Annons

Jonas Gummesson:Kritiken – en väckarklocka för polisledningen

Den interna revisionskritiken mot det lokala polisarbetet borde väcka polisledningen ur nuvarande Törnrosasömn. Visionen om att ”din polis gör hela Sverige tryggt och säkert” har inte mycket med verkligheten att göra, enligt rapporten.

Publicerad
Ansvar över att ta fram resurser skyfflas över från polisregionerna till regionpolischeferna enligt revisionsrapporten.
Ansvar över att ta fram resurser skyfflas över från polisregionerna till regionpolischeferna enligt revisionsrapporten. Foto: Lars Pehrson

Bilden av det trygga och säkra Sverige finns i strategidokumentet om Polismyndigheten 2024 som rikspolischefen Anders Thornberg spikade förra sommaren och som ska vara vägledande för polisen den kommande femårsperioden.

I en kompletterande värdegrund talas det om att polisen ”effektivt och engagerat” leder det brottsbekämpande arbetet ”nära medborgarna och tillsammans”.

Vackra ord som alla säkert kan instämma i på det principiella planet.

Annons

Vid Polismyndighetens interna chefsdag med 600 polischefer för ett par veckor sedan talade rikspolischefen om att man var på väg att uppnå ”tolv långsiktiga mål i verksamheten”.

På den långa listan finns punkter som ”stärkt ledningsförmåga”, ”ännu mer lokalt närvarande” och ”utvecklad kommunikation med medborgarna”.

Den sista punkten är att Polismyndigheten ”har allmänhetens fulla förtroende”.

Den som läser den interna revisionsrapporten känner inte igen sig särskilt väl i Anders Thornbergs beskrivning. Frågan är vad en rikspolischef vinner på att klä tillvaron i ett rosenrött skimmer när det så tydligt skär sig mot verkliga förhållanden.

Rapporten skjuter särskilt in sig på att det är polisregionerna som har ansvaret för att se till att lokalpolisområdena har tillräckliga resurser för att klara av sitt uppdrag. Uppenbarligen sker detta inte i dag och då faller ansvaret på regionpolischeferna.

Kritiken träffar i och med det också polisens ledningsstruktur.

Själva poängen med den nya polisorganisationen att det är rikspolischefen som ska styra.

När revisionsrapporten ska behandlas i den högsta nationella polisledningen sitter samtliga sju regionpolischefer runt bordet vid rikspolischefens sida. Konsekvensen blir att regionpolischeferna nu ska fånga upp kritiken mot sina egna insatser och dela ut instruktioner för att komma till rätta med problemen till sig själva.

Samtidigt är själva poängen med den nya polisorganisationen att det är rikspolischefen som ska styra och leda verksamheten.

Anders Thornberg har sig tilldelat ansvaret för rikets inre säkerhet på samma sätt som ÖB svarar för den yttre säkerheten.

Som det nu är utformat faller det platt till marken när det saknas en tydlig befälskedja och operativa regionchefer ska skynda tillbaka till Göteborg, Malmö och Umeå för att läsa sina egna beslut. Ett ord som nämnts i interna sammanhang är dysfunktionell.

Ledningsproblemen kan nu vara ett skäl för rikspolischefen att kliva in och axla det strategiska ansvar som det var tänkt från början.

Den polisiära närvaron i lokalsamhället ska grundas på lokala förutsättningar och behov.

Även inrikesminister Mikael Damberg (S) har anledning att känna oro över innehållet i revisionsrapporten.

Själv började han sitt värv som poliskt ansvarig för polisen med att dela ut muntliga direktiv till polisledningen, vilket SvD uppmärksammat.

Nu har Damberg återkommit med skriftliga anvisningar i ett så kallat ändringsbrev till Polismyndigheten.

En punkt är att ”den polisiära närvaron i lokalsamhället ska grundas på lokala förutsättningar och behov”. Alltså det som enligt internrevisionen inte alls fungerar.

Annons
Annons

Ansvar över att ta fram resurser skyfflas över från polisregionerna till regionpolischeferna enligt revisionsrapporten.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons