Annons

Anders Q Björkman:Kulturen måste inte vara god – SR visade hur fel det kan gå då

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) har anklagats för att styra kulturens innehåll. Själv menar hon att så inte är fallet, men SvD:s Ola Wong samt ett antal bokförläggare är kritiska till vissa formuleringar som de menar påverkar bokutgivningen.
Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) har anklagats för att styra kulturens innehåll. Själv menar hon att så inte är fallet, men SvD:s Ola Wong samt ett antal bokförläggare är kritiska till vissa formuleringar som de menar påverkar bokutgivningen. Foto: Hossein Salmanzadeh/TT

Kulturen behöver ekonomiskt stöd för att överleva i en marknadsekonomi. Men framför allt behöver den frihet. Därför är debatten om politisk styrning av litteraturen viktig.

Under strecket
Publicerad

Försöker politiker styra vad vi får läsa? Nja, vi lever ju inte i en diktatur med tankepolis och bokbål. Men det finns subtilare sätt än så att påverka litteraturen. Ola Wong har i SvD satt igång en livlig debatt, där han varnar för politisk styrning av bokutgivningen. Han har bland annat pekat på att kulturdepartementet i sitt regleringsbrev till Kulturrådet skriver att myndigheten ska ”främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, integrera ett hbtq-perspektiv i den ordinarie verksamheten."

De farhågor som Ola Wong hyser är att den här typen av direktiv, kopplade till stöd, påverkar kulturens innehåll. Att exempelvis bokförläggare som är intresserade av att få litteraturstöd satsar på böcker om könsidentitet för att man tror att de som delar ut pengarna vill det.

Varje år genomför Svenska barnboksinstitutet en så kallad bokprovning, där man analyserar och för statistik över årets utgivning av barn- och ungdomsböcker. Den senaste genomgången visade att det under 2016 gavs ut 2 414 barn- och ungdomsböcker i Sverige. Av dem fick 714 litteraturstöd från Kulturrådet, alltså nästan en tredjedel av den totala utgivningen. Av bokprovningen framgår att just det som kulturdepartementet vill att Kulturrådet ska främja har en framträdande plats i svensk barn- och ungdomslitteratur. Så här sammanfattas det i Svenska barnboksinstitutets dokumentation:

Annons
Annons

”Den tydligaste tendensen när det gäller barn- och ungdomsböckernas innehåll 2016 skulle kunna definieras som en vilja till inkludering. I böckerna tycks det finnas en önskan att skildra och synliggöra individer och grupper som befinner sig utanför majoritetssamhällets normer, och på så sätt vidga dessa. Det är inkännande porträtt där historien oftast berättas utifrån den person som befinner sig utanför normen. Åtskilliga huvudpersoner är till exempel transpersoner som får berätta sin egen historia, men böckerna tar också upp normer kring till exempel psykiska funktionsvariationer, kroppskonstitution, sexuell läggning eller etnicitet.”

Kanske beror det inte på påbud uppifrån att böckerna har detta innehåll: barn- och ungdomslitteratur har alltid haft en mer uppfostrande ansats – en vilja att förklara svåra ämnen – än böcker som riktar sig till vuxna. Det är naturligtvis heller inget fel i att ge ut böcker som behandlar könsidentitet.

Men flera bokförläggare menar att det de facto förekommer en politisk styrning av bokutgivningen. Kulturrådets generaldirektör Staffan Forssell har svarat: ”Om det är en styrning så är det en vacker styrning.”

Frågan är hur hans myndighet skulle hantera en regering som föredrar en mindre ”vacker styrning”? En kulturminister som vill vara mindre inkluderande och påbjuder att kulturen ska främja heterosexualitet och inte får ifrågasätta det ärofyllda i svensk historia?

Att sådant kan ske ser vi exempel på i Polen och Ungern, EU-länder där man stiftar lagar som reglerar vad som får sägas om den egna historien och som sparkar kulturchefer som inte anses tillräckligt patriotiska. Och det finns svenska politiker som vill gå i en sådan riktning. Sverigedemokraterna har vid några tillfällen gett uttryck för detta, och i förra veckan tackade Kent Ekeroth i riksdagens talarstol Ungerns premiärminister – på ungerska – på följande vis: ”Ärade Viktor Orbán. Stort tack för att du står upp för Europa.”

Annons
Annons

Risken med dagens tendens att vilja påverka kulturen i en förment god riktning är att det leder till ett ”snällt” innehåll, tänkt att fostra goda medborgare – men som riskerar att bli ganska ointressant. ”Farliga” ämnen kan komma att väljas bort eller mildras. Som när Radioteatern för ett par år sedan tvättade i manuset på en radiopjäs, så att en fiktiv nazist inte längre sa ordet ”neger”, utan i stället ”de i kolonierna” – med det kontraproduktiva resultatet att han och hans rasistiska ideologi framstod i bättre dager.

I förlängningen kanske vissa ämnen ratas fullständigt. Tål vi att läsa om pedofilen Humbert i Vladimir Nabokovs roman ”Lolita”? Klarar vi av kolonisatören Kurtz i Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”? Finns det inte en uppenbar risk att dessa romanfigurer häver ur sig något som våra samtidsöron inte vill höra?

Naturligtvis behöver kulturen stöd för att överleva i en marknadsekonomi, men den behöver också frihet. Så frågan om politisk styrning är värd en rejäl debatt. Såväl Miljöpartiet som Sverigedemokraterna uppvisar tendenser att vilja använda kultur i uppfostrande syfte. Vad tycker övriga riksdagspartier? Detta är en het fråga, och med tanke på att andra tidningars kultursidor och flera ledarskribenter har hängt på debatten finns kanske en liten chans att kultur för en gångs skull diskuteras i en valrörelse.

För politiker som vill delta i en sådan debatt rekommenderar jag SvD:s artikelserie ”Är kulturen fri?”, men också söndagens avsnitt av tv-programmet ”Idévärlden” på SVT 2 klockan 20.00, där Ola Wong får sina tankar i ämnet prövade av kulturstrategen Clara Åhlvik och Riksantikvarieämbetets Qaisar Mahmood.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons