Annons
Krönika

Lisa Irenius:Krav på ”trygga rum” riskerar ge mer otrygghet

Richard Jomshof.
Richard Jomshof. Foto: Per Groth/TT

Fallet med SD-politikern Richard Jomshof visar på faran med politiserade universitet. Rent allmänt finns en risk att strävan efter att skapa ”trygga rum” på universiteten snarare leder till orolig stämning.

Under strecket
Publicerad

Kanske är motståndet mot SD-politikern Richard Jomshofs föreläsning vid Göteborgs universitet bara början. En mängd studenter och forskare skrev under upprop mot att Jomshof, likt företrädare för andra riksdagspartier, talade vid universitet i början av december.

På amerikanska universitet sker det sedan många år olika slags försök att skydda studenter från det som uppfattas som obehagligt och tendensen syns nu i Europa. I debatten har både motståndare och förespråkare beskrivit det som en strävan efter ”trygga rum” för studenterna – men frågan är om inte effekten är den motsatta.

I Frankrike har det varit flera uppmärksammade fall med inställda föreläsningar under året. Ett exempel är när filosofen Sylviane Agacinski skulle föreläsa om människan och fertilitetsbehandlingar vid universitetet i Bordeaux i oktober – det ledde till så starka protester från studenter att föreläsningen fick ställas in av säkerhetsskäl. Anledningen till deras upprördhet? Agacinski är kritisk till konstgjord befruktning för lesbiska par och surrogatmödraskap, och beskrevs därför som ”transfob” och ”homofob”.

Annons
Annons

Ett annorlunda men ändå besläktat exempel uppmärksammades på SvD:s kultursidor tidigare i veckan, då filosofen Fredrik Svenaeus skrev om hur en svensk professor i genusvetenskap mejlade föreståndaren för ett institut där han skulle föreläsa i Berlin. Att kritisera en persons argument och forskning är givetvis i sin ordning. Men när det glider över i ett ifrågasättande av att personen ska få uttrycka sig blir det en annan sak. Det är både intressant och skrämmande hur ett mejl från en professor kan leda till skvaller och orolig stämning på en institution. Hur sådant kan utlösa en misstänksamhet, och farhågor om att en person kanske är ”kontroversiell” eller rentav ”extrem”.

När universitetens rum ska ”tryggas” från vissa åsikter verkar det alltså i stället ofta skapas osäkerhet – otrygga rum där människor positionerar sig och blir mer intresserade av att vara med ”rätt lag” än att tänka själva.

I debatten om SD-politikern Richard Jomshofs föreläsning för journaliststudenter, om partiets syn på politisk strategi, har det visat sig att det finns en stark opinion i Sverige för att det ska vara högt i tak på universiteten.

Likväl var det flera hundra studenter och forskare som skrev under upprop för att stoppa den. Varför väljer forskare som är kritiska mot SD att underblåsa partiets verklighetsbild att universiteten är vänstervridna och att partiet motarbetas och tystas av etablissemanget?

Ett svar på den frågan finns kanske i ett debattinlägg i DN där några av forskarna beskriver det som att det är deras uppgift att engagera sig i samhällsfrågor (17/12). För de studenter eller forskare som vill skapa politisk mobilisering kring en fråga lär det vara lockande att använda strategin att markera mot en viss person eller föreläsare. Det skapar en enkel dramaturgi och motsättning som engagerar, och som tacksamt sprids: för eller emot?

Annons
Annons

Av just den anledningen bär det mig nästan emot att skriva om detta. Det finns en risk att den här typen av konflikter tar orimligt mycket plats i medierna. Man bör komma ihåg att de trots allt är sällsynta på universiteten och att där har skett och sker andra sorters förändringar med långt större konsekvenser. Som införandet av new public management, och open access-publicering som jag skrivit om tidigare (SvD 24/2).

Men försöken att stoppa vissa föreläsare på universitet i Europa behöver trots allt uppmärksammas. Inte minst eftersom det sker samtidigt som högerpopulistiska regeringar på sina håll begränsar den akademiska friheten på olika sätt.

Forskare måste givetvis få vara engagerade samhällsmedborgare, men det är ett misstag att göra universitetet till en politiserad arena. Det bäddar för motangrepp från politiska aktörer som av olika skäl vill begränsa universitetens autonomi. Och något som samhället verkligen behöver är den fria, öppet sinnade forskningen, grundad i vetenskapliga metoder och arbetssätt. Därför gör universiteten klokt i att även fortsättningsvis ha högt i tak, och välkomna också gästföreläsare vars åsikter man inte delar, ja rentav finner obehagliga.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons