Annons

Kvalitetsbedömning är inte som en bilprovning

Foto: Yvonne Åsell

Direktiven om jämställdhet, hbtq, mångfald och tillgänglighet som det blivit sånt ståhej om, är inte de mest ett omständligt sätt att säga – diskriminera inte? Det skriver Sofia Lilly Jönsson i ett svar om det statliga litteraturstödet.

Under strecket
Publicerad

Föreställ dig att Pelle Andersson, Christer Nylander, jag och fyra personer till sitter runt ett sammanträdesbord. Under en dag ska vi besluta om litteraturstöd för uppåt 100 böcker i alla möjliga ämnen. Pengarna räcker till ungefär 40.

Så går det nämligen till när arbetsgruppen för fackböcker möts upp på Statens kulturråd i Stockholm, sex gånger om året.

Förutom att Christer Nylander inte är ledamot där utan riksdagsledamot för L. Men jag tog med honom runt bordet för att han talar om kvaliteten. Egentligen räcker det med ett ord som kulturpolitiskt mål: kvalitet, skriver Nylander i SvD (4/3). Och Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront, menar i sin artikel i SvD (26/2) att det för referensgrupperna på Kulturrådet i princip skulle räcka med två kriterier: hög kvalitet och mångfald i utgivningen.

Men en kvalitetsbedömning är inte som ett bilprovningsprotokoll, inga rutor bockas av.

Kvaliteten står i centrum för bedömningen, om det är vi överens. Men jag tror inte alls att det är självklart att Christer, Pelle och jag skulle vara ense om vilka böcker som håller kvalitet. Det är därför det finns kriterier för det.

Annons
Annons

Utan uttalade kriterier blir all kvalitetsdiskussion en fråga om ”bra” eller ”dålig”.

Jag har precis genomlevt fem års debatt om förslaget till ny handbok i Svenska kyrkan och tro mig, bristen på ett överenskommet observationsspråk är ingen bra utgångspunkt för beslut om kvalitet. Hela den processen omgärdades av ord som ”kvalitetssäkring” och ”högsta kvalitet”, men bedömningen skedde enligt skalan ”fungerar bra – fungerar mindre bra” och svaren räknades samman i procent, alltså en kvantitetsbedömning.

Diskriminera inte 60-åriga professorsgubbar i Uppsala som analyserar Platon bara för att det funnits de tidigare som skrivit sådana böcker.

Men en kvalitetsbedömning är inte som ett bilprovningsprotokoll, inga rutor bockas av. Kriterierna finns där i pläderingen som stöd. För facklitteratur används hos Kulturrådet kvalitetskriterierna tillförlitlighet i sak, aktivt reflekterande, tillförande av ny kunskap, belysning av nytt område, aktualitet, värde som debattinlägg samt populärvetenskapliga kvaliteter. Det är bra kriterier. Jag tror dessutom att det är lättare att förstå hur beslutet gått till om man vet att de som avslagit boken inte behöver ha tyckt att den var dålig men att det fanns andra som bättre fyllde en lucka, till exempel.

Och de övergripande direktiv om jämställdhet, hbtq, mångfald och tillgänglighet som det blivit sånt ståhej om, är inte de mest ett omständligt sätt att säga – diskriminera inte? Diskriminera inte halva befolkningen om du ger ut en bok om jazzhistoria bara för att du själv aldrig spelar med tjejer. Diskriminera inte människor som har en annan erfarenhet än du av vad det är att vara kvinna eller man. Diskriminera inte 60-åriga professorsgubbar i Uppsala som analyserar Platon bara för att det funnits de tidigare som skrivit sådana böcker.

Det är ett kvalitetsmärke hos kritikern att den kan se förbi person och se till verket, saken, frukten av mödan. Som recensent är man ensam om sin bedömning, men när det gäller litteraturstödet är man flera. Då är det bra att ha uttalade kritiska verktyg för diskussionen.

Sofia Lilly Jönsson är kritiker i SvD och ledamot av fackboksgruppen på Statens kulturråd

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons