Annons

Konserthuset måste byggas om för Mühlrad

Jacob Mühlrad.
Jacob Mühlrad. Foto: Naina Helén Jåma/TT

Idag släpper han sitt debutalbum. Men tonsättaren Jacob Mühlrad har mer än så på gång: konserter, en bok, musik till en Alex Schulman-monolog på Dramaten. Dessutom kräver samarbetet med Kungliga Filharmonikerna att Konserthuset byggs om.

Under strecket
Publicerad

Jacob Mühlrad i hemmet.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 3

”Det som är läskigt med antisemitism är att den finns i alla samhällsskikt”.

Foto: Naina Helén Jåma/TT Bild 2 av 3

Jacob Mühlrad i Berwaldhallen med ”Kaddish” 2017.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 3 av 3

Jacob Mühlrad i hemmet.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Jag tar mig till centrala Östermalm i Stockholm där Jacob Mühlrad brukar sitta i en liten lya och komponera. Jag hör pianoklink från det öppna fönstret, men musiken avbryts när jag ringer på porttelefonen. Rummet domineras av pianot och han påpekar omedelbart att han inte är en pianist i första hand utan en tonsättare.

Men han tvekar inte att rusa till pianot från soffan när vi börjar diskutera ”Våroffer” av Stravinskij. Jag hinner knappt hävda att Black Sabbath inte uppfann hårdrocken 1969 utan att det hände 1913 – tre och en halv minut in i ”Våroffer”, med ett magnifikt kontrabasriff – förrän han är framme vid pianot och spelar just det avsnittet.

– Du menar det här? Det är så jävla snyggt och melodin som kommer efter bygger på rysk folkmusik. Han höll på att implementera någon sorts urdel i sig själv i musiken. Jag är stolt över det judiska i min musik, men Stravinskij slog ifrån sig om att han snodde det ryska, säger Jacob Mühlrad och visslar på melodin.

Jacob Mühlrad i hemmet.
Jacob Mühlrad i hemmet. Foto: Henrik Montgomery/TT
Annons
Annons

”Det som är läskigt med antisemitism är att den finns i alla samhällsskikt”.

Foto: Naina Helén Jåma/TT Bild 1 av 1

Hans första album ”Time” släpps i oktober. Titellåten är ett beställningsverk från Radiokören, WDR Rundfunkchoir, Capella SF och Tapiola Choir. Här finns också verken ”Nigun”, ”Anim Demiraus” och ”Kaddish”, sammantaget en summering av det Mühlrad gjort de senaste tio åren.

Min tidigare bild av Gud är nu projicerad på musiken.

– I ”Time” beskriver jag den ”eviga tonen”, jag kan inte säga att det är sant, men det ger mig inspiration i min musik att tänka att efter big bang utgick hela världen från en sorts ton, att hela universum fortfarande expanderar i en efterklang. Min tidigare bild av Gud är nu projicerad på musiken. Gud kanske inte finns, men det gör musiken och den är evig.

”Kaddish” är tillägnad Mühlrads morfar som överlevde Förintelsen, så det faller sig naturligt att vi börjar prata om att antisemitismen är på frammarsch igen. I december 2018 kom en rapport från EU:s byrå för grundläggande rättigheter, där det framgick att 82 procent av de svenska judarna anser att antisemitismen är ett ganska eller väldigt stort problem.

”Det som är läskigt med antisemitism är att den finns i alla samhällsskikt”.
”Det som är läskigt med antisemitism är att den finns i alla samhällsskikt”. Foto: Naina Helén Jåma/TT

– Det som är läskigt med antisemitism är att den finns i alla samhällsskikt, åt höger och vänster, uppåt och neråt, den kan vara väldigt subtil eller mer direkt.

Du bär davidsstjärnan, något som många andra judar av rädsla väljer bort.

– Det är alltid en risk. Min flickvän fick en davidsstjärna i present av mig, något jag nu har dåligt samvete för, för jag vet inte hur farligt det är. Jag kanske har gett henne en dödsdom, säger Jacob Mühlrad och ler mitt i eländet.

Det tog bara en sekund så berättade han att ”de mördade hela min familj för att de var judar”.

Annons
Annons

Jacob Mühlrad i Berwaldhallen med ”Kaddish” 2017.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 1

Redan tidigt blev han varse hatet mot judar. Familjen hade rest till Israel för att plantera träd för att hedra farfars släktingar som mördades under andra världskriget. Jacobs far bad farfar att inte berätta om alla hemskheter för lille Jacob, som vid detta tillfälle var sex år gammal. Jacob såg att farfar var ledsen och satte sig i hans knä.

– Det tog bara en sekund så berättade han att ”de mördade hela min familj för att de var judar”. På kvällen på hotellet sprang jag omkring och skrek att ”jag vill inte vara jude!”.

Du pratade i ditt sommarprogram 2017 om chocken när din mamma Rosie blev sjuk i cancer och läkarna inte gav henne mycket hopp. Då hoppades du att hon skulle kunna vara med när du framförde just ”Kaddish”. Kommer hon på konserten i Stockholm i slutet av oktober?

– Jag hoppas det. Det ser ut så, men man vet aldrig, säger Jacob Mühlrad.

Jacob Mühlrad i Berwaldhallen med ”Kaddish” 2017.
Jacob Mühlrad i Berwaldhallen med ”Kaddish” 2017. Foto: Claudio Bresciani/TT

Just nu är han intresserad av evighetslånga musikstycken, vilket innebär att de nyskrivna verken kommer kräva sitt av publiken.

– Att skapa olika typer av tillstånd kan ibland ta mycket tid, så nu komponerar jag världens längsta symfoniska verk, kanske tio timmar långt och utan pauser.

Som om det inte räckte med detta skriver Mühlrad en bok för Norstedts. Om det blir en regelrätt roman är fortfarande lite oklart.

Annons
Annons

Det var faktiskt Swedish House Mafia som kontaktade mig.

– Jag vet inte än vad det är om jag ska vara ärlig, en jävla massa text som kan ta vägen vart som helst. Det är allt från svarta hål, supernovor till reflexioner av musikverk och Beethovens oförmåga att skriva melodi. Jag har fått väldigt fria tyglar.

Du har samarbetat med Silvana Imam, Eva Dahlgren och dj-trion Swedish House Mafia – kände de till dig när du kontaktade dem?

– Det var faktiskt Swedish House Mafia som kontaktade mig. Jag stod och grillade på landet när Sebastian Ingrosso ringde mig för ganska exakt ett år sen. Det är en annan värld, men den gemensamma nämnaren med mina samarbeten är att jag klickat med dem som personer och vi har haft samma musikaliska visioner.

Mühlrad skriver även musik till ”Tröstrapporten”, en beställning från Dramaten med föreställningar i april, där författaren Alex Schulman står för texten.

– Det är en monolog som Krister Henriksson kommer att framföra och där jag skriver ren pianomusik tillsammans med pianisten Joel Lyssarides. Alex och jag träffades av en slump och pratade om musik och konstnärskap. Trots att vi kommer ifrån diametralt motsatta håll, och han vill kommunicera till alla och jag inte bryr mig om det är till alla eller ingen, så möttes vi. Samma natt fick jag ett enormt långt mejl från honom, som var väldigt entusiastiskt. Han ville att jag skulle skriva ett verk tillsammans med honom. Utgångspunkten är Sjörapporten i P1, vilket är väldigt kul.

Jacob Mühlrad inleder också 2020 med ett treårigt samarbete med Kungliga Filharmonikerna, där han ska få ihop tre större orkesterbeställningar.

Är det sant att Konserthuset måste byggas om på grund av detta?

– Ja, det är helt sjukt! Och overkligt. Men jag kan inte kommentera det mer, säger han och ler stort.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons