Annons

Ivar Arpi:Kurderna bör ta kritiken på allvar

Den syrienkurdiska staden Kobane ligger i ruiner efter IS försök att inta den.
Den syrienkurdiska staden Kobane ligger i ruiner efter IS försök att inta den. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska Dagbladet
Under strecket
Publicerad

Att leva med mångfald i en demokratisk, fredlig stat är en sak. Men få skulle beskriva det som friktionsfritt. Att leva med mångfald i en region där olika grupper regelbundet har utfört etniska rensningar mot varandra de senaste hundra åren är något helt annat. Det är situationen i dagens Irak och Syrien, förutom krigen som pågår. Inga sår hinner riktigt läka för någon i regionen innan nya tillfogas.

Sommaren 2014 inledde Islamiska staten (IS) en kampanj i Irak. Deras bestialiska etniska rensning av kristna assyrier väckte det internationella samfundet till liv. Kyrkor revs, kristna mördades och fördrevs. Om möjligt ännu värre behandlades yezidierna runt Sinjarberget när IS intog området. I ett befriat området hittades nyligen ännu en massgrav med 130 offer. De hade vägrat följa med IS till den närliggande staden Tal Afar och sköts ihjäl på vägen (CNN 12/1).

I samma veva kidnappades 600 barn av IS för att bli barnsoldater och mänskliga sköldar.  Tioårige Assim lyckades fly och berättar för CNN: ”När de tog oss till Mosul, till Badushfängelset, så låste de in oss där. De behandlade oss våldsamt. Jag har aldrig blivit slagen på det viset förut. Det var som att dö.”

Annons
Annons

En heroisk insats av olika kurdiska styrkor lyckades efter IS framryckningar med att hjälpa en del av de yezidier som flytt upp i Sinjarbergen. Många andra som flydde undan IS gav sig av till det kurdiskkontrollerade områden i norra Irak där de har behandlats väl. Men det dröjde till befrielsen. Det var bara nyligen som Peshmerga, militären till irakiska Kurdistans (KRG), tillsammans med kurdiska gerillorna PKK och YPG lyckades återta Sinjar från IS.

Tyvärr har efterspelet inte varit utan kontroverser.
Inför offensiven som ledde till återtagandet av Sinjar intervjuade journalisten Alice Fordham ett yezidiskt befäl om de arabiska byarna som fanns i området. Vad skulle ske med dem? Finns det några civila i de byarna, undrade hon? ”Ja”, svarade befälet, ”De stannade där, de är ISIS och vad de gjorde är värre än vad ISIS krigare gjorde. Om de stannar så kommer det att gå väldigt illa för dem.”

Det är stämningen i Irak just nu. Sekterismen fortsätter öka och hämndlystnaden är stark. Och häromdagen släppte Amnesty en rapport som kritiserar KRG för att medvetet förstöra arabiska byar och hindra fördrivna araber från att återvända. Detta medan fördrivna kurder har kunnat återvända till samma byar, enligt rapporten.

Att kurderna länge har varit förtryckta (se bara på hur brutalt den turkiska staten agerar mot den kurdiska minoriteten) innebär inte att man kan tillåta sig att förtrycka andra. Rättigheterna för assyrier, araber, yezidier och andra grupper måste respekteras av samma skäl som kurdernas rättigheter i Turkiet måste göra det.

Amnestys rapport utgör en grov anklagelse som måste utredas ordentligt och besvaras seriöst av KRG, för att de ska kunna behålla den legitimitet man mödosamt har byggt upp. Om kurderna i Irak vill fortsätta att utveckla sin självständighet med hjälp av det internationella samfundet (och Sverige) måste de göra det på rätt sätt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons