Annons

Janerik Larsson:Konsten att förstå Donald Trump

Bannon förstod Trumps destruktiva kraft
Bannon förstod Trumps destruktiva kraft Foto: J. Scott Applewhite
Under strecket
Publicerad

I dagens Financial Times finns en USA-krönika (ft.com) om president Donald Trump av Janan Ganesh, en av mina verkliga favoritskribenter, som är både läs- och tänkvärd.

Men innan jag kommer till det han skriver vill jag peka på några faktorer som är viktiga för att förstå Donald Trump.

För det första ska man inte minst om man undrar över den förre FBI-chefen Robert Muellers utredning av Trump-kampanjens samröre med Kremllierade aktörer under presidentvalrörelsen 2016 komma ihåg detta:

När Trump tillkännagav sin kandidatur så var det ett beslut som han offentligt diskuterat i många år och han hade funderat över vilket parti han skulle välja. Varför det till slut blev republikanerna berodde säkert på att han hatade USAs svarte president Barak Obama och att demokraterna tidigt satsade på Hillary Clinton.

Men den kampanj som därefter inleddes kännetecknades av att den i likhet med kandidaten själv i ringa utsträckning handlade om sakpolitik. För Trump är det centrala att bli och vara känd. Han brukar kallas narcissist och det är säkert adekvat.

Annons
Annons

Att bli republikanernas kandidat till presidentposten var ett mycket osannolikt projekt men det skulle göra Trump mycket känd och han skulle därefter haft möjlighet att bygga vidare på sitt kändisskap genom att kampanja - kanske i en egen TV-kanal - mot president Hillary Clinton.

Han omgavs under presidentvalkskampanjen av politiskt okunniga eller på sin höjd naiva personer som dock präglats av att de i likhet med Trump var vad jag skulle kalla ”skojare” eller fifflare. Deras affärsmetoder var ofta högst tvivelaktiga och den som vill veta mera om detta kan studera åtalen mot en av Trumps kampanjledare, Paul Manafort.

Här kommer kopplingen till Kreml in. Trump hade på grund av sna dåliga affärer i USA länge odlat ryska kontakter och haft olika affärer med ryska oligarker och andra ryska affärsmän. Det handlade både om transaktioner i USA och tanken på ett Trump Tower i Moskva.

Att Trumps kampanjmakare utan skrupler sökte få fram negativa nyheter om Hillary Clinton är en självklarhet. Just nu håller Mueller på att gräva fram ständigt nya åtal som rör samröret mellan Trumps medarbetare och olika ryska aktörer. Det är sonen Eric Trump som förmodligen är den i familjen Trump som kan råka illa ut framöver.

(Men som jag brukar säga: det finns ännu inget som vare sig pekar på att de insikter man fick eller ryska trollaktiviteter i sociala medier under kampanjen hade någon avgörande effekt på valutfallet. Likaså är det om inte osannolikt att Trump kände till någon brottslig verksamhet så föga troligt att senaten skulle fälla honom efter en riksrättsprocess i representanthuset. Skulle Trump försvinna från Vita huset så blir det snarast genom att han själv avgår som Richard Nixon 1974.)

Annons
Annons

För det andra var valresultatet i november 2016 en överraskning inte minst för Donald Trump och de som fanns runt honom. De var helt oförberedda på att deras kandidat i januari 2017 skulle sväras in som USAs president. Den som försökt skapa en grund för både politik och bemanning av en Trumpadministration - den tidigare New Jersey-guvernören Chris Christie - fick aldrig Trumps öra utan blev brutalt utsparkad.

Steve Bannon, som mot slutet av valkampanjen tagit över som kampanjordförande, var förmodligen den ende som under kampanjen hade förståelse för vad det skulle innebära om Trump vann. Men som framgår inte minst av hans öppenhjärtliga uttalanden i Michael Wolffs bok” Fire and Fury: Inside the Trump White House” så insåg han mycket tidigt att det skulle vara omöjligt för honom att skapa en rimlig ordning i Trumps Vita hus.

Trump styrs av sitt TV-tittande, av sina impulser och av sin oförmåga att ta till sig fakta.

Om detta kan man läsa mycket i Bob Woodwards utomordentliga bok ”Fear- Trump in the White House ”.

Det kommer skrivas många fler böcker om detta och ett tema kommer nog ganska genomgående vara Trumps oförmåga att ta till sig fakta vilket gjort att det varit så hög personalomsättning i Vita huset. Inte minst har en rad kunniga höga militärer kommit och gått efter att de insett att det är omöjligt att få Trump att hålla fast vid en politisk linje.

En intressant fråga i det sammanhanget är det som Michael Lewis skrivit en alltför litet beaktad bok, The Fifth Risk , som handlar om hur Trump-kampanjen bemannade politiska poster i administrationen med personer som fullständigt saknade varje uns av kompetens för jobben. Vems idé var det? Var det Trump själv som nu satsade på att förstöra den redan i utgångsläget ingalunda helt imponerande amerikanska statsapparaten?

Annons
Annons

Här kommer in en viktig och vad jag vet ännu inte besvarad fråga. Vad var det som gjorde att Trump när han väl installerats och hållit sitt av Steve Bannon och Stephen Miller författade installationstal drog sig tillbaka från administrationens politik som ju förutsatte ett arbete som skulle äga rum i kongressen.

Presidentens roll är ju förvisso exekutiv men lagar stiftas i kongressen och signeras därefter av presidenten.

På en akademikerblogg hittade jag detta viktiga påpekande:

Trump made a very consequential decision soon after his unexpected election in November 2016 to delegate the prioritization of a legislative program to the Republican leadership in Congress: House Speaker Paul Ryan and Senate Majority Leader Mitch McConnell. And the wall was far from the top priority for either Ryan or McConnell, who cared much more about repealing the Affordable Care Act and enacting tax reform. Addressing those two issues thus became the first order of business for Congress, while objectives that were more personally associated with Trump—like the border wall and infrastructure spending—moved further down the "to do" list.

Trump överlät på talmannen Paul Ryan och senator Mitch McConnell att formulera agendan. De satsade på att avskaffa ObamaCare - vilket de misslyckades med - och att genomföra en skattereform (vilket de lyckades med men som inte hjälpte Trump och republikanerna i mellanårsvalet i november förra året).

Därför har Trump nu en så besvärlig sits inför presidentvalet i november 2020. Hans isolationistiska, invandringsfientliga politiks stora symbol - muren mot Mexiko - har alltför sent hamnat på hans agenda. Det fanns goda möjligheter under tiden republikanerna kontrollerade båda husen i kongressen att genomföra något som skulle kunna tjäna som symbol för Trumps löfte till kärnväljarna. Men Trump missade den chansen och det behövs närmast ett politiskt under för att ”muren” ska fungera en gång till som Trumps huvudfråga. (Men osvuret är bäst... )

Annons
Annons

För det tredje ska man beakta det Janan Ganesh skriver om idag.

Oavsett vad man tycker om det Trump gör så är sannolikheten stor att det kommer att få konsekvenser långt efter hans presidenttid - ja långt efter att han lämnat jordelivet. Det kräver inte att man tycker om det han gjort utan det handlar om att man inser hur radikal han varit och är.

Att han stängt ner delar av statsapparaten och hotat med att detta kan pågå i åratal kopplar till Michael Lewis bok. Det handlar om att förstöra staten.

It is the natural terminal point of the American right’s anti-government impulse, where conservatism meets a kind of nihilism. (—)

Här möts den amerikanska högerns hat mot regeringsapparaten, det är här konservatismen möter en sorts nihilism.

He is a more historic president than his present flailings suggest. (—)

Han är en mer historisk presidnet än hans nuvarande fäktande antyder.

We need not picture what an effectual populist would be like. We are living under one. Imagine his historical weight at the four-year mark.

Vi behöver inte söka föreställa oss hur en effektiv populist skulle agera. Vi lever under en. Tänk vad hans historiska tyngd kan komma att vara efter fyra år vid makten.

I det perspektivet är tiden fram till nästa presidentval närmast omöjligt att förutspå. Men en fråga kommer att vara i vilken utsträckning det republikanska partiets ledande politiker kommer vara beredda att följa Trump under den tiden.

En av USAs mest erfarna utrikespolitiska experter, Dennis Ross, skriver i dag i Wall Street Journal en stort uppslagen artikel med kraftiga varningsord för den väg Trump befinner sig på.

Är det någon i det republikanska partiet som kommer att lyssna?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons