Annons

Kvinna, 36: ”Så rädd att säga att jag inte vill ha barn”

”Jag vill inte ha barn”, skriver en 36-årig kvinna. Problemet är att blivande sambon vill och tror att hon kommer ändra sig. Hur ska hon få honom att förstå att hon menar allvar? Och när han gör det – lämnar han henne då? Idagsidans psykolog Jenny Jägerfeld svarar.

Publicerad
”Du som har kopplingar till hbtq-världen vet också att det finns många olika sätt att bli förälder på – om han nu vill bli pappa utan din delaktighet”, skriver Jenny Jägerfeld.
”Du som har kopplingar till hbtq-världen vet också att det finns många olika sätt att bli förälder på – om han nu vill bli pappa utan din delaktighet”, skriver Jenny Jägerfeld. Foto: Albert Shakirov/IBL och SvD

Fråga: Jag är en kvinna på 36 år som sedan ett och ett halvt år tillbaka har träffat en kille som jag planerar att flytta ihop med.

Jag är jättekär och han är verkligen rätt för mig. Vi kan prata om allt, han är rolig och empatisk och det finns en stark attraktion.

Eftersom jag är 36 så kommer ju frågan om barn upp från omgivningen med jämna mellanrum, mer eller mindre subtilt måste jag väl säga. Framför allt tar hans mamma upp det varenda gång vi ses. Sist skrattade jag och sa: Vi får väl se! Fast jag ville säga typ: Ja, det kommer inte att hända.

Jag har aldrig varit barnkär, jag har helt enkelt ingen moderlighet i mig som jag ser det.

Min kille har också nämnt detta med barn ett par gånger, men vi har inte pratat ordentligt om det hela trots att vi pratar så öppet om allt annat. Det är nog mest mitt fel. För saken är den att jag inte vill ha barn. Jag har aldrig velat det och jag är rätt säker på att jag aldrig kommer att vilja det heller. Jag har aldrig varit barnkär, jag har helt enkelt ingen moderlighet i mig som jag ser det. Och jag vill ha friheten.

Men framför allt, jag har ingen längtan efter barn och det måste väl ändå vara det avgörande.

Jag har verkligen tänkt igenom detta från väldigt många olika vinklar – det är man ju tvungen att göra som kvinna i fertil ålder. Säkert betydligt mer än många av mina vänner som faktiskt har skaffat barn har gjort.

Till min kille har jag sagt att jag inte har någon direkt barnlängtan men då sa han bara; ”det där kan ju ändra sig”.

Jag måste ju berätta hur det ligger till! Men jag är bara så rädd att han inte ska vilja vara tillsammans med mig då.

Och jag vill faktiskt inte heller hindra honom från att skaffa barn om det är något han verkligen vill med sitt liv.

Jag skulle önska att det var lite mer som med mina vänner i hbtq-svängen. Att barn är något som somliga skaffar, men andra inte. Men att det inte är något som tas för givet.

Vad ska jag göra och hur tar jag bäst upp det här med min blivande sambo?

Jenny Jägerfeld svarar:

”Du som har kopplingar till hbtq-världen vet också att det finns många olika sätt att bli förälder på – om han nu vill bli pappa utan din delaktighet”, skriver Jenny Jägerfeld.

Foto: Albert Shakirov/IBL och SvD Bild 1 av 2

Illustration: Jenny Alvén

Bild 2 av 2

Illustration: Jenny Alvén

Bild 1 av 1

Del 1 av 1

Illustration: Jenny Alvén

Visst finns då risken att relationen ska ta slut, men vad är alternativet?

Jenny Jägerfeld: Det låter verkligen som om du har tänkt över barnfrågan ur många olika vinklar och därefter fattat ett informerat beslut. Det finns en stark norm att man som kvinna ska vilja ha barn, och att uttrycka att man inte vill det ses ofta som kontroversiellt och ibland nästan provocerande.

Det är ett tecken på hur hårt sammankopplad kvinnorollen fortfarande är med idéer om moderskap och barnafödande och det gäller även för den heterosexuella parrelationen, även om det är betydligare enklare för en man att säga att han inte vill ha barn.

De som väljer ett liv utan barn tvingas ofta förklara och motivera sitt val på helt annat sätt än de som väljer att skaffa barn som du säkert redan har erfarit. Det är lätt att bli ifrågasatt eller inte tagen på allvar.

Precis som du skriver är ju detta något som du måste ta upp med din kille eftersom det är ett val som kommer att påverka honom och ert framtida liv tillsammans. Han måste också få fatta ett informerat beslut. Och jag tänker att det bästa och hederligaste vore att ta upp det med honom innan ni går vidare med era planer att flytta ihop.

Jag förstår att du är rädd för hans reaktion, men om du känner dig nervös, så försök då att vila i din vetskap att du är kär i honom och han i dig. Ni tycker om varandra så mycket att ni planerar att bo tillsammans.

För många är frågan om barn avgörande, men inte för alla.

Men om barn är något han inte kan tänka sig att leva utan så behöver ni fundera på hur ni ska ha det framöver. Och visst finns då risken att relationen ska ta slut, men vad är alternativet? Att ducka diskussionen så länge det går? Att skaffa barn trots att du inte vill?

Du undrar hur du ska ta upp det. Jag tycker att du beskriver hur du tänker och känner på ett så himla fint och tydligt sätt i ditt brev. Du skulle kunna säga precis just så till honom.

Berätta att du inte känner någon barnlängtan alls, och betona att du verkligen tänkt igenom detta, men berätta också om din rädsla för vad detta faktum gör med er relation. Var också tydlig med att du inte vill hindra honom från att skaffa barn om det är något han verkligen vill. Fråga därefter hur han känner.

Om han skulle uttrycka att han vill ha barn, lyssna då på hans argument. Utgår de från en oreflekterad norm: ”Barn är något man borde skaffa sig i det här skedet i livet” eller kommer de från en stark längtan? För många är frågan om barn avgörande, men inte för alla.

Det finns många olika sätt att bli förälder på om han nu vill bli pappa utan din delaktighet.

Om din kille vill vara med dig, kanske han är beredd att göra avkall på sin barnönskan, just för att få vara med dig?

Om inte så kan ni också diskutera andra möjligheter. Det behöver inte vara så att er relation måste ta slut bara för att han eventuellt skulle vilja bli pappa. Du skriver inte hur gammal din kille är, men som man har han ju förutsättningar att bli pappa senare i livet om han skulle ångra sitt val.

Du som har kopplingar till hbtq-världen vet också att det finns många olika sätt att bli förälder på om han nu vill bli pappa utan din delaktighet. Han skulle till exempel kunna hjälpa ett barnlöst lesbiskt par att bli gravida och då bli förälder på deltid, om det är något ni båda kan tänka er. Du kan också fundera över om det finns kompromisser du är beredd att göra.

Jag tror att ni behöver prata om detta vid fler tillfällen. Den existentiella frågan om hur man vill leva sitt liv är ingen sak man avhandlar en gång och sedan aldrig mer, utan något som man behöver ta upp om och om igen, både i sin relation och med sig själv.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons