Annons

Historiens metoo-vrålKulturprofilen spökar i Witt-Brattströms metoobok

I Ebba Witt-Brattströms nya bok ”Historiens metoo-vrål” är Jean-Claude Arnault, ofta benämnd Kulturprofilen, märkligt frånvarande.
I Ebba Witt-Brattströms nya bok ”Historiens metoo-vrål” är Jean-Claude Arnault, ofta benämnd Kulturprofilen, märkligt frånvarande. Foto: Norstedts, Staffan Löwstedt, Fredrik Sandberg/TT

Ebba Witt-Brattströms nya bok är en intressant polemisk inlaga i vår tids fortsatta diskussioner om sexualitet, våld och makt. Men Kulturprofilens spöke hemsöker texten och Witt-Brattström är märkligt tyst om mannen som stod i centrum för Svenska Akademiens kris.

Under strecket
Publicerad

En man våldför sig på en kvinna i en staty föreställande sabinskornas bortrövande. Berättelsen om våldtäkterna på de sabinska kvinnorna kommer från en antik romersk legend om hur Rom utökade sitt invånarantal genom att röva bort giftasvuxna sabinska kvinnor.

Foto: TT Bild 1 av 1

Historiens metoo-vrål

Författare
Ebba Witt-Brattström
Genre
Sakprosa

Norstedts, 195 s.

”Historiens metoo-vrål”. Man hör redan på titeln att den här boken är classic Ebba Witt-Brattström: boxningshandskarna är på och ett Beyoncé-anthem spelar någonstans i bakgrunden. Witt-Brattström har tagit del av störtfloden av vittnesmål från kvinnor som utsatts för sexuellt våld, som blivit våldtagna och utnyttjade av pappor, farbröder, kollegor, pojkvänner och fullständiga främlingar, och nu vill hon ”tjuvkoppla en tvåtusenårig tradition av vittnande om sexuellt våld med dagens #metoo-utsagor” och därigenom återskapa ”en tradition av kvinnors vittneslitteratur som alltid har funnits och bidat sin tid i skuggan av patriarkatets förnekande av kvinnors fulla människovärde”.

Ebba Witt-Brattström spöar upp fula gubbar på rad, sablar ned snuskige Schlegel och riktar naturligtvis en (tvångsmässig?) smalbensspark mot ex-maken Horace Engdahl. Det är som vanligt både förskräckande och upplivande läsning.

Kvinnliga vittnen visar det sig finnas gott om i världslitteraturen, från Bibeln och framåt. Sofia Lilly Jönsson var något liknande på spåren när hon skrev i denna tidning om #metoo och Gamla Testamentet, om den Gud som ser, som är med Hagar i vildmarken och med sin blick bekräftar hennes lidande. Witt-Brattström har inte mycket till övers för Gamla Testamentet, men väl för Jesus, som räddar en äktenskapsbryterska från stening ”genom att jämställa hennes människovärde med hennes domares, de skriftlärdes och fariséernas”.

Annons
Annons

En man våldför sig på en kvinna i en staty föreställande sabinskornas bortrövande. Berättelsen om våldtäkterna på de sabinska kvinnorna kommer från en antik romersk legend om hur Rom utökade sitt invånarantal genom att röva bort giftasvuxna sabinska kvinnor.

Foto: TT Bild 1 av 1

Men därefter går det utför i historien. Svenska, egyptiska, grekiska och finska författare berättar samma sak om och om igen: männen tar sig friheter att skada och förnedra, kvinnorna offras, och domstolsväsendet rycker på axlarna.

I Ebba Witt-Brattströms blixtbelysning blir den kvinnliga litteraturhistorien en skräckkavalkad av ofattbara övergrepp, men också en påminnelse om konstens enorma förlösande kraft. Jag påminns om ett projekt i regi av den kristna välgörenhetsorganisationen Open Doors, där afrikanska kvinnor som utsatts för sexualbrott fått möjlighet att måla självporträtt för att på så sätt kommunicera sin historia och lära känna sig själva bortom traumat.

Men. Det finns ett men, eller rättare sagt en man.

Litteraturen kan stå i samma befrielsens tjänst. Men konsten är inte neutral. Witt-Brattström skriver initierat om den manliga pedofila litteraturen och det märkliga utrymme somliga författare karvat ut åt sig, där rent groteska fantasier om småflickor blir legitima i och med att de klassas som konst. Hur möter vi sådan litteratur, hur ska vi förstå den, hur ska vi läsa den? Det går hon inte närmare in på, men så är den här boken egentligen inte litteraturanalys, snarare stridsskrift, upprop, ja, ”historiens vrål”.

En man våldför sig på en kvinna i en staty föreställande sabinskornas bortrövande. Berättelsen om våldtäkterna på de sabinska kvinnorna kommer från en antik romersk legend om hur Rom utökade sitt invånarantal genom att röva bort giftasvuxna sabinska kvinnor.
En man våldför sig på en kvinna i en staty föreställande sabinskornas bortrövande. Berättelsen om våldtäkterna på de sabinska kvinnorna kommer från en antik romersk legend om hur Rom utökade sitt invånarantal genom att röva bort giftasvuxna sabinska kvinnor. Foto: TT
Annons
Annons

Men. Det finns ett men, eller rättare sagt en man. Kulturprofilens spöke hemsöker den här texten. Det är oundvikligt. Ebba Witt-Brattström har offentligt gått hårt åt Svenska Akademien, och därför blir tystnaden kring Jean-Claude Arnault lite märklig. Witt-Brattström inflikar något, liksom i förbigående, om Akademiens omskrivningar om ”oönskad intimitet”, och gör en jämförelse mellan vår tids ”Kulturprofiler” med ”hög rang” och den brunstige Genji i den japanska 900-talsromanen ”Berättelsen om Genji”. Hon är också mycket tydlig med att hon inte friskriver sig själv från det kvinnliga medlöperiet i den patriarkala världsordningen.

Kanske är Kulturprofilens frånvaro medveten, eller rent av resultatet av juridiska övervägningar.

Men tänk om Witt-Brattström i stället tagit tjuren vid hornen och gått närmare in på vad det är som gör att vi som kvinnor inte säger ifrån när en människa under åratal uppför sig illa? Det hade givit boken en än djupare dimension, särskilt som ett helt kapitel ägnas åt kvinnlig solidaritet och bristen därpå. Med utgångspunkt i Margaret Atwoods ”The handmaid’s tale” (”Tjänarinnans berättelser”) beskriver Witt-Brattström två kvinnoarketyper, ”The wife” och ”Tanten”, som båda på sina sätt upprätthåller patriarkatet (författaren och DN-krönikören Lena Andersson får gestalta ”Tanten” som försöker skyla över och tysta kvinnoröster).

Kanske är Kulturprofilens frånvaro medveten, eller rent av resultatet av juridiska övervägningar. Kanske är det lika klokt att glömma honom. Ändå är han liksom där och stör min läsning av vad som annars är en intressant polemisk inlaga i vår tids fortsatta diskussioner om sexualitet, våld och makt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons