Efter reklamen visas:
WHO rörlig topp.mp4

Krisplan mot viruset fanns – så kollapsade den

Vem tappade bollen – hur kunde två miljoner människor insjukna och över 140 000 dö av ett virus på tre månader? Donald Trump skyller på WHO men verkligheten är mer komplicerad. SvD har granskat hanteringen av en av de värsta pandemierna i modern tid.

Uppdaterad
Publicerad

 
GENÈVE Sammanbitna miner. Klockan är nio på morgonen och blickarna vänds mot stora bildskärmar i den underjordiska bunkern. Bilder på röda uppåtgående kurvor och kartor över Kina flimrar förbi.

– Hmm. Det där ser inte bra ut, säger en av experterna kring det ljusa träbordet.

Det börjar antecknas febrilt samtidigt som chefen för krismötet rynkar pannan.

– Ja, och så har vi det där kryssningsfartyget utanför Japan med tio nya fall. Inte alls bra.

Det går inte att ta miste på allvaret i Världshälsoorganisationens krisbunker, dit SvD fått exklusivt tillträde denna februarimorgon. Det råder förvirring. Alla försöker förstå vad som håller på att hända i världen, som plötsligt drabbats av ett hittills okänt och farligt virus.

1/2

SvD i WHO:s krisledningsbunker i februari 2020.

Foto: Mark Henley
2/2

Diamond Princess  i Yokohamas hamn den 6 februari.

Foto: Eugene Hoshiko/AP

Två månader senare har över två miljoner människor i 185 länder smittats av det nya viruset och mer än 140 000 avlidit i den värsta pandemin som världen upplevt på över hundra år.

Vad gick snett? Hur kunde detta mikroskopiska virus spridas så blixtrande snabbt över jorden utan att arméer med hälsoexperter hann stoppa det och rädda livet på över 100 000 människor? Var det WHO – världens folkhälsobjässe – som tappade bollen?

Organisationen med högkvarter i Genève har hamnat i skottgluggen. Kritiker anser att WHO och dess generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus misslyckats i sitt uppdrag att varna länder för virusfaran och vägleda dem ur krisen.

WHO har redan en rad misslyckanden bakom sig. Främst med svininfluensan (H1N1) 2009 och första ebolautbrottet i Västafrika 2014. I fallet med svininfluensan slog WHO på larmtrumman och deklarerade en världsomfattande pandemi trots att det visade sig vara ett ganska ofarligt virus. Larmet ledde till onödig panik bland människor, enligt kritiker. I Sveriges fall ledde det dessutom till tragedin med hundratals fall av narkolepsi till följd av massvaccinationer.

Annons

Vid ebolautbrottet var det tvärtom. Då anses WHO ha varit hopplöst sent ute och anklagades för att ha tappat kontrollen. Till sist fick USA och andra länder sända drygt 5 000 soldater till drabbade Guinea, Liberia och Sierra Leone, och en FN-kommitté tog över ansvaret för utbrottet. Priset för WHO:s saktfärdighet blev över 11 000 döda i blödarfebern och sönderslagna sjukvårdssystem i världens redan fattigaste länder.

Dessa fadäser fick nästan WHO på fall. Förtroendet för organisationen var i botten under en tid, men har återhämtat sig något sedan ”Dr Tedros” tog över 2017.

Är det ett nytt misslyckande vi nu bevittnar? Nej, anser Sveriges globala hälsoambassadör Anders Nordström.

– Det är inget snack om att WHO är mycket mer välutrustat än under sars, svininfluensan och ebolautbrottet. Man har bättre resurser, riggade globala system och god ledning, säger han till SvD.

– I stort har WHO agerat bra under denna pandemi. Man har varit tydlig om viruset och smittsamheten, och gett råd till världen om hur man bör hantera situationen.

Annons

Detta är WHO:s roll, understryker han. Organisationen är ett specialiserat FN-organ som ska fungera som en sorts ”global väktare av folkhälsan”. Dess uppgift är att larma om nya sjukdomsutbrott och rekommendera åtgärder, förbättra tillgång till sjukvård och utveckla behandlingar och vaccin när det gäller exempelvis fetma, malaria och barnadödlighet.

Diamond Princess  i Yokohamas hamn den 6 februari.
Diamond Princess  i Yokohamas hamn den 6 februari. Foto: Eugene Hoshiko/AP

WHO har också en krisplan för sjukdomsutbrott. Enligt denna ska länder rapportera nya sjukdomsutbrott till WHO inom 48 timmar, följa WHO:s rekommendationer om smittspridning samt undvika restriktioner mot resande och handel.

Krisplanen är juridiskt bindande. Men WHO har varken makt eller auktoritet över de 196 medlemsländerna. Det saknas möjlighet till sanktioner vilket gör att länder kan strunta i rekommendationerna – vilket är precis vad som skett. Världen är just nu ett lapptäcke av olika virusstrategier, över 70 länder har infört reserestriktioner, och vissa länder delar inte uppgifter om smittade.

Annons

– En av våra största utmaningar är att många länder fortfarande inte delar uppgifter med oss, sa WHO-chefen nyligen.

En WHO-rådgivare säger att den internationella krisplanen ”inte är värd papperet den skrivits på”. Men en kompromiss, där länder fick ha kvar sitt självbestämmande, var enda möjligheten för att överhuvudtaget få till en krisplan 2005, tillägger rådgivaren som jobbar nära Tedros.

Kritik riktas också mot att WHO inte pekat med hela handen när det gäller rekommendationer.

– Organisationen har inte gett tydliga råd till medlemsländerna om stängning av skolor, gränser för folksamlingar och hygieniska avspärrningar. När länder som Tyskland och Italien stängt sina gränser har man inte sagt något, påpekar Antoine Flahault, chef för institutet för global hälsa vid Genèves universitet.

Amanda Glassman är biträdande chef för den ansedda amerikanska tankesmedjan Center for Global Development.

– Pandemin är ett kollektivt misslyckande, konstaterar hon till SvD och fortsätter:

– Många av WHO:s medlemsländer och ledare är medskyldiga till att viruset spridits som det gjort. Även Donald Trump borde ha vaknat och agerat för att skydda USA när Wuhan stängde ner helt och hållet. Det var ett tydligt tecken på allvaret.

Annons

Fast på en punkt tycks flertalet eniga om att WHO gjort fel – och här har även Donald Trump en poäng.

Wuhan den 4 februari.
Wuhan den 4 februari. Foto: Xiao Yijiu/AP

Han rättar till de svartbågade glasögonen och blickar ut över havet med journalister från hela världen. Rader med tv-kameror riktas mot honom, och luften vibrerar av otålig väntan. Är det i dag, den 30 januari, som WHO-chefen Tedros till sist ska deklarera att coronaviruset är en internationell folkhälsofara?

Ja, visar det sig. Men inledningsvis betonar han något annat:

– Kinas regering bör gratuleras för de extraordinära åtgärder de vidtagit. Vi skulle ha sett många fler fall utanför Kina om det inte vore för regeringens insatser att skydda sin befolkning och världen, inleder den 55-årige etiopiske WHO-chefen.

Annons

Här börjar vissa himla med ögonen. Ännu fler komplimanger till den kinesiske presidenten Xi Jinping. Samma skur med smicker som vi journalister får bevittna på de dagliga presskonferenserna.

– Kinas engagemang för transparens och stöd till andra länder är mycket imponerande, bortom ord. På många sätt sätter faktiskt Kina en ny standard för hantering av coronaviruset, fortsätter Tedros innan han förklarar att WHO nu ser viruset som en internationell hälsofara.

Men Tedros ständiga eloger till Kina står i bjärt kontrast till hur landet rapporteras ha mörkat coronavirusets framfart och agerat senfärdigt, anser bedömare. Det har fått USA:s president Donald Trump att gå i taket, och Japans biträdande premiärminister Taro Aso att säga att människor börjat kalla WHO för CHO – Kinas hälsoorganisation.

– Som generaldirektör måste man visa sin uppskattning för ett drabbat land för att etablera ett samarbete. Jag skulle absolut ha gjort som Tedros. Däremot skulle jag inte ha gjort det fem-sex gånger. Det var onödigt, säger Anders Nordström.

Annons

Tedros hyllningar av Kina kan förklaras på flera sätt. Främst har det sannolikt handlat om att uppmuntra Kina att samarbeta och dela virusinformation, i stället för att sluta sig och mörka uppgifter – vilket skedde vid sarsepidemin 2003. Det har också varit en taktik för att en WHO-grupp skulle få komma in i Wuhan.

WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus hyllade Kina.
WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus hyllade Kina. Foto: FáBio Vieira/TT

En annan faktor är möjligen att Tedros valdes till sin post med hjälp av Kina och afrikanska länder, där Kina har stort inflytande – och troligen vill återväljas för en ny mandatperiod. Kinas ökande finansiella stöd till WHO lär också spela en roll för smickret.

Men har WHO trampat fel? Många anser att WHO agerade alltför sent och snällt, och att liv kunnat räddats om organisationen varit mer på alerten och skarpare mot Kina.

Annons

Det första fallet av coronaviruset i Kina bekräftades den 1 december förra året, men landet rapporterade inte vidare till WHO förrän en månad senare. Under tiden tystades rader med kinesiska visselblåsare, bland dem läkaren Li Wenliang i Wuhan som senare avled i viruset. Och ända till mitten av januari, då sjukdomen spridits utanför Kinas gränser, förnekade Kina att viruset kunde spridas från människa till människa.

Läkaren Li Wenliang.
Läkaren Li Wenliang. Foto: AP

WHO dröjde dessutom med att deklarera internationell hälsofara, vilket kunnat hjälpa länder att förbereda sjukvårdssystem. Även pandemilarmet kom först den 11 mars.

Vaknade WHO för sent?

– Nej, jag tror inte det. Det är alltid lätt att vara efterklok och säga att man borde agerat snabbare. Men jämfört med ebolautbrottet agerade WHO mycket snabbt, säger Anders Nordström.

Annons

– Däremot kunde Kina ha varit ännu snabbare.

WHO:s bindning till Kina har dock blivit pinsamt tydlig genom agerandet gentemot Taiwan under coronakrisen. Taiwan har hanterat virusets spridning med stor framgång – men det har inte uppmärksammats av WHO. Skälet är att Kina stoppar Taiwans medverkan i alla internationella organisationer eftersom Peking anser att Taiwan är del av Kina. Och WHO har underdånigt anpassat sig till Kina.

Detta illustrerades på ett absurt sätt när Bruce Aylward, WHO:s vice generalsekreterare, fick frågor från en Hongkong-baserad journalist om Taiwan. Aylward låtsas först att han inte hör frågan och när den upprepas lägger han på luren och försvinner från skärmen. Klippet har exploderat på sociala medier och gett WHO-kritikerna vatten på sin kvarn.

– Detta hjälpte verkligen inte. Det var dåligt hanterat, och späder på kritik att WHO sitter i Kinas knä, säger Amanda Grassman.

Nu har Kinakramandet fått dramatiska följder när det gäller vem som bär ansvar – samt blivit världspolitisk dynamit.

Annons

Solen skiner över den frodiga gräsmattan och rabatterna med gula tulpaner i Vita Husets vackra rosenträdgård. Den ljusrosa magnolian blommar och det är virusglest mellan stolarna framför podiet. Så kliver president Donald Trump fram, klädd i kornblå kostym och ketchupröd slips. Börjar läsa innantill.

– Idag instruerar jag min administration att frysa stödet till WHO medan en översikt görs för att utröna WHO:s roll i att gravt felhantera och mörklägga spridningen av coronaviruset.

– WHO har misslyckats med sin främsta uppgift – att skaffa, kontrollera och dela information snabbt och på transparent sätt. Deras försening har kostat enormt värdefull tid.

Så blev ryktet sedan flera veckor verklighet; Trump fryser tillfälligt USA:s finansiering av WHO mitt under pandemin. USA är den största bidragsgivaren och står för 14,67 procent av WHO:s tvåårsbudget. Under förra året gav USA omkring 400 miljoner dollar till organisationen. Slaget kan bli mycket hårt för den globala hälsojätten.

1/2
Foto: Alex Brandon/AP
2/2
Foto: Alex Brandon/AP

Trumps utspel betraktas av många som ett sätt att hitta en syndabock när hans eget land famlar med knappt 700 000 fall och mer än 26 000 döda, och presidentvalet väntar bakom knuten. Han riktar också hätska attacker mot hur WHO-chefens ”Kina-centrering”. Men bakom detta ligger mer än irritation över undergivenhet gentemot president Xi Jinping. WHO har slungats rakt in i den geopolitiska maktkampen mellan de två stormakterna, där USA till varje pris vill svartmåla Kina.

Annons

– Frysningen av stödet har att göra med geopolitiken i stort. Allt som har att göra med Kina blir väldigt känsligt för Trump, säger Anders Nordström.

Till detta ska läggas att det pågår en kamp mellan Kina och USA om inflytande i internationella organisationer. Kina har redan skaffat mer eller mindre kontroll över fem FN-organ, vilket irriterar USA.

Vad händer om USA verkligen stoppar stödet till WHO?

– Jag är djupt oroad över Trumps utspel. Inte på grund av pengarna, utan för att förtroendet för WHO kan komma att ruckas, säger Anders Nordström.

– Det vore otroligt allvarligt just när organisationen behövs som mest. Det blir som att lägga ner brandkåren när det brinner.

Det som behövs nu är i stället att stärka WHO, menar han. Andra pekar på att man borde skapa ett helt nytt folkhälsoorgan. Men flertalet är eniga om att man först ska utvärdera hur pandemin hanterats. Skuldkarusellen – USA som skyller på WHO som delvis skyller på medlemsländerna som delvis skyller på Kina som slår ifrån sig – lär snurra vidare.

Nordström, som tidigare var vice generaldirektör för WHO, tror också att det blir intensiva diskussioner om WHO:s framtida roll efter viruskrisen.

– Frågan blir ”var det rätt att försöka stoppa spridningen eller inte?”, säger han.

Nordström konstaterar att dagens virushantering får allvarliga indirekta effekter på människor och samhällen. Människor dör av andra orsaker och kollapsande ekonomier slår också mot hälsan. Kanske hade WHO sparat fler liv på sikt genom att bara acceptera att detta blev ungefär som en säsongsinfluensan och väntat in flockimmunitet.

Men då skulle ännu fler dö?

– Ja, så är det absolut. Det är en svår avvägning. Men frågan är hur många fler som dör av de åtgärder som vi har satt in. Någon kommer att räkna på detta i framtiden när vi måste förbereda oss på nästa sjukdomsutbrott. För det kommer.

SvD i WHO:s krisledningsbunker i februari 2020.

Foto: Mark Henley

Diamond Princess  i Yokohamas hamn den 6 februari.

Foto: Eugene Hoshiko/AP

Diamond Princess  i Yokohamas hamn den 6 februari.

Foto: Eugene Hoshiko/AP

Wuhan den 4 februari.

Foto: Xiao Yijiu/AP

WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus hyllade Kina.

Foto: FáBio Vieira/TT

Läkaren Li Wenliang.

Foto: AP
Foto: Alex Brandon/AP
Foto: Alex Brandon/AP