Annons

Fåglarna sover i luften & Nattmusik för dagsländor”Kring Byggmästar svävar ett moln av läsarkärlek”

Eva-Stina Byggmästar (född 1967) är uppvuxen och bosatt i Finland. Hon debuterade 1986.
Eva-Stina Byggmästar (född 1967) är uppvuxen och bosatt i Finland. Hon debuterade 1986. Foto: Anne Häggblom

En mystisk och mytisk grundton, med inslag av både biblisk-kristna motiv och talmagi. Det är vad som förenar Eva-Stina Byggmästars två aktuella diktsamlingar. Det skriver Sebastian Lönnlöv som har fyllts av euforisk språkberusning.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 2

Eva-Stina Byggmästar har för sin lyrik bland många andra utmärkelser tilldelats Sveriges Radios lyrikpris (1998), Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris (2012) och Bellmanpriset (2015).

Bild 2 av 2

Fåglarna sover i luften & Nattmusik för dagsländor

Författare
Eva-Stina Byggmästar
Genre
Poesi
Förlag
Minimal förlag resp. Wahlström & Widstrand

52 s resp. 92 s

Den finlandssvenska poeten Eva-Stina Byggmästar debuterade 1986, bara nitton år gammal, men hennes stora genombrott kom under 90- och 00-talen. I diktsamlingar somFör upp en svan” (1992), ”Bo under ko” (1997) och ”Älvdrottningen” (2006) blev egensinniga utropstecken och tokroliga krumbukter till en experimentglad bubbla för läsaren att träda in i – och en fristad från den språkmaterialism som bitvis tog sig själv på lite väl stort allvar.

Genom åren har de litterära utmärkelserna blivit många: Sveriges Radios lyrikpris, Topeliuspriset och Gustaf Fröding-priset – för att nämna några. Kring Byggmästar svävar också ett påtagligt moln av läsarkärlek, som kanske har hjälpt till att dölja hennes skarpa kanter. För det är ingen oförarglig poesi Byggmästar skriver, även om den ibland har liknat ett album med sockrade bokmärken. 

I urvalsvolymen ”Naturbarn” (2017) positionerar hon sig som en naturlyriker redan i titeln, men också genom att ge naturen företräde i dikturvalet. Och naturlyriker är Byggmästar definitivt, om än inte av den sort som registrerar flyttfåglarnas rörelser och årstidernas gång. Hennes djur och växter är snarare sagoväsen och symboler, i en värld som aldrig riktigt liknar vår egen – och som just därför blir så lockande att kliva in i, vare sig den för tillfället går i technicolor eller bultar av dovare, djupare nyanser.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

För även om det är de vilda glädjeskutten hon främst förknippas med har Byggmästar också alltid haft en mystisk sida. Den poesi som kommit att bli hennes signum har varvats med diktsamlingar där utropstecknen varit färre, men frågetecknen fler. I ”Locus amoenus” (2013) målade hon upp ett erotiskt eden, inspirerat av de paradis på jorden som poeter under medeltiden och renässansen gärna drömde sig bort till. I ”Den skrattande rosen” från samma år vistades hon istället i en orientalistisk ökenvärld, med den persiske medeltidsskalden Hafez som vägvisare, och i ”Den rosa öknen” (2015) var det egyptisk mytologi som färgade av sig på poesin. 

Samma mystiska och mytiska grundton, med inslag av både biblisk-kristna motiv och talmagi, märks i de båda diktsamlingar som Byggmästar ger ut i år. ”Fåglarna sover i luften” kom tidigt i våras, på hennes eget förlag Minimal, och nu i oktober ger Wahlström & Widstrand ut ”Nattmusik för dagsländor”. 

Mycket annat är också gemensamt för bägge dessa diktsamlingar, men redan omslagen vittnar om de skillnader som finns i stämning och tematik. ”Fåglarna sover i luften” pryds av en rosamättad flamingoskog, medan pianotangenter under fullmånen syns på framsidan till ”Nattmusik för dagsländor”.

”Fåglarna sover i luften” inleds med ett citat av den kinesiske exilpoeten Bei Dao: ”Här slutar vägen / här börjar natten”. Samlingens allra första dikt tar oss till en rofylld granskogskatedral, där diktjaget ruvar på solägg och drömmer om de ”nya, ljusare världar” som snart ska födas. Men redan i nästa dikt har omsorgen fått ett mörkare stråk:

Annons
Annons

Eva-Stina Byggmästar har för sin lyrik bland många andra utmärkelser tilldelats Sveriges Radios lyrikpris (1998), Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris (2012) och Bellmanpriset (2015).

Bild 1 av 1

Jag är natten,
i sjukrummet,
de ödsliga timmarna
jag är timglaset
som släppt ut öknens uggla
ur vindarnas torn

Diktsamlingen fortsätter i samma anda, med en räcka av medvetet övermättade dikter där bilder kolliderar vilt. Byggmästar pejlar känslolivets meteorologi och blickar tillbaka på barndomens aldrig bortglömda, men för evigt förlorade landskap. Vissa dikter väcker mitt intresse snarare än min estetiska känsla, medan andra lyckas med bägge delarna:

Jag lyfte upp sommaren,
gav den bröstet – den såg
på mig med huggormsögon
och kallade mig mor

Extra nära kommer också de rader där diktjaget agerar ”stenens sjuksköterska” och ”baddar dess feberpanna, bandagerar / den stukade vingen” – för stenen är förstås en fågel, men också ett hjärta fullt med ”ännu ogråtna tårar”. Och den oerhörda sorg som ekar genom dikterna verkar, åtminstone delvis, vara en kärlekssorg.

Eva-Stina Byggmästar har för sin lyrik bland många andra utmärkelser tilldelats Sveriges Radios lyrikpris (1998), Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris (2012) och Bellmanpriset (2015).
Eva-Stina Byggmästar har för sin lyrik bland många andra utmärkelser tilldelats Sveriges Radios lyrikpris (1998), Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris (2012) och Bellmanpriset (2015).

I ”Nattmusik för dagsländor” är hjärtat ännu mera närvarande, men samtidigt frånvarande. Dikterna återkommer gång på gång till känslan av att ha en tom bröstkorg:

du stal mitt hjärta och jag har
kommit för att säga, behåll det
det är en leksak som jag hoppas
att du aldrig ska tröttna på

Och tröttnar på hjärtat gör dikterna definitivt inte. De jonglerar med hjärtat på ett närmast besatt sätt, liknar det inte bara vid sten och fågel utan också vid sammet, järn, trasmatta, knytnäve och sår. Mörkret är tätare här än i ”Fåglarna sover i luften”, faran lurar alltid någonstans i närheten – fickorna är tunga av stenar och floden brusar hotfullt. Kanske beror det på att den kärlek som beskrivs är allt annat än kallnad. Tvärtom befinner den sig i sin färska, allra mest sårbara fas, och är lika passionerad som obesvarad. Bitvis vibrerar dikterna av rent begär:

Tänk dig, mitt hjärta
randigt av längtan
Tänk, en skog
av tigerliljor – att jag sitter
där inne och morrar för mig själv
tills du kommer

Redan i våras var jag beredd att kalla ”Fåglarna sover i luften” för en höjdpunkt i Byggmästars brokiga produktion, men ”Nattmusik för dagsländor” är ännu bättre. En diktsamling att drunkna i, både för mystiker och språkberusade. Det ekar av såväl Edith Södergran som Jila Mossaed när Byggmästar skriver fram en hoppfull melankoli, fjärran från den överglädje som genomsyrat vissa av hennes diktsamlingar.

Här finns humor och värme, men också en ilska som sprakar. Här är en bön och en kyss ungefär samma sak, det världsliga lika viktigt som tystnaden och friden. Här är natten något att längta till, ännu mera lysande än dagen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons