Annons

Janerik Larsson: Konflikten i Göteborgs Hamn

Ska revolutionen starta här i Göteborgs hamn?
Ska revolutionen starta här i Göteborgs hamn? Foto: Björn Larsson Rosvall
Under strecket
Publicerad

Onsdagens Uppdrag Granskning argumenterade för att det i Göteborgs hamn pågår en Davids kamp mot Goliat. Programmet beröttade exakt den historia Hamnarbetarförbundet önskade vilket bekräftas av Eskil Rönér, förbundsordförande, Svenska Hamnarbetarförbundet i GP idag.

David är Hamnarbetarförbundets avdelning 4, Goliat är en mäktig allians av LO, Transportarbetareförbundet, arbetsgivareorganisationen Sveriges hamnar, hamnbolaget i Göteborg, APM Terminals och i slutändan arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Det finns ett problem med den bilden. Den är felaktig. Konflikten handlar inte om något som kan ”förändra den svenska arbetsmarknaden i grunden” utan om något både svårare och viktigare – nämligen hur den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera också på denna del av ekonomin. Hur ska arbetsgivare som följer den svenska modellen hantera en sabotör som Hamn 4:an?

Det fanns, som jag ser det tre drivkrafter – eller avgörande faktorer – bakom förbundets tillkomst.

Det handlade utåt sett först och främst om en protest mot Transportarbetareförbundet.

Annons
Annons

Det andra och viktigaste skälet är rent politiskt. Hamnarbetarförbundet har från starten haft en inte särskilt öppet redovisad politisk agenda. Hamnarbetarförbundet har letts av kommunister och den dolda agendan har gått ut på att ”krossa kapitalismen”. Kollektivavtalssystemet och den svenska modellen har aldrig accepterats av de kommunister som sedan långt före 1972 genom vilda strejker sökt skapa förutsättningar för en revolution i Sverige.

Genom att sitta på en central del av ekonomin finns här makten att skapa stora ekonomiska problem.

Eftersom hamnarbetarförbund i alla länder sitter på nyckeljobb i ekonomin är svenska hamnarbetare förvisso inte de enda som agerar med mycket liten respekt för den övriga ekonomin. USAs Teamsters är berömda och dess legendariska ledare Jimmy Hoffa illustrerar fenomenet.

I tredje hand kan man konstatera att för Hamnarbetarförbundets bildande innebar att organisationen då fick skydd av den svenska grundlagen. Det paradoxala är alltså att rätten att bilda en facklig organisation kan användas som vapen för att underminera den samhällsordning som grundlagen är det främsta uttrycket för.

Genom att pressa arbetsgivarna så långt som möjligt har Hamnarbetarförbundet många gånger ställt till bekymmer på arbetsmarknaden.

Hamn4an agerar som de gör för att de inte vill ha den del av ett kollektivavtal som är arbetsgivarnas motiv för dessa: arbetsfred. Hamn4an och förbundet vill ha rätten till stridsåtgärder – men inte för att träffa kollektivavtal om arbetsfred, utan för att just strida. Det är det som är så utmanande för de fackförbund som tar ansvar för och bär den svenska arbetsmarknadsmodellen genom att åta sig fredsplikt i utbyte mot villkoren i ett kollektivavtal. Och det är därför regeringen agerar i form av en översyn av rätten till stridsåtgärder.

Annons
Annons

De som nu i programmet argumenterar till Hamn 4:ans fördel missar lätt denna helt avgörande punkt. Egentligen är det bara detta som det handlar om.

Uppdrag Granskning missade tyvärr att tydliggöra det som lett och leder till att Hamnarbetarförbundet agerar som man gör.

Fokus kom att förflyttas till de ansträngningar som nu görs för att få till stånd en juridisk ordning som skyddar den svenska modellen.

Att både UGs reporter och en del andra röster i programmet inte vill inse hur det hänger samman blev i UG mycket tydligt redovisat.

Transportarbetareförbundet har träffat ett kollektivavtal med Sveriges Hamnar om arbetsfred, Hamn- och Stuveriavtalet. Det gäller alla hamnarbetare i alla hamnar.  

Vad regeringens översyn gäller är om ett fack ska kunna ha stridsrätt i andra syften än att träffa kollektivavtal. I Göteborgsfallet har Medlingsinstitutet föreslagit Hamn4an ett hängavtal som ger dem avtalsbärande status men de har tackat nej. Deras syfte har inget med den svenska kollektivavtalsmodellen att göra utan det handlar om att riva ner det system som råder.

Att man från regeringshåll – nu och tidigare – varit ängsliga för att närma sig denna problematik är inte att förvånas över. Det kommer lätt – som nu i UGs version – att handla om David mot Goliat.

Men nu när Hamnarbetarförbundet åsamkar den svenska samhällsekonomin skador i mångmiljardklass – skador som man inte kan se någon annan slutpunkt på än att Göteborgs hamn mister sin roll i ekonomin – så är det uppenbart att det är det kommunistledda förbundet som är Goliat och hamnen i Göteborg och alla dess kunder som är David.

Det riktigt tydliga i UG var när Medlingsinstitutets medlare Jan Sjölin, tidigare avtalssekreterare i Kommunal, konstaterar att orsaken till att medlingen misslyckats är att han inte kan se vad Hamnarbetarförbundet egentligen vill ha. Jag tror han vet exakt vad som eftersträvas men talar naturligt nog inte klartext – kanske kommer medlarna att få en roll åtminstone efter en lagändring.

Sjölins förslag i programmet att Hamn4ans medlemmar skulle gå in i Transport och ta makten över den avdelningen ska bara ses som en effektiv illustration av varför Hamn4an inte är intresserade av att bindas av ett kollektivavtal.

Någon revolution hägrar inte än – men kanske med tiden. Det är den avgörande premissen för Hamnarbetarförbundets agerande sedan starten.

(En tidigare version av denna artikel har varit publicerad på arbetsmarknadsnytt.se)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons