Annons

Martin Kragh:Kriget mot Kreml har flyttat in i kyrkorna

I helgen bildades Ukrainas nya ortodoxa kyrka, fristående från Moskva. Utvecklingen innebär ett hårt slag inte bara mot den rysk-ortodoxa kyrkans ställning utan även mot Vladimir Putin, som därmed går miste om sin enda kvar­varande källa till reellt institutionellt inflytande i Ukraina. 

Under strecket
Publicerad

Ukrainas president Petro Porosjenko talar i samband med ­bildandet av Ukrainas självständiga ortodoxa kyrka förra lördagen.

Foto: Mykhailo Markiv/APBild 1 av 1

Ukrainas president Petro Porosjenko talar i samband med ­bildandet av Ukrainas självständiga ortodoxa kyrka förra lördagen.

Foto: Mykhailo Markiv/APBild 1 av 1
Ukrainas president Petro Porosjenko talar i samband med ­bildandet av Ukrainas självständiga ortodoxa kyrka förra lördagen.
Ukrainas president Petro Porosjenko talar i samband med ­bildandet av Ukrainas självständiga ortodoxa kyrka förra lördagen. Foto: Mykhailo Markiv/AP

Den 11 oktober fattade ett kyrkomöte i Konstantinopels ekumeniska patriarkat ett beslut om att erkänna den ortodoxa kyrkan i Ukraina som fristående från Moskvapatriarkatet. Därmed upphävde patriarken Bartolomeus i Istanbul en ordning som existerat under mer än tre århundraden, en omdanande händelse med vittgående geopolitiska och kulturhistoriska implikationer – och en påminnelse om den sedan 2014 pågående rysk-ukrainska konfliktens mångdimensionella karaktär.

Det ekumeniska patriarkatets beslut är avgörande först och främst för de miljontals ukrainska församlingsmedlemmar som hittills formellt stått utanför det ortodoxa kyrkosamfundet. De betraktas inte längre som schismatiska, och kan nu för första gången delta i andra ortodoxa kyrkors nattvard; de kyrkoledare som av Moskvapatriarkatet hade exkommunicerats har fått sin kanoniska status erkänd.

Annons
Annons

Till bakgrunden hör att Ukraina sedan sovjetsystemets sammanbrott 1991 har haft inte bara en utan tre ortodoxa kyrkor: den ukrainsk-ortodoxa kyrkan under Moskva­patriarkatet, den ukrainsk-ortodoxa kyrkan under Kievpatriarkatet, och den lilla ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan. Fram till nyligen var det enbart den första av dessa som var kanonisk. På ett kyrkomöte den 15 december gick de två tidigare icke-erkända kyrkorna samman i Ukrainas självständiga ortodoxa kyrka, som den 6 januari nästa år väntas få formellt erkännande från Konstantinopel. 

De mer världsliga aspekterna är i sammanhanget icke negligerbara. Den rysk-ortodoxa kyrkans förlust av Ukraina är ett betydande bakslag för såväl Moskvapatriarkatet som dess överman på jorden, president Vladimir Putin, som under 2000-talet investerat politiskt kapital i ett stärkande av de ”unika” rysk-ukrainska banden. För Ukrainas president, Petro Porosjenko, är förändringen en politisk vinst, samtidigt som viktiga frågor om den nybildade ukrainsk-ortodoxa kyrkan återstår att lösas.

Situationen i Ukraina har varit en anomali: i den ortodoxa kultursfären har normen historiskt sett varit ”en stat, en kyrka”, där patriarken av Konstantinopel haft en förenande roll som primus inter pares – den ”förste bland jämlikar”. Denna tradition har också speglats i geopolitiska förändringar som imperiers kollaps och framväxten av självständiga nationalstater. Det var i denna anda som de grekiska, rumänska, bulgariska och albanska ortodoxa kyrkorna etablerades under det ottomanska imperiets desintegration kring sekelskiftet 1900, och som den ortodoxa kyrkan grundades i Polen 1924.

Annons
Annons

Den historiska bakgrunden går tillbaka till år 1240, när mongolinvasionen lade under sig Kievriket och delade dess territorier mellan två framväxande furstendömen, Moskva och Litauen (senare det polsk-litauiska storfurstendömet). Moskva bröt sig sedermera loss från det ekumeniska patriarkatet 1448, och erkändes 1589 som ett eget patriarkat genom en tomos (beslut) av den ekumeniske patriarken. Konstantinopel överlät med vissa villkor Kievs metropolitdöme till Moskva 1686 – den gren av kyrkan som idag är den ukrainsk-ortodoxa kyrkan under Moskvapatriarkatet.

De två andra kyrkorna var av nyare slag: den ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan som utropades efter det tsarryska imperiets kollaps 1917, och den ukrainsk-ortodoxa kyrkan under Kievpatriarkatet som utropades 1992. Med återkallandet av 1686 års beslut, formellt med hänvisning till Moskvapatriarkatets underlåtenhet att följa de villkor som vid tidpunkten ställdes upp, återställde Bartolomeus i praktiken status quo ante; som en konsekvens blev hela den ukrainska grenen av den ortodoxa familjen ånyo blivit en del av Konstantinopels kanoniska jurisdiktion.

Kruxet är hur den nya, enhetliga, ukrainska kyrkan ska formeras under omständigheter där såväl Kreml som Moskvapatriarkatet öppet betraktar Bartolomeus beslut som illegitimt och som ett slag mot ryska intressen. Att frågan även har geopolitisk signifikans antyddes av Putin som den 12 oktober kallade till ett extraordinärt möte med säkerhetsrådet, i syfte att diskutera situationen i ”den rysk-ortodoxa kyrkan i Ukraina”, något som i sin tur vederlägger Moskvapatriarkatets ihärdiga påståenden om oberoende från Kreml.

Annons
Annons

På spel står inte främst finansiella intressen eller organisatoriskt inflytande, utan frågan om den rysk-ortodoxa kyrkans internationella ställning. Omkring 12 000 av Moskvapatriarkatets cirka 30 000 församlingar finns i Ukraina; utan denna skock försvagas deras anspråk på att utgöra den ortodoxa världens ledande kyrka, samtidigt som Ryssland förlorar sin enda kvarvarande källa till reellt institutionellt inflytande i Ukraina.

Förlusten av Ukraina ska ses i ljuset av Moskvapatriarken Kirills mångåriga främjande av idén om den ”ryska världen”, eller ”heliga Rus” – medeltida tankefigurer som under 2000-talet laddades med såväl geopolitiska som sakrala konnotationer. Ukraina hade i denna åskådning en central roll: som den rysk-ortodoxa civilisationens vagga, den sanna trons försvarare, och som en mur mot den västerländska civilisationens skadliga inflytande. Det var därtill en vision i samklang med Putins insisterande på att ryssar och ukrainare i själva verket är ”ett och samma folk”, separerade enbart av historiska omständigheter.

Den ukrainska majdan-revolutionen 2014, följd av den ryska annekteringen av Krim och kriget i Donetsk och Luhansk, demonstrerade det oförenliga i Moskvapatriarkatets försök att försona Kremls utrikespolitik med ett insisterande på en civilisatorisk gemenskap. I slutändan fick gemenskapen ge vika, när företrädare för den rysk-ortodoxa kyrkan till följd av konflikten kom att omdefiniera Ukraina som en frontstat i västvärldens antiryska agenda. Därmed avslöjades även begränsningarna i idén om ”heliga Rus” som ett attraktivt metanarrativ: Ifall Ukraina, epicentrum för Kirills geopolitiska vision, visade sig anamma liberala och sekulära värderingar, är det uppenbart varför en Moskvaledd vision om en allomfattande panslavisk och ortodox civilisation aldrig skulle fungera.

Annons
Annons

Den ukrainsk-ortodoxa kyrkan under Kievpatriarkatet, som nu alltså uppgått i den nygrundade Ukrainas självständiga ortodoxa kyrka, attraherade enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning cirka 29 procent av alla ukrainare (upp från 26 procent år 2013). Denna siffra kan kontrasteras mot de 13 procent av befolkningen som identifierar sig med den mycket större ukrainska kyrkan under Moskvapatriarkatet (ned från 28 procent år 2013), och de 23 procent som identifierar sig som ”ortodoxa” utan någon specifik tillhörighet men som sannolikt stöder den nuvarande utvecklingen.

Inrikespolitiskt är utvecklingen en triumf för Porosjenko, vars popularitet under fyra års tid fallit markant och som inför 2019 års presidentval byggt sin kampanj kring slagorden ”armé, språk, tro” – en iögonfallande nationalistisk agenda för en oligark som på 90-talet berikade sig på affärer med Ryssland. Det är därvid ett politiskt risktagande: ifall Porosjenkos projekt misslyckas, försvagas hans möjligheter till omval. En annan olöst fråga är den framtida statusen för några av de heligaste kyrkoegendomarna under Moskvapatriarkatets administration på ukrainskt territorium.

De internationella krusningarna har börjat hopa sig. Moskvapatriarkatet har anklagat Konstantinopel för ”kätteri” och ”papism”, i sammanhanget hårda anklagelser, och relationerna mellan de två kyrkorna har på Moskvas initiativ avbrutits. Uppgifter i medierna om att det ekumeniska patriarkatets administration sedan 2015 därtill besökts av hackergruppen Fancy Bear – som av amerikanska myndigheter kopplats till den ryska militära underrättelsetjänsten GRU – lär inte heller påskynda helandet.

Annons
Annons

Konflikten mellan Moskva och Konstantinopel har skadat även de rysk-grekiska relationerna. I en exceptionell skrivelse den 10 augusti anklagade Greklands utrikesdepartement Ryssland för att ”påtvinga Kejserliga ortodox-palestinska sällskapets närvaro i Grekland, en organisation skapad av tsarens säkerhetstjänst på 1800-talet med målet av avhellenisera Mellanösterns patriarkat” – med andra ord för att på Atens och Konstantinopels bekostnad försöka stärka den rysk-ortodoxa kyrkans position globalt.

Andra ortodoxa kyrkor, i Serbien, Polen, Bulgarien och Rumänien, har å andra sidan uttryckt försiktigt stöd för Moskvapatriarkatets position eller förhållit sig neutrala. En annan fråga som än så länge förblivit oprövad gäller situationen för Belarus ortodoxa kyrka, givet att Konstantinopels beslut om den ukrainsk-ortodoxa kyrkans självständighet rent tekniskt omfattar även dem. 

Situationen i Ukraina, och de avbrutna relationerna mellan patriarkaten i Moskva och Konstantinopel, utgör tillsammans en av den ortodoxa världens största förändringar i modern tid. Den friktion som tidigare existerade mellan tre ortodoxa kyrkor i Ukraina har i nuläget transponerats till en ny konfliktyta som också starkare speglar de geopolitiska realiteterna: den nyskapade Ukrainas självständiga ortodoxa kyrka under Konstantinopel å ena sidan, och den ukrainsk-ortodoxa kyrkan under Moskvapatriarkatet å den andra. Deras framtida inbördes relation förblir olöst, men Ukraina har tagit ett symboliskt viktigt steg i en komplicerad nationsbyggande process.   

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons