Annons

Kuriosakabinetten – samlarobjekt och bedrägeri

”I vissa museer kan man se rekonstruktioner av gamla museer, så kallade kuriosakabinett, där allt möjligt förvarades. Vad var ett kuriosakabinett för något? När existerade de?”

Under strecket
Publicerad

”I kuriosakabinetten kunde man finna allt från märkliga samlarobjekt till rena falserier”, skriver Dick Harrison.

Foto: Bra Böckers arkiv/IBLBild 1 av 1

”I kuriosakabinetten kunde man finna allt från märkliga samlarobjekt till rena falserier”, skriver Dick Harrison.

Foto: Bra Böckers arkiv/IBLBild 1 av 1
”I kuriosakabinetten kunde man finna allt från märkliga samlarobjekt till rena falserier”, skriver Dick Harrison.
”I kuriosakabinetten kunde man finna allt från märkliga samlarobjekt till rena falserier”, skriver Dick Harrison. Foto: Bra Böckers arkiv/IBL

Kuriosakabinettens storhetstid var 1600-talet och första hälften av 1700-talet, då många förmögna familjer i Europa lät inreda speciella rum med allt möjligt exotiskt och märkligt. Ambitionen var hög: man ville visa upp så mycket vetande som kunde erhållas om så många aspekter av naturen och samhället som möjligt. I kuriosakabinetten kunde man finna allt från märkliga samlarobjekt från fjärran Söderhavsöar och arktiska samhällen till misstolkade biologiska företeelser, såsom narvalständer som uppfattades som enhörningshorn, och rena falsarier.

Till de sistnämnda hörde kyskhetsbältena, en föremålstyp som nästan uteslutande är känd från kuriosakabinettens värld (och som jag faktiskt har bloggat om i SvD för många år sedan). Försäljarna av (de nyproducerade) bältena, och därpå samlarna – när de visade runt sin publik bland de föregivna dyrbarheterna – hävdade dock föremålen var medeltida och att de hade använts på riddarnas slott och borgar.

Annons
Annons

Ett och annat dylikt rum har, i ombyggd version, överlevt in i nutiden, som i fallet med Kilian Stobaeus kabinett, som skänktes till Lunds universitet 1735 och idag finns att beskåda på stadens historiska museum.

Kuriosakabinettet – vars syfte närmast var av encyklopedisk natur – blev omodernt under upplysningstiden.

Andra kuriosasamlingar institutionaliserades och låg till grund för museer som idag påminner föga om sitt ursprung. Till denna grupp hör British Museum i London, som grundades 1753 och öppnades för allmänheten sex år senare. Kärnan i samlingarna var sir Hans Sloanes personliga samling av kuriosa, inalles omkring 71 000 objekt – böcker, manuskript, teckningar, torkade växter, fornfynd, antikviteter och diverse exotiska föremål.

Kuriosakabinettet – vars syfte närmast var av encyklopedisk natur – blev omodernt under upplysningstiden. Istället bemödade man sig om att systematisera och specialisera samlingarna, som dessutom fick ett starkare naturvetenskapligt inslag än förut.

Istället för kabinett med allt möjligt till beskådande skapades i mitten av 1700-talet omfattande mineral- och växtsamlingar. Ett svenskt exempel på en sådan samlare är drottning Lovisa Ulrika, som lät Jean Eric Rehn inreda hennes naturaliekammare – ordnad av Carl von Linné – i tidstypisk stil på Drottningholm.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons