Annons

Lever kulturarbetare ofta på bidrag?

Få frågor väcker så mycket upprördhet på sociala medier som den om kulturarbetarens dåliga ekonomi.
Få frågor väcker så mycket upprördhet på sociala medier som den om kulturarbetarens dåliga ekonomi. Foto: Illustration av Moa Hoff.

Kulturarbetare lever på bidrag och tjänar inga egna pengar, hör man ibland. Men stämmer det verkligen? Ylva Lagercrantz Spindler djupdyker i en av kulturvärldens vanligaste myter.

Under strecket
Publicerad

Påstående: “Kulturutövare lever på bidrag och tjänar inga egna pengar”

Kulturarbetare, vad är det egentligen? Är det ens ett yrke? Och om det är ett yrke, kan den som utövar det egentligen försörja sig på det?

Fördomen (eller bilden av) kulturarbetare slash konstnärer som snyltare på samhället verkar vara relativt utbredd.

Få frågor väcker så ont blod i sociala medier som just de som vill diskutera kulturarbetarens dåliga ekonomi.

När jag nyligen skrev en krönika på temat kom de genast, twitterkommentarer i stil med ”ingen vill ändå ha deras konst”, ”varför ska de ha betalt? Det är ju bara en hobby” och, just det, ”De lever bara på bidrag”.

Men faktum är att kulturutövare (ett finare ord) i Sverige faktiskt i mindre utsträckning nyttjar samhällets trygghetssystem än befolkningen i stort. Det visar en rapport som Konstnärsnämnden gjorde 2014, ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”. Exempelvis tar de ut mindre av sådant som sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, bostadsbidrag samt föräldrapenning.

Samma rapport visar också att kulturutövaren ofta tjänar mindre än befolkningen i stort, vilket Konstnärsnämnden kommenterar är anmärkningsvärt med tanke på den ofta höga och långa utbildningsnivån. Många eftergymnasiala, konstnärliga utbildningar ligger på minst tre år och kompletteras därefter ofta med ytterligare ett par års utländska studier.

Annons
Annons

Trots det klarar sig de flesta alltså ändå utan stöd och är vanligtvis egenföretagare.

Redan här svajar alltså belackarnas teorier om parasiterande rejält. Dessutom verkar de blunda för hur kulturen faktiskt också bidrar till samhället ekonomiskt. För trots de dåliga lönerna är kulturen en viktig tillväxtfaktor. Något som framgår i Kreametern, Tillväxtverkets guide till svensk statistik för kulturella och kreativa näringar.

Även inom turistnäringen torde kulturen vara starkt bidragande. För är det inte just museerna, utställningarna och platser som Bergmans Fårö de som besöker Sverige vill se, snarare än ett grått företagscenter i närförort? För att inte tala om vikten av att slåss för konst i samhället för dess egen skull. Något som Darren Henley, tidigare chef för Arts Council i England, har uttryckt bra i boken The Arts Dividend: Why investment in culture pays.

Kanske bottnar snacket om att kulturutövare bara snyltar på samhället snarare i avund

Sant är det däremot att inkomsterna förblir låga. Enligt KRO, Konstnärernas Riksorganisation, låg medianlönen för den sammanlagda förvärvsinkomsten inom deras grupper på 13 029 kr per månad 2014.

Bara ett fåtal konstnärer, författare, skådespelare och så vidare blir också miljonärer på sitt arbete. Som skönlitterär författare ska det till sidoinkomster som ett eget vinmärke eller en flirt med kriminalroman-genren för att deklarationen ska visa på sjusiffriga belopp.

Inte heller stjärnskådespelare tjänar några större summor på sitt jobb. Inte ens på en stor institution som Dramaten kommer de upp i högre medellöner än runt 33 000 kronor brutto per månad. Istället tar en del tjänstledigt och drygar ut kassan med mer lönsamma film- och reklamknäck.

Något som kanske sammanblandas med bidrag är däremot stipendier och prispengar. Dessa kan komma från privata fonder och stiftelser, det vill säga kulturens mecenater. Senast nu i maj delades exempelvis Per Ganneviks stiftelse ut stipendier om 500 000 kr (!) vardera till sex lyckliga konstnärer. Detta är alltså pengar som inte på något sätt ligger samhället till last, men som kan ge kulturarbetare lite arbetsro.

Kanske bottnar snacket om att kulturutövare bara snyltar på samhället snarare i avund. I det faktum att en framgångsrik konstnär besitter ett mer omätbart – och därmed åtråvärt – värde: kulturkredd, något som inte går att köpa för pengar.

Men att de i stor utsträckning lever på bidrag stämmer alltså inte fullt ut. Snarare bidrar de till samhällets BNP. Förra året drog exempelvis den svenska bokexporten in 340 miljoner kronor. Det visar helt ny statistik från Svenska förläggareföreningen.

Det är helt enkelt skillnad på att få bidrag av – och att bidra till – samhället.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons