orsakar extra administration. Därtill skapar det kommunala utjämningssystemet dåliga incitament.

Kommunpolitiker runt om i landet skulle göra klokt i att läsa studien och inleda det långa arbetet med effektivitet. Väljare skulle behöva göra mer informerade val och ställa krav på långsiktighet och god styrning. Men riksdagen skulle också behöva göra sitt för att skapa förutsättningar för effektivitet. Tyvärr verkar regeringen notoriskt ointresserad av det.

Alternativet, att flytta pengar fram och tillbaka tills slantarna sinar, kommer inte att fungera.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons