Annons

Tove Lifvendahl:Konkurrensen, dumbom

Näringsminister Mikael Damberg (S) beklagar beskedet från Ericsson. Frågan är vad regeringen vill göra att för att fler företag ska kunna utvecklas och växa i Sverige?
Näringsminister Mikael Damberg (S) beklagar beskedet från Ericsson. Frågan är vad regeringen vill göra att för att fler företag ska kunna utvecklas och växa i Sverige? Foto: Jessica Gow/TT
Under strecket
Publicerad

Ett av Bill Clintons huvudbudskap som anfördes gentemot den sittande presidenten George H W Bush i kampanjen 1992 var: ”Det är ekonomin, dumbom”. Bevingade ord som sedan dess har varit föremål för flitigt återbruk och remake i både politik och populärkultur.

Chefredaktören för Dalademokraten, Göran Greider, är verkligen ingen dumbom, utan en högst intelligent och belevad människa. Men han är övertygad socialist, och som sådan kommenterade han på Twitter Ericssons intention att friställa 3 000 medarbetare så här: ”I dag, den 4e oktober, på den fria företagsamhetens och antilöntagarfondsdagen, visar Ericsson innebörden av fri företagsamhet.”

Det är ett lika begåvat som försåtligt inlägg. Begåvat, för att han i sak har rätt. Försåtligt, för att det riskerar att leda tanken och slutsatserna fel. Greider har rätt i att den fria företagsamheten inte innebär några garantier för att en varvs-, textil-, bil- eller för den delen telekomindustri, för evigt kommer att vara mest lönsam och effektiv på den geografiska yta där den en gång uppförts. Den fria företagsamheten garanterar däremot att frågan om var det är mest lönsamt och effektivt att driva en verksamhet, ständigt kommer att prövas och jämföras mot andra alternativ.

Annons
Annons

Detta är i grunden företagsamhetens styrka, och alla blir i förlängningen vinnare av en sådan process. För trots att outsourcing har varit en plågsam nyhet var- och närhelst den kommit, skulle vi alla ha varit fattigare utan den. Många varor som har blivit ”utsatta” för globaliseringen, såsom dammsugare, tvättmaskiner och symaskiner, skulle utan outsourcing i dag ha legat på en sådan prisnivå att svenska hushåll med låga inkomster inte hade haft råd med dem.

Frågorna som ställs inför Ericssons dramatiska beslut är alla förutsägbara i sitt perspektiv inifrån och ut, och följer av logiken att vi fullkomligt naturligt känner stark empati med de enskilda för vilket beslutet är ovälkommet. Men de frågor som borde ställas kommer i stället från World Economic Forum, som i den senaste Global Competitiveness Report 2016–2017, tittar på Sverige utifrån och in.

Vid en första anblick verkar allt toppen. Sverige har förflyttat sig tre pinnhål upp och håller nu en hedrande sjätteplats av de 138 länder som mätts, med Jemen som jumbo. Före oss kommer Schweiz, Singapore, USA, Holland och Tyskland. Det som förlänat oss avancemanget är förbättringar i synnerhet när det gäller makroekonomin. Vi har en robust tillväxt och vårt budgetunderskott minskade under 2015. Vi har ett högt deltagande i arbetskraften med en hög grad av yrkesverksamma kvinnor.

Många nöjer sig här. Gnider sig förnöjt på magen och menar att det inte finns någon anledning att gnälla; Sverige levererar. Men WEF konstaterar också att Sverige har tappat 26 steg och rasat ner till 120:e plats när det gäller skatternas effekt på incitamenten för att arbeta. Att restriktiva arbetsmarknadsregleringar upplevs vara den näst mest problematiska faktorn för att göra affärer i Sverige. Att vår dysfunktionella bostadsmarknad kan försvåra mobilitet och ha en negativ inverkan på arbetsmarknadens effektivitet. Att tillgängligheten på forskare och ingenjörer faller, från en sjätte till en 20:e plats.

När nu den segdragna skedmatningen av budgetförslagen börjar gå mot sitt slut går det i alla fall att urskilja en viktig skillnad: De borgerliga tycks ha förstått och vill alla göra något åt skatternas skadliga inverkan. De rödgröna verkar mer inriktade på att Sverige ska pröva fallhöjden i de 18 platser som återstår till den internationella botten.

Frågan som nu ställs i Borås och Kumla är förstås hur regeringen ska hantera den omedelbara situationen för dem som får gå. Men alla som inte direkt berörs borde se till att ställa frågor om vad regeringen gör för att hantera frågorna som WEF reser och som är helt avgörande för framtida strategiska beslut för våra företag. De flesta är trots allt inte dummare än att de förstår att det är konkurrenskraften det handlar om.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons