Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Kritikerna får rätt när det gäller fildelningsmål

Enorma ersättningar – utan verklighetsförankring – har dömts ut i fildelningsmål, har kritikerna ansett. Men vad är rätt när det gäller illegal fildelning? Den frågan har nu fått ett svar från Högsta domstolen.

Under strecket
Publicerad
Foto: Leif R Jansson/TT Bild 1 av 1
Foto: Leif R Jansson/TT Bild 1 av 1
Foto: Leif R Jansson/TT

”The Pirate Bay-gänget fick betala 40 miljoner kr i skadestånd men [någon som döms för mord] behöver bara betala 60 000 kr. Dela om du tycker det är sjukt att människoliv värderas lägre än filmer.”

Inlägg av det här slaget cirkulerar i sociala medier emellanåt. Kritiken är onyanserad. Den beaktar inte skillnaderna mellan olika typer av ersättningar och de olika syften som olika typer av ersättningar har. Men det finns ett korn av sanning i botten.

De modeller som används för att beräkna ersättningarna har framstått som alltför viktade till rättighetsinnehavarnas fördel, åtminstone för mig.

De ersättningar som upphovsrättsinnehavare tillerkänts i domstol har ofta varit väldigt höga. Och de modeller som används för att beräkna ersättningarna har framstått som alltför viktade till rättighetsinnehavarnas fördel, åtminstone för mig.

Annons
Annons

Så här ser det ut: Om någon gör sig skyldig till upphovsrättsbrott genom att, till exempel, utan tillstånd tillgängliggöra ett verk (en film) på internet så är hon skyldig att kompensera den som har rätten till verket (ofta ett företag).

Precis som vid andra brott kan den som döms behöva ersätta brottsoffret för den skada som uppkommit till följd av brottet. Utöver ett sådant skadestånd har brottslingen skyldighet att utge ”skälig ersättning” för utnyttjandet av verket till rättighetsinnehavaren. Det senare är en ersättning som motsvarar vad det kostar att köpa tillgång till verket. Det tar alltså inte sikte på själva skadan utan värdet av att exempelvis få sprida en film.

Domstolarna har dömt ut enorma ersättningar med stöd i ersättningsmodeller som saknar stöd i verkligheten, har kritikerna menat. Och kritikerna har nu fått rätt.

Högsta domstolen (HD) har underkänt upphovsrättsföretagens beräkningssätt i årets första prejudikat.

Målet handlar om Dreamfilm.se. Dreamfilm var en sida på internet som utan tillstånd tillhandahöll länkar till upphovsrättsligt skyddade verk (filmer och tv), så kallad fulstreaming. I samband med ett brottmål mot personerna bakom tjänsten uppkom frågan om hur man skulle göra bedömningen av skälig ersättning. Det var enbart denna fråga om HD tog ställning till och domen handlar bara om spridandet av en enskild film; ”Maria Wern – Drömmen förde dig vilse”.

Utgångspunkten för ersättningens bestämmande är vad som borde ha betalats vid en frivillig uppgörelse i förväg. Bestämningen kan ibland utgå från vad det kostar att köpa en licens eller annan avgift på den aktuella marknaden. Finns det ingen etablerad betalningsmodell på marknaden kan bedömningen utgå från en fiktiv marknad (en fiktiv licensavgift).

Annons
Annons

I sista hand får domstolen göra en ”egen” bedömning av vad som är skäligt utifrån det underlag som parterna presenterat.

Maria Wern hade enligt SF kostat 20 miljoner kronor att spela in och därför skulle ersättningen egentligen vara 24 miljoner kronor.

Hovrätten hade i Dreamfilm-fallet kommit fram till att skälig ersättning för spridandet av Maria Wern-filmen var fyra miljoner kronor. SF, som var rättighetsinnehavare, utgick från vad det skulle ha kostat att köpa en fingerad licens att gratis tillgängliggöra filmen på internet. SF konstaterade att en sådan licens skulle behöva ge täckning för hela produktionskostnaden och därutöver ge en vinst på 20 %. Maria Wern hade enligt SF kostat 20 miljoner kronor att spela in och därför skulle ersättningen egentligen vara 24 miljoner kronor. SF prutade dock och begärde ”bara” åtta miljoner. 

HD underkände beräkningsmodellen helt. Modellen beaktade inte att spridningen via Dreamfilm var begränsad i tid och endast avsåg överföring till allmänheten genom streaming. Den uppblåsta beräkningsmodellen för bedömning av skälig ersättning punkteras alltså genom domen.

I stället gjordes en självständig bedömning utifrån det underlag som presenterats inför rätten. Beloppet sattes till 400 000 kr.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons