Annons

”Kris i naturen – vår existens har blivit sårbar”

Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning och den biologiska mångfalden lokalt har förändrats kraftigt i en stor del av världens ekosystem. Grundläggande förändringar behövs både i samhället och för individer, för att bromsa den negativa trenden, skriver en rad debattörer.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Gorm Kallestad/TT Bild 1 av 1
Foto: Gorm Kallestad/TT Bild 1 av 1
Foto: Gorm Kallestad/TT

DEBATT | BIOLOGISK MÅNGFALD

I dag presenterar FN:s panel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, IPBES, rapporten om tillståndet för biologisk mångfald i världen. Den beskriver situationen som allvarlig och på sina håll mycket allvarlig. Förlusten av biologisk mångfald innebär att vi mister många av de nyttor som naturen ger oss människor, ofta kallat ekosystemtjänster, som till exempel mat, rent vatten, fibrer till kläder, byggmaterial, rekreation och inspiration. Förlust av arter är även ett etiskt problem – de som utrotas kan inte återskapas. IPBES budskap är att utvecklingen går åt fel håll och att grundläggande förändringar behövs både i samhället och för individer, för att bromsa den negativa trenden.

IPBES rapport har involverat över 200 framstående forskare och kunskapsbärare från olika forskningsområden världen över.

Annons
Annons

Rapporten visar att fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning och att den biologiska mångfalden lokalt har förändrats kraftigt i en stor del av världens ekosystem. Det beror dels på att områden som i liten utsträckning påverkats av människor har minskat dramatiskt, dels på att artrikedomen minskar i våra produktionslandskap. Det gäller även förädlade växter och husdjursraser. Förlusten av mångfald har många aspekter, som total utrotning av vissa arter globalt eller regionalt, förändringar i beståndsstorlekar och förlust av genetisk variation med risker för arters möjlighet att anpassa sig till framtida förändringar. Förlusten av biologisk mångfald får även konsekvenser för hur ekosystemen fungerar. Sammantaget innebär detta att vår existens har blivit sårbar.

Mänskligheten utvinner ökande mängder livsmedel, material och förnybar energi, men det görs på bekostnad av biologisk mångfald och ekosystemtjänster som exempelvis pollinering, vattentillgång, bördighet och upplevelsevärden. Dessutom har denna utveckling ofta förstärkt sociala och ekonomiska orättvisor vilket bäddar för social instabilitet. Det kortsynta sätt som den ökade utvinningen av materiella nyttor sker på i dag är helt enkelt inte långsiktigt hållbar.

Den starkaste orsaken till förlust av biologisk mångfald i världen är förändringar i användningen av mark och vatten, framförallt på grund av att städer växer, regnskogar försvinner och jord- och skogsbruket industrialiseras alltmer. Därnäst kommer en direkt exploatering av arter, som exempelvis överfisket i haven. IPBES rapport pekar även på att den ökade handeln i världen och skadliga subventioner är viktiga bakomliggande drivkrafter. Dessutom ger vår västerländska livsstil negativa miljöavtryck även utanför våra länders gränser genom konsumtion, något som kräver ökat ansvarstagande också av företag och oss som individer.

Annons
Annons

Klimatförändringar kommer i stigande grad att driva på förlusterna av biologisk mångfald. Mot bakgrund av den stora uppmärksamhet som ges åt klimatfrågan, understryker IPBES att klimatåtgärder måste göras så att de inte missgynnar biologisk mångfald. Det är uppenbart att det inte är tillräckligt att lösa klimatfrågan för att nå en hållbar utveckling. Den biologiska mångfalden måste också säkerställas, samtidigt som ett antal andra globala mål som identifierats i FN:s Agenda 2030 behöver tillgodoses.

I arbetet med att minska förlusten av biologisk mångfald och nyttor från naturen har urfolk, som samer, en särskild roll eftersom 40 procent av mark och vatten med naturskydd i världen ligger inom olika urfolksgruppers traditionella områden. Att värna traditionellt brukande av mark och vatten pekas ut som en viktig åtgärd av IPBES. Kunskaper och förhållningssätt inom olika kulturtraditioner, utöver de urbana västerländska, utgör resurser för att omforma relationen mellan människa och miljö i den riktning som är nödvändig för en hållbar utveckling.

IPBES rapport visar att det finns förutsättningar för att uppnå de globala mål som satts upp för biologisk mångfald och nyttjande av natur utan att förvärra situationen för andra samhällsutmaningar i Agenda 2030. Detta fordrar dock genomgripande omställningar i regelverken så att handeln blir mer hållbar och att tillväxtmål ersätts med mål för livskvalitet. Styrmedel behövs för en mer hållbar produktion, konsumtion och energiutvinning, samt för att gynna en måttlig befolkningsökning.

Annons
Annons

I ett globalt perspektiv innebär det att:

  • Öka miljöansvaret och avlägsna miljöskadliga subventioner, till exempel inom fiske och jordbruk.
  • Förstärka demokratiska rättsstater och resolut genomföra miljölagar och miljöpolitik.
  • Etablera systematiska redovisningar av hur ekonomisk verksamhet och internationell handel påverkar miljön.
  • Utveckla ansvarsfulla tekniska och sociala innovations- och investeringssystem.
  • Främja utbildning om biologisk mångfald och bibehålla en mångfald av kunskapssystem.
  • Beakta grundläggande mänskliga rättigheter och delaktighet i alla insatser rörande skydd och nyttjande av natur och biologisk mångfald.

I ett svenskt perspektiv vill vi i tillägg särskilt framhålla att vi behöver:

  • Konsumera mindre för att minska trycket på naturresurserna.
  • Specificera livskvalitet och vilka vanor och normer som driver samhällsutvecklingen, inklusive frågor om enskilt och gemensamt ansvarstagande.
  • Möjliggöra fördjupade upplevelser av och relationer till natur och biologisk mångfald genom exempelvis utomhuspedagogik för barn och unga.
  • Förstärka det rättsliga skyddet av biologisk mångfald och förbättra efterlevnaden.
  • Låta hänsyn till arter, mark och vatten bli en självklar del i alla samhällssektorers arbete.
  • Tillse att förvaltningen av mark, vatten och hav sker i bred samverkan mellan olika samhällssektorer.
  • Ta tillvara samers och andras traditionella kunskaper om hållbara livsmiljöer och hållbart nyttjande av naturen.

Marie Stenseke
co-chair för IPBES mulitidisciplinära expertråd, professor i kulturgeografi, Göteborgs Universitet
Cecilia Lindblad
nationell kontakt för IPBES, forskningssekreterare, Naturvårdsverket
Gunilla Almered Olsson
professor i Humanekologi, Göteborgs universitet
Petra Andersson
forskare i praktisk filosofi, Göteborgs universitet
Karin Beland Lindahl
bitr professor i statsvetenskap, Luleå tekniska universitet
Jan Bengtsson
professor i ekologisk miljövård, Sverige Lantbruksuniversitet
Lena Bergström
docent ekologi, Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet
Maria van Berlekom
chef för Enheten för globala miljösamarbeten, Sida
Anna Christiernsson
docent i miljörätt, Juridiska Institutionen, Stockholms universitet
Torbjörn Ebenhard
biträdande föreståndare, Centrum för biologisk mångfald, Sveriges lantbruksuniversitet
Lars Gamfeldt
lektor, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet
Thomas Hahn
docent i ekologisk ekonomi, Stockholms universitet
Monica Hammer
docent i naturresurshållning, Södertörns högskola
Tuija Hilding Rydevik
föreståndare, Centrum för biologisk mångfald, Sveriges lantbruksuniversitet
Caroline Hägerhäll
professor, Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, Sveriges lantbruksuniversitet.
Margareta Ihse
professor em i ekologisk geografi, Stockholms universitet
Maria Johansson
professor i miljöpsykologi, Institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds universitet
Bengt Gunnar Jonsson
professor i biologi, Mittuniversitetet
Tommy Lennartsson
forskare, Centrum för biologisk mångfald
Regina Lindborg
professor i naturresurshushållning, Stockholms universitet
Pia Norling
utredare, Havs- och vattenmyndigheten
Ulrika Palme
universitetslektor i Miljösystemanalys, Chalmers tekniska högskola
Klas Sandell
senior professor i kulturgeografi, Karlstads universitet
Camilla Sandström
professor i statsvetenskap, Umeå universitet
Maria Schultz
internationell chef, Vi-skogen
Henrik Smith
föreståndare för Centrum för miljö och klimatforskning, Professor i zooekologi, Lunds universitet
Johan Svensson
forskare, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
Tove Thomasson
Naturvårdsspecialist, Skogsstyrelsen
Johan Uddling
professor, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
Laila Öberg Ben Ammar
samhällsplanerare, Sametinget

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons