Annons

Kirsten Åkerman:Hon tog smällar som hade fällt en tungviktsboxare

Biståndsminister Peter Eriksson och Sida:s generaldirektör Carin Jämtin presenterar det svenska biståndet för 2019.
Biståndsminister Peter Eriksson och Sida:s generaldirektör Carin Jämtin presenterar det svenska biståndet för 2019. Foto: Pontus Lundahl/TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kolumn | Bistånd

En grupp barn stojar hem från skolan, det finns lite spring kvar i benen. Dånet från en militärlastbil som far förbi följer dem till kontoret några gator bort där Amal väntar på sin son. Oron över att något ska hända finns ständigt där. Amal Al Hussein utbildade sig, sålde sina smycken och investerade i eget företag som säljer byggmaterial och utför infrastrukturuppdrag i Bagdad.

Hon tog smällar som fällt en tungviktsboxare för att vinna sin första upphandling hos den irakiska staten, som inte har någonting till övers för kvinnor i företagarrollen. Genom att gång på gång lägga det lägsta anbudet och sedan jobba halvt ihjäl sig för att ro avtalen i land har hon nu, flera år senare, en etablerad roll i byggbranschen.

– Det är klart att det varit lättare att lämna Irak, att ta sitt driv med sig till någon annan del av världen. Vi lever vid helvetets portar, men alla kan inte fly. Några måste stanna och bygga upp landet. Mitt sätt är att göra affärer, att bygga mitt företag. Vi måste ta tillbaka kontrollen genom att vara de som utvecklar och utvecklas, förklarar hon.

Annons
Annons

Det svenska biståndet uppgår till 30 miljarder per år. Lejonparten av medlen används av staten i projekt och åtaganden. 1,7 miljarder fördelas av Sida på 17 organisationer. Av dessa dominerar kyrkor och samfund som får 400 miljoner per år. Övriga är MR-organisationer och klimat- och demokratiinitiativ som delar på den återstående miljarden.

Inga pengar går till den som vill arbeta med att stärka näringsliv och företagande i de länder vars utveckling vi säger oss vilja stödja. Ingen organisation får pengar för att stödja ekonomisk utveckling, den helt avgörande faktorn för att åstadkomma de andra målen som sätts upp för vårt bistånd.

Sverige utmärker sig i det här avseendet och kanske beror det på en attityd till företagande som sätter käppar i hjulen även på hemmaplan. Bilden av företagaren är den starka, osårbara och lite besvärliga. I biståndsbehövande delar av världen är företagarens roll ofta utsatt, korruption sätter upp hinder och slår sönder såväl drömmar som investeringar. När någon lyckats är det inte ovanligt att staten dyker upp och hotar och trakasserar för att få en del av kakan och återta makt och kontroll.

I Puntland, en självständig del av Somalia tar Ijaba Said en kaffe med en kund. Hon återvände från Holland till sitt hemland och så långt ögat nådde fanns ingen plats där människor kunde mötas och göra affärer. Det fanns inget hotell, ingen restaurang, inte ens ett café.

– Vi har ett ansvar att återvända och bygga vårt land. För att göra det behöver vi få vår marknad på fötter, stävja korruptionen och anställa de unga. Småföretag är tryggheten här.

Nu äger och driver hon Rugsan Hotel och en minigalleria i Garowe, hon har nyligen köpt ett lantbruk som förser hotellet och restaurangen med råvaror.

Kunskapen om vilka socioekonomiska värden som skapas när människor vågar starta företag och ge sig ut på marknaden trots att samhället runt om knakar i fogarna, borde oftare ligga till grund för biståndspolitiken.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons