Annons

Malin Ekman:Kortslutning när journalistik förväxlas med vänsterideologi

Ebba Busch Thor och Lars Adaktusson.
Ebba Busch Thor och Lars Adaktusson. Foto: Anders Wiklund/TT

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte alls kände igen bilden av journalistkåren som politiskt driven. Men kåren är inte så homogen som nidbilden gör gällande.

Under strecket
Publicerad

Jag minns en utskällning från en klasskamrat när jag åt frukt mellan två föreläsningar på JMK.

Hon misstänkte att mitt mellanmål odlats på ockuperad mark.

Min kost var en syndig geopolitisk symbol. Hur kunde jag?

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte alls kände igen bilden av journalistkåren som politiskt driven.

Journalistkåren är inte så homogen, slug och stridslysten som nidbilden gör gällande.

På utbildningen drillades vi i Frankfurtskolans filosofer och i genomgången av ägarkoncentrationen på den svenska mediemarknaden omnämndes ”familjen Bonnier” med antikapitalistisk kritik.

Detta är tolv år sedan.

Jag kan påminnas om den låga takhöjden ibland på fest. Det framstår så givet vad man ska tycka om allt och alla. Greta Thunberg, Donald Trump, Fredrik Virtanen, Ebba Busch Thor, Åsa Linderborg, Peter Lundgren, Ivar Arpi.

Ändå måste jag protestera när jag läser om svepande anklagelser mot ”media” och ”statstelevisionen”.

Journalistkåren är inte så homogen, slug och stridslysten som nidbilden gör gällande.

Journalistiken är inte ofelbar men det sker en sammanblandning, eller kortslutning, kring orsak och verkan. Det journalistiska granskande anslaget förväxlas med vänsterideologi.

Annons
Annons

Att vi journalister undersöker oegentligheter, maktmissbruk och vidlyftigheter i näringslivet och politiken betyder inte att vi har ideologiska motiv.

I en undersökning kring valet 2018 som Institutet för mediestudier gjort framgår att Alliansen behandlades bäst av medierna medan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna behandlades sämst.

Ändå kommer den hårdaste kritiken från höger.

Paranoida politiker har i flera år ägnat sig åt anekdotisk bevisföring och slängt ut tv-apparater i affekt och effektsökeri.

Det som sker nu är värre. När Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor insinuant hänvisar till ”statstelevisionen, statsradion och Dagens Nyheter” och ett av partiets största affischnamn, Lars Adaktusson, inte låter sig intervjuas i landets största morgontidning handlar det inte längre om harmlösa utspel. Särskilt ironiskt är det då Adaktusson tidigare var ”statstelevisionens” affischnamn.

Det finns en tendens att hårdvinkla och skandalisera och därmed ge den granskade ammunition.

Adaktusson valde efter Dagens Nyheters artikel om hur han röstat i abortfrågan att på eget bevåg eller partiledningens uppmaning hålla sig undan tidningens frågor och SVT:s valvaka, för att senare gå till motangrepp i egna kanaler och ställa upp på utvalda intervjuer.

Strategin verkar fungera. Martyrens sidospår och självömkan är en framkomlig väg i den så kallade medielogiken. Genom att skjuta budbäraren sår den granskade tvivel hos mottagarna och i efterdyningarna av själva avslöjandet förflyttas debatten till metadiskussionernas träsk.

Annons
Annons

Som normalintresserad nyhetskonsument tänker man ”Herregud, hur var det egentligen?” Sedan googlar man efter originalgranskningen men drunknar i uppföljningar om politiska spel och förvecklingar.

Nämnda undersökning illustrerar just detta; skandal- och spelgestaltningen får större utrymme än sakinnehållet. Det får också den tolkande journalistiken ”med värderande uttalanden från journalistens sida i nyhetsbevakningen”.

Rönen manar till självreflektion. Den tolkande journalistiken är viktig för att förklara samband och skapa intresse. Journalistiken ska varken ge efter för stundens opinioner eller förbannade politiker med högavlönade krishanterare i ryggen. Samtidigt måste den vara självkritisk, inte bara i retrospektiv utan i realtid. Ställer vi oss rätt frågor? Förmedlar vi hela bilden? Är proportionerna vi ger detta rimliga?

Det finns en tendens att hårdvinkla och skandalisera och därmed ge den granskade ammunition.

I frågor som rör mediekritik bör publicister inte bara gå i polemik utan också söka dialog. Annars riskerar man att ge fritt spelrum åt ”martyrerna”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons