Annons

Kroppsaktivistens protest – att posera lättklädd

Den tjocka kroppen är inte sexig, lyder samhällets dom. Det vill kroppsaktivisten Gabrielle Chellig ändra på när hon poserar lättklädd på nätet – samma typ av bilder som feminister har protesterat mot i decennier. Hon kallar det feministisk praktik.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Att känna sig snygg handlar om överlevnad i den utseendefixerade värld vi lever i, säger kroppsaktivisten Gabrielle Chellig.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 3

”När jag står i mitt sovrum i endast trosor och lägger upp en bild på det är det för att jag vill visa att jag, och därmed andra tjocka personer, kan vara sexig”, säger Gabrielle Chellig.

Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 3

”Man behöver inte tycka att man ser bra ut för att älska sig själv, men ofta hör de två sakerna ihop”, säger Gabrielle Chellig, feminist och kroppsaktivist.

Foto: Malin Hoelstad Bild 3 av 3

Att känna sig snygg handlar om överlevnad i den utseendefixerade värld vi lever i, säger kroppsaktivisten Gabrielle Chellig.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1
Att känna sig snygg handlar om överlevnad i den utseendefixerade värld vi lever i, säger kroppsaktivisten Gabrielle Chellig.
Att känna sig snygg handlar om överlevnad i den utseendefixerade värld vi lever i, säger kroppsaktivisten Gabrielle Chellig. Foto: Malin Hoelstad

Gabrielle Chellig tittar rakt in i kameran genom spegeln hon har bredvid sin säng. På sig har hon en orange dunjacka och en svart spetsbody. På hennes rumpa är ordet ”Lover” tatuerat.

– När jag står i mitt sovrum i endast trosor och lägger upp en bild på det är det för att jag vill visa att jag, och därmed andra tjocka personer, kan vara sexig. Om du tycker att jag är snygg, då blir det lättare för dig som tjock att själv känna dig snygg, säger Gabrielle Chellig.

Hon är kroppsaktivist, främst aktiv på Instagram, och lägger där upp lättklädda och nakna bilder på sig själv.

Som tjock person ska en alltid känna sån tacksamhet över att bli rörd eftersom tjock förknippas med ful, äcklig och fel.

Gabrielle Chellig ser detta både som ett individualistiskt projekt och en aktivism – för att stärka den egna självkänslan men också för att synliggöra tjocka kroppar i ett samhälle där överviktiga sällan får synas.

Annons
Annons

”När jag står i mitt sovrum i endast trosor och lägger upp en bild på det är det för att jag vill visa att jag, och därmed andra tjocka personer, kan vara sexig”, säger Gabrielle Chellig.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

– Det ena utesluter inte det andra. Det är orimligt att tänka att man inte skulle må bra av att få den uppmärksamhet jag får, och att folk varje dag skriver till en att man har fått dem att sluta hata sig själva.

”När jag står i mitt sovrum i endast trosor och lägger upp en bild på det är det för att jag vill visa att jag, och därmed andra tjocka personer, kan vara sexig”, säger Gabrielle Chellig.
”När jag står i mitt sovrum i endast trosor och lägger upp en bild på det är det för att jag vill visa att jag, och därmed andra tjocka personer, kan vara sexig”, säger Gabrielle Chellig. Foto: Malin Hoelstad

I decennier har reklambilder på smala och retuscherade kvinnor i små trosor varit en symbol för det feminister kämpar emot – ouppnåeliga skönhetsideal, den manliga blicken, objektifiering och sexualisering av kvinnokroppen.

Men kritiken gäller inte för alla kroppar.

I dag blommar kroppsaktivismen – en rörelse som vill synliggöra andra kroppar än de smala, släta, välfixade som vi matas med i medier, på film och tv och på internet.

Kampen förs främst i sociala medier. Stina Wollter, Cassandra Klatzkow och Ebba Nilsson är några av de svenska aktivisterna som använder den egna kroppen som verktyg, och visar upp den som rolig, fin, helt vanlig – men även sexig.

Den tjocka kroppen kan visa jättelite hud och ändå ses som väldigt naken, medan en smal vit kropp kan vara avklädd men ändå se påklädd ut.

Och att vara just sexig ser Gabrielle Chellig som feministisk praktik.

– Om du ses som något annat än man så är din kropp inte för dig, den är för andra att bedöma och kritisera. Jag hjälper unga personer som utsätts för det att må bättre. Jag ger dem trygghet, stöd och självacceptans, det tycker jag är feministiskt, säger hon.

Annons
Annons

Detta stöd kan leda till en bättre självkänsla som i sin tur stärker ens egenmakt, något som Gabrielle Chellig berättar att hon själv saknade när hon växte upp.

– Som tjock person ska en alltid känna sån tacksamhet över att bli rörd eftersom tjock förknippas med ful, äcklig och fel. När den tron blir vetskap i ens eget huvud så blir en ett enkelt byte för att utnyttjas sexuellt på många olika sätt, säger Gabrielle Chellig.

Efter reklamen visas:
Kroppsaktivist till svd.se

Hon fortsätter:

– Om man börjar känna att man har ett sexuellt värde kan man också börja ställa sexuella krav. Då kanske man inte går hem med den där killen som man egentligen inte vill ha, bara för bekräftelsen att någon, vem som helst, vill ha dig. Det kan göra att man får en bättre sexuell historia än den jag har haft.

Genusvetaren Maria Lönn, som forskar om femininitet vid Södertörns högskola, menar att det finns en stor skillnad i betydelsen vi tillskriver olika kroppar. Enligt henne ser sexualiseringen av kvinnokroppen olika ut beroende på vilka historier kroppen bär på, till exempel gällande ras och klass, men även kroppsstorlek.

– Den tjocka kroppen kan visa jättelite hud och ändå ses som väldigt naken, medan en smal vit kropp kan vara avklädd men ändå se påklädd ut. Tjocka kroppar är osynliggjorda på ett sätt, då de inte representerar vad det är att vara människa. Samtidigt är tjocka kroppar ofta synliga som spektakel, till exempel som den person som man ska skratta åt på film, säger Maria Lönn.

Kritiker menar att feminismen i dag har blivit ett individualistiskt projekt där alla kan vara feminister och allt kan vara feminism.

Annons
Annons

”Man behöver inte tycka att man ser bra ut för att älska sig själv, men ofta hör de två sakerna ihop”, säger Gabrielle Chellig, feminist och kroppsaktivist.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

Att det är just utseendet som är i fokus i kroppsaktivismen är svårt att bortse från – men vad får det egentligen för konsekvenser? Maria Lönn menar att det finns en risk för kroppsaktivister, precis som med all typ av aktivism, att man befäster det man kritiserar. I fallet med kroppsaktivism kan det handla om idén om att vara just bunden till en kropp.

– Men det är även ett uttryck av självrepresentation, där man visar upp sin kropp som något annat än ett spektakel, ett skämt. Då händer något annat. Då kan man skapa en ny bild av vad den kroppen betyder, som man själv bestämmer.

Kritiker menar att feminismen i dag har blivit ett individualistiskt projekt där alla kan vara feminister och allt kan vara feminism. I boken ”Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest”, som nyligen kom ut på svenska, kritiserar författaren Jessa Crispin ”valfeminismen” där alla val en kvinna gör kan kallas feministiska, oavsett vad valet består i.

”Man behöver inte tycka att man ser bra ut för att älska sig själv, men ofta hör de två sakerna ihop”, säger Gabrielle Chellig, feminist och kroppsaktivist.
”Man behöver inte tycka att man ser bra ut för att älska sig själv, men ofta hör de två sakerna ihop”, säger Gabrielle Chellig, feminist och kroppsaktivist. Foto: Malin Hoelstad

Man behöver inte tycka att man ser bra ut för att älska sig själv, men ofta hör de två sakerna ihop.

Samma kritik kan appliceras på valet att vara lättklädd och sexig på nätet. Jessa Crispin skriver att ett problem är att skönhet är starkt kopplad till tanken att vara värd att älskas – en uppfattning som feminister, enligt henne, borde kämpa emot mer. Istället för att arbeta för att fler kroppar ska anses vackra eller sexiga så borde feminismen gå ut på att skilja uppfattningar om skönhet, älskvärdhet och knullbarhet från vår känsla av värde.

Men under tiden då?

– Det är klart att det inte är ultimat att man ska vara så begränsad, lyft och brydd av sitt utseende. Men att känna sig snygg handlar om överlevnad i den utseendefixerade värld vi lever i. Man behöver inte tycka att man ser bra ut för att älska sig själv, men ofta hör de två sakerna ihop, säger Gabrielle Chellig.

Att kroppsaktivismen skulle vara ett individualistiskt projekt håller inte heller Maria Lönn med om:

– När människor vill lyfta fram andra typer av synligheter och sexualitetsidéer, behöver inte det betyda att den tidigare kritiken är borta. Det gäller att hålla flera sanningar i huvudet samtidigt.

Och när det gäller kroppsaktivism så varken börjar eller slutar kampen med den enskilda kroppen, menar hon.

– Kroppen är alltid en del av bredare geografier av bland annat ras, klass och sexualitet. Att avlära sig hur kroppar ska se ut, eller att se andra kroppar och förstå att de är fungerande, mänskliga och värdiga, är därför högst strukturellt, säger Maria Lönn.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons