Annons

Klurig lek med ­litteraturhistorien

Kristoffer Leandoer är författare och SvD-skribent. Han är också en tonsäker översättare som rör sig mellan fantasy, franska klassiker och poesi.
Kristoffer Leandoer är författare och SvD-skribent. Han är också en tonsäker översättare som rör sig mellan fantasy, franska klassiker och poesi. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Kristoffer Leandoer är gränsöverskridaren som gärna leker med litteraturen. SvD:s läsare vet att han har djupa kunskaper om fransk kultur. Nu har han skrivit en munter bok om författare vi inte kände till.

Under strecket
Publicerad

Romanen ”September” var varm och vacker. Kristoffer Leandoers nya bok, som just kommit ut, är retsam och rolig. En lek med litteraturhistorien, en bok där okända författarnamn stoppats in bland Homeros, Ekelöf och Mare Kandre.

En historia där berättaren – en tidigare förlagsredaktör som upprättar glömda författarskap – har vissa drag av Kristoffer Leandoer.

– Det ska vara lite osäkert vad det är för bok. Den ska hålla till där i osäkerheten, säger Kristoffer Leandoer och vrider och vänder lite på boken med knallorange rygg.

Han sitter i sitt lilla arbetsrum i den stora lägenheten nära Slussen i Stockholm. På väggarna finns bokhyllor och en sprejmålning av sonen Jonatan, hiphopparen med artistnamnet Yung Lean som just nu är ute på Europaturné.

Kristoffer Leandoer – Old Lean – fick ta över rummet när sonen flyttade hemifrån. Det är här han skriver sina böcker, artiklar och översättningar.

**Kristoffer Leandoer **har kallats en litteraturens mångsysslare. Han är poet, romanförfattare, kulturskribent, essäist och översättare. För SvD:s läsare är han inte minst känd som introduktör; 1995 började han skriva om franska författare i SvD. Han är en pålitlig vägvisare till fransk litteratur.

Annons
Annons

Nu har han skrivit en skönlitterär bok där han är mindre pålitlig, och där han introducerar en annan typ av författare. Har ni hört talas om symbolisten Aurélien de Kempff, geniet Jon Lundström eller poeten Jenna Frese? Skulle inte tro det. Det handlar alltså om författarskap som, för att citera Kristoffer Leandoer, ”inte är så lätta att hitta”.

– Men det är samtidigt en ganska seriös diskussion av vad ett författarskap är. Vad är det som gör ett författarskap, är det böckerna, eller identiteten eller något annat?

Blicken vandrar upp mot en serie svartvita vykort fästa över arbetsrummets dörrpost. Sju manliga giganter: från Dostojevskij till Chet Baker.

– Det är ju minst ett fel på den där samlingen, säger Kristoffer Leandoer med ett skratt och visar att han har en annan idol nära datorn: ett brevställ med Elin Wägners porträtt.

Men boken handlar en hel del om manliga nätverk?

– Ja, men det är ju för att det ganska mycket är så som litteraturhistorien har sett ut. Och det är så man gärna har velat visa upp sig för omvärlden och eftervärlden. För det finns något fruktansvärt attraktivt över manliga nätverk. Det är därför de är så destruktiva. Ett annat ord för manliga nätverk är faktiskt gäng.

Varför är de så attraktiva och destruktiva?

– Alla vill ju vara med i gänget. Den där konstruktionen, det manliga nätverket eller gänget, har funnits med sedan 1800-talet. Och jag tror att den är ganska destruktiv. Jag tror för det första att gängbildningar är normerande, man börjar anpassa sig till gänget. Skrivande däremot är faktiskt en antisocial rörelse. Men gängen är naturligtvis oerhört tacksamma att leka med i en sådan här bok.

Annons
Annons

En ”sådan här bok”, säger Kristoffer Leandoer. Låt oss säga att det är en klurig bok. Berättaren är en person som tillbringat sina lyckligaste stunder i antikvariatens skummaste hörn.

– Jag skulle säga att det här är en sorts kontrafaktisk historieskrivning. Det här är jag om jag hade gjort andra val i livet.

Kristoffer Leandoers egna val har lett honom till kultursidor, redaktörskap på BLM, förläggarjobb på Bonniers och ett omfattande författarskap. Han säger att han haft draghjälp av sin fru Elsa; han har fått vara medföljande när hon varit stationerad i Vitryssland och Vietnam.

Det var först i Hanoi som han kunde skriva romanen ”September”, om sin mamma som tidigt dog i cancer. ”September” skrev han som en klassisk svensk roman, en bok hans mamma skulle ha tyckt om att läsa.

”De försvunna böckernas bibliotek” är en annan sorts skönlitteratur. Munter och lite irriterande. Här finns många av de frågor som Kristoffer Leandoer gärna borrar i – om autenticitet, författaridentitet, lögn, sanning och ”vem som har ansvaret för alltihopa”. Läsaren möter både osannolika karaktärer och välbekanta namn som Svante Weyler. Kristoffer Leandoer betonar att bokens Svante Weyler är en påhittad person.

– Man måste ha lite respekt för skönlitteraturen. Är man påhittad så är man, man kan inte blanda ihop det med sin privata person, säger Kristoffer Leandoer som själv förlade Lars Noréns första dagbok.

– Det var en väldigt, väldigt intressant skola. Det var som en högskolekurs i att lära sig se var gränsen går mellan fiktion och verklighet. Sedan var det fascinerande att se en person som Lars Norén i arbete, den totala satsningen.

Fiktionens gränser, fransk kultur och fantasy är sådant som kan förknippas med Kristoffer Leandoer. Ämnen som ledde honom vidare till en essäbok om förra sekelskiftets symbolism, utgiven 2014. Tajmingen blev bra.

Symbolismen har länge varit en belastad epok i Sverige, konstaterar han. Men på senare tid har epoken varit aktuell i olika utställningar. För Kristoffer Leandoer var det något av en hemkomstkänsla att stå på Waldemarsudde och invigningstala när ”Symbolism och dekadens” öppnade i höstas.

– Symbolismen handlar ju väldigt mycket om att lösa upp gränserna mellan verklighet och fantasi, på ett sätt som jag faller handlöst för, i alla sammanhang. Jag tycker helt enkelt att det gör livet lite roligare. Och det kan vi behöva.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons