Annons

Efter 15 år i krig – försvaret delar USA

En av de många ödesfrågor som kommit i skymundan i den gyttjebrottning som presidentvalet utvecklats till är försvaret. Hur mycket får det kosta? Ska strategin ändras? Hur påverkas civilsamhället om militären tar över fler uppgifter?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Barack Obama.

Foto: Carolyn Kaster/APBild 1 av 2

Barack Obama.

Foto: Susan Walsh/APBild 2 av 2

Barack Obama.

Foto: Carolyn Kaster/APBild 1 av 1
Barack Obama.
Barack Obama. Foto: Carolyn Kaster/AP

WASHINGTON Den 7 oktober passerades en milstolpe i amerikanska historien. Landet har nu befunnit sig i krig i 15 år. Efter terrorattentaten 2001 kom först anfallet mot Afghanistan, sedan invasionen av Irak vårvintern 2003 på order från George W Bush, med bistånd av kongressen.

I paniken efter 11 september-traumat hörde man ofta här i USA att allt förändrats. Det hade det naturligtvis inte, utom för den amerikanska försvarsmakten som sedan dess varit inblandade i strid i länder med annan kultur och allt oftare utan en väl definierad fiende. Totalt stupade 7500 amerikaner i Afghanistan och Irak, över 50 000 sårades.

Republikaner och Demokrater för intensiva förhandlingar om Pentagon-budgeten för kommande år. Enighet har inte nåtts om ändringar i de ramar som fastställdes i en omfattande uppgörelse – en ”sequester” – mellan president Obama och kongressen 2011 och som innebar automatiska nedskärningar från 2013. I absolut sista stund blev det en nödlösning när det nya budgetåret började den 1 oktober med tillfällig påfyllning.

Annons
Annons

Det blir antingen förra utrikesministern Hillary Clinton eller affärsmannen Donald Trump som får ta över denna surdeg.

Clinton tycker, precis som Demokraterna i kongressen, att svångremmarna från ”sequestern” ska lättas för försvaret parallellt med andra budgetposter och talar i övrigt om behov av långsiktig planering och försiktig hushållning med skattemedel.

Kongressrepublikanerna vill öka försvarsanslagen men inte övriga anslag. Och Trump har – efter att först ha framstått som lite av en isolationist – gett löfte om kraftiga förstärkningar både i mannar och materiel. Han hotar dessutom med att han tänker byta ut dagens generaler, som enligt honom gjort ett uselt jobb under Barack Obama.

Utgifterna för försvaret har minskat efter den mest intensiva fasen av Irakkriget. Men summan uppgår till 585 miljarder dollar (och ska krympas med 11 miljarder dollar 2017 i enlighet med ”sequestern”).

Det är nästan tre gånger så mycket som Kina spenderar, nummer 2 på denna lista, och motsvarar en tredjedel av samtliga försvarsutgifter i världen.

Om man lägger till beloppen som går till departementet för inrikes säkerhet, veteranministeriet och hemliga underrättelsetjänster stiger siffran till 1 000 miljarder dollar.

De som propagerar för en ökning hävdar att försvarsbudgeten är nere på en låg andel av BNP och att materielen är nedsliten efter 15 års krig. Och de som invänder mot pengarullningen i Pentagon och beredvilligheten att klubba anslag bland kongresspolitiker med militärbaser eller försvarsindustri i sina valkretsar pekar på gigantiska inhemska investeringsbehov.

Annons
Annons

Barack Obama.

Foto: Susan Walsh/APBild 1 av 1

Så långt ekonomiska skäl. Andra invändningar mot ”kriget utan slut” är moraliska och juridiska. De framförs av bland andra juridikprofessorn Rosa Brooks, gift med en officer och med ett par tjänsteår i Pentagon bakom sig. Hon utkom nyligen med en ny bok med titeln ”How everything became war and the military became everything”,

I boken påpekar hon att förtroendet för försvarsmakten är solitt, ”mycket stort” eller ”ganska mycket” enligt 72 procent i en enkät. Militären utnyttjas alltmer för att sköta uppgifter som egentligen borde ligga på andra myndigheter: terroristjakt, kurser i demokrati för egyptiska armén, ekonomisk rådgivning i Kabul, bidra till jordbruksprojekt, svara för humanitära insatser efter jordbävningar och andra katastrofer.

– I världen post-11 september betraktas allt genom en lins där allt är krig och allt är uppgifter för militären. Lagar åsidosätts i krig, men i vetskapen att det rör sig om ett tillfälligt tillstånd, underströk Rosa Brooks vid en träff om boken.

Barack Obama.
Barack Obama. Foto: Susan Walsh/AP

Nu, däremot, är det oklart vad som är krig, vem som är krigare, vad som är vapen, var och hur de används och i viss mån vilka lagrum som gäller.

Ingenstans är detta tydligare än i Barack Obamas bitvis intensiva drönarkrig. Vid spakarna tusentals mil bort sitter amerikanska militärer i luftkonditionerade lokaler och siktar mot vad man tror, eller utgår från, är fienden i länder som Afghanistan, Irak, Pakistan, Jemen. Antalet civila dödsoffer är okänt men en kalkyl från bl a projektet ”The long war journal” tyder på 500 personer.

Annons
Annons

– I takt med att Amerika stadigt blir mer militariserat – och hela världen förvandlas till ett potentiellt slagfält – riskerar vi att förlora våra demokratiska principer, sa Rosa Brooks som anmärker att det finns amerikansk militär i så gott som vartenda land på hela jordklotet.

En annan expert, försvarsdebattören Andrew Bajevich, resonerar i liknande banor i temat ”Morgondagens militär” i senaste numret av Foreign Affairs. Han påminner om att det kalla kriget var defensivt med syfte att vidmakthålla en ”kall fred”.

Nya tankegångar dök upp 1991 när dåvarande statssekreteraren Paul Wolfowitz utarbetade en ”Defense planning guidance”. Andrew Bacevich beklagar att det enligt dessa nya riktlinjer inte längre ansågs nödvändigt att undvika krig, utan att en ny världsordning skulle ”skapas genom USA:s seger”, då mot Sovjetunionen och Irak i Kuwaitkriget. Han efterlyser en ny doktrin och skriver:

– Syna först, rusa inte iväg. Amerikanska trupper har gjort enorma uppoffringar i Afghanistan, Irak och på andra håll. Pentagon har lagt ut kolossala summor pengar. Men när det kommer till de utlovade resultaten – mindre instabilitet, mer demokrati, skydd av mänskliga rättigheter, nedtryckt terror – har USA mycket lite att visa upp.

Det farliga, enligt både Brooks och Bacevich, är att gränserna mellan militären och civilsamhället försvinner.

Bacevich efterlyser en ny nationell säkerhetsdoktrin som bygger vidare på Obamas numera berömda fras ”Don’t do stupid stuff” (fast han egentligen lär ha sagt ”shit”) där militärens ansvar fastställs i detalj.

Även om båda uttrycker djup respekt för försvarsmakten är sådana åsikter inte populära i alla läger. Inte heller förslag, som Bacevichs, om högre skatter för att klara försvarsutgifterna i stället för att låna och låta framtida generationer betala.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons