Annons
Recension

En kvinnas röstKvinnor på barrikaderna präglade Stockholm

Eva Andéns advokatbyrå går och röstar. Fotografi i utställningen ”En kvinnas röst” på Hallwylska museet.
Eva Andéns advokatbyrå går och röstar. Fotografi i utställningen ”En kvinnas röst” på Hallwylska museet. Foto: Göteborgs universitetsbibliotek

Kampen för kvinnlig rösträtt, som vanns för 100 år sedan i Sverige, är utgångspunkt för två olika utställningar om kvinnohistoria i Stockholm. På Hallwylska möter man pionjären Ebba von Eckermann, på Kulturhuset alltifrån Selma Lagerlöf till Marias enmansorkester.

Under strecket
Publicerad

Ebba von Eckermann i frigörelsens tid. ”En kvinnas röst ” visas på Hallwylska museet.

Foto: Jenny Bergensten, , Statens historiska museerBild 1 av 4

”Kvarterets kvinnor”. Maria Johansson med sin enmansorkester på Sergels torg år 1972. Hon var gatumissionär, gatumusikant och spelade musik i det offentliga i ungefär 30 år.

Foto: Peter Knopp /TTBild 2 av 4

Augusta Lundins syateljé vid Brunkebergstorg någon gång åren 1898–1902. Sömmerskor, proverskor och tillskärerskor i arbete. En springflicka står beredd med locket till en kartong som packas.

Foto: Okänd/Stockholms stadsmuseumBild 3 av 4

Suzanne Osten under en repetition av ”Medeas barn” 1975.

Foto: André LafolieBild 4 av 4

En kvinnas röst

Genre
Utställning
Var
Hallwylska museet

Pågår t o m den 18 augusti

Det tog tid innan kvinnor fick rösträtt i Sverige, och reformens 100-årsjubileum kan firas länge. Efter decennier av hårt opinionsarbete fattades ett första riksdagsbeslut 1918, ett andra 1919, och i riksdagsvalet 1921 kunde kvinnorna äntligen delta som fullvärdiga medborgare.

Ett par kvinnohistoriska utställningar som pågår just nu tar avstamp i jubileet. ”En kvinnas röst” på Hallwylska museet berättar om den äldsta dottern Hallwyl, Ebba von Eckermann som hon hette som gift.

Hon tog studenten 1884, och blev omgående rekryterad till styrelsen i Fredrika Bremer-förbundet, som grundats samma år. Det blev början på ett långt liv av socialt engagemang, där kampen för kvinnlig rösträtt inledningsvis spelade en stor roll.

Annons
Annons

Ebba von Eckermann i frigörelsens tid. ”En kvinnas röst ” visas på Hallwylska museet.

Foto: Jenny Bergensten, , Statens historiska museerBild 1 av 2

”Kvarterets kvinnor”. Maria Johansson med sin enmansorkester på Sergels torg år 1972. Hon var gatumissionär, gatumusikant och spelade musik i det offentliga i ungefär 30 år.

Foto: Peter Knopp /TTBild 2 av 2
Ebba von Eckermann i frigörelsens tid. ”En kvinnas röst ” visas på Hallwylska museet.
Ebba von Eckermann i frigörelsens tid. ”En kvinnas röst ” visas på Hallwylska museet. Foto: Jenny Bergensten, , Statens historiska museer

Det hade emellertid sina sidor för en konservativ kvinna att arbeta politiskt i början av 1900-talet. Kvinnor var nämligen inte välkomna som medlemmar i Allmänna valmansförbundet, AVF, föregångaren till dagens Moderater. Så kom det sig att Ebba von Eckermann och ett antal meningsfränder 1911 bildade Stockholms Moderata kvinnoförbund, med Ebba som ordförande. Några år senare släpptes kvinnorna in i AVF, men det skulle dröja ända till 1917 tills partiet var berett att stödja kravet på kvinnlig rösträtt.

”En kvinnas röst” är en biografisk utställning som handlar om mycket mer än bara rösträttsfrågan, bland annat visas en av Ebba von Eckermanns klänningar från Augusta Lundins berömda ateljé.

”Kvarterets kvinnor”. Maria Johansson med sin enmansorkester på Sergels torg år 1972. Hon var gatumissionär, gatumusikant och spelade musik i det offentliga i ungefär 30 år.
”Kvarterets kvinnor”. Maria Johansson med sin enmansorkester på Sergels torg år 1972. Hon var gatumissionär, gatumusikant och spelade musik i det offentliga i ungefär 30 år. Foto: Peter Knopp /TT

Ännu en Lundinklänning, en som burits av Selma Lagerlöf, visas i en utställning av helt annat slag, ”Kvarterets kvinnor” i Kulturhuset.

Den berättar om kända och okända kvinnor som varit verksamma i Klarakvarteren alltifrån 1500-talets nunnekloster fram till idag. En av dem var just Augusta Lundin som drev sin ateljé – eller kanske borde man säga modehus – vid Brunkebergstorg. Selma själv höll också till i krokarna en tid, som elev på Högre lärarinneseminariet som låg i närheten av dagens Sergels torg.

Annons
Annons

Augusta Lundins syateljé vid Brunkebergstorg någon gång åren 1898–1902. Sömmerskor, proverskor och tillskärerskor i arbete. En springflicka står beredd med locket till en kartong som packas.

Foto: Okänd/Stockholms stadsmuseumBild 1 av 2

Suzanne Osten under en repetition av ”Medeas barn” 1975.

Foto: André LafolieBild 2 av 2
Augusta Lundins syateljé vid Brunkebergstorg någon gång åren 1898–1902. Sömmerskor, proverskor och tillskärerskor i arbete. En springflicka står beredd med locket till en kartong som packas.
Augusta Lundins syateljé vid Brunkebergstorg någon gång åren 1898–1902. Sömmerskor, proverskor och tillskärerskor i arbete. En springflicka står beredd med locket till en kartong som packas. Foto: Okänd/Stockholms stadsmuseum

Bland andra kända namn i utställningen finns journalisten Barbro Alving – Klarakvarteren var ju tidningskvarter – och förgrundsgestalter inom teatern, som Vivica Bandler och Suzanne Osten. Givetvis finns också Marias enmansorkester från Plattan med. Alla stockholmare som nått mogen ålder har säkert egna minnen av de andliga sångerna med det karaktäristiska vibratot och Maria Johansson vid orgelklaviaturen.

”Kvarterets kvinnor” är producerad av det nybildade Stockholms kvinnohistoriska museum, ett museum utan eget hus, i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern. Den känns lite fragmentarisk, men idén är god, och väcker förhoppningar om mer genomarbetade utställningar i framtiden.

Suzanne Osten under en repetition av ”Medeas barn” 1975.
Suzanne Osten under en repetition av ”Medeas barn” 1975. Foto: André Lafolie
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons