SvD Perfect Guide
Annons
Krönika

Hugo Rehnberg:Krisen kommer göra oss till bättre människor

Text: Hugo Rehnberg - 24 april 2020

Ännu en vecka i torktumlaren som är mitt själsliv.

Coronaviruset skjuter konstant små stresspilar mot nervsystemet. Just när jag känner mig upprymd efter ett Facetime-samtal med en vän, nås jag av nyheten att en bekant gått bort alldeles för ung. Och så rasar allt. 

Jag har aldrig tidigare varit så här trött. Varje kväll försöker jag se Unorthodox, tv-serien om ortodoxa judar som hela världen pratar om, men efter en kvart börjar jag ofelbart klippa med ögonen och tvingas ge upp. 

Albert Camus ansåg att det var omöjligt att känna kärlek till livet om man inte då och då upplevde förtvivlan över detsamma. För att verkligen kunna älska de vackra stunderna behöver vi då och då vandra genom skärselden. Det är en tröst. 

En annan upplyftande tanke är att krisen – möjligen – kommer göra oss till bättre människor. 

En del av vår bokhylla består av litteratur jag köpt när jag av olika anledningar mått dåligt. Det mesta är författat av skalliga tibetanska munkar. I vanliga fall skäms jag lite över de där böckerna. Det är som att Philip Roth-hyllan smutsas ner av det buddhistiska självhjälpsmyset som huserar någon halvmeter längre upp. Just nu står jag dock över den sortens snobbism. I veckan har jag kikat i ”När allt rasar samman: innerliga råd för svåra stunder” av Pema Chödrön, en tibetansk nunna (med hår!). 

Det handlar om att acceptera lidandet som en oundviklig del av tillvaron och att försöka slappna av när världen utanför känns osäker. Enligt Chödrön är det först när tillvaron rämnar som befrielsen är möjlig. Jag hann bara läsa en kvart innan jag somnade så det är fortfarande lite tidigt att titulera mig Lama, men i min högst fria tolkning är det alltså under de jävligaste perioderna man är bäst lämpad att hyvla ner egot och självupptagenheten och släppa in empatin och kärleken.

Det är en vacker tanke. Apropå det, den vackraste historien jag hört senaste månaden handlar om norditalienska prästen Giuseppe Berardelli. När 72-åringen smittades av coronaviruset skramlade hans församling ihop till en respirator åt honom. Men Don Guiseppe valde att ge respiratorn till en yngre patient på sjukhuset, vilket ledde till att han själv dog.

Så osjälvisk kommer jag aldrig att bli men det är inget fel att sikta högt.

Annons