Annons
Analys

Jenny Nordberg:Kvinnor som flyr ska tystas till varje pris

De kallar det verklighetens Gilead – unga saudiska kvinnor som flytt från ett liv där de inte har rätt till sin egen kropp, eller ens att gå utanför dörren utan tillstånd av en man. Nu berättar fler om vad som händer på insidan – och hur Saudiarabien till varje pris försöker tysta dem.

Under strecket
Publicerad
Foto: Hassan Ammar / AP Bild 1 av 3

SvD:s Jenny Nordberg har talat med tre kvinnor som lyckats fly från Saudiarabien.

Foto: Simon Rehnström Bild 2 av 3

Kronprins Mohammed bin Salman.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 3 av 3
Foto: Hassan Ammar / AP Bild 1 av 1
Foto: Hassan Ammar / AP

För livet på insidan är knappt värt att leva, säger de.

NEW YORK Hon gjorde som flera andra: Mitt i natten tog hon sin fars telefon och loggade in på Absher, Saudiarabiens elektroniska myndighetssystem, som också används för att övervaka kvinnor. På appen gav hon sig själv tillstånd att resa ut ur landet, och såg till att inget sms skulle skickas till hennes far när hon checkade in på flygplatsen. Som tur var hade hon ett pass.

Nourah är en av tre saudiska kvinnor som jag talat med den senaste veckan, som nu bor på tre olika platser i världen. Där försöker de jobba, studera och ligga lågt, samtidigt som de är djupt engagerade i att stötta och hjälpa andra saudiskor som vill ut.

För livet på insidan är knappt värt att leva, säger de.

Annons
Annons

SvD:s Jenny Nordberg har talat med tre kvinnor som lyckats fly från Saudiarabien.

Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 1

Nej, de svälter inte. Men kvinnor anses bokstavligt talat inte myndiga oavsett hur gamla de än är. De får inte plugga, arbeta, eller ens gå utanför dörren utan att deras ”förmyndare” ger särskilt tillstånd. Vilket han ger helt enligt eget godtycke.

Och det måste alltid vara en man. En far, en make, en bror, eller till och med en kvinnas egen son kan vara förmyndare. Från födseln tills att hon dör övervakas hon av en man, som stöttas av strikta lagar och kontrollerande myndigheter. Enligt den amerikanska människorättsorganisationen Human Rights Watch är Saudiarabien det land i världen som absolut hårdast begränsar kvinnors rörelsefrihet.

SvD:s Jenny Nordberg har talat med tre kvinnor som lyckats fly från Saudiarabien.
SvD:s Jenny Nordberg har talat med tre kvinnor som lyckats fly från Saudiarabien. Foto: Simon Rehnström

Våld i hemmet är vanligt, och den kvinna som vill anmäla att hon utsätts för våld, eller till och med våldtäkt, behöver förmyndarens godkännande och eskort för att anmäla det till polisen. Vilket kan vara lika med att be sin egen förövare om hjälp att anmäla honom. Hon kan ofta inte heller söka läkarvård utan förmyndarens godkännande.

Den kvinna som inte följer förmyndarens order och restriktioner kan bli anmäld för ”olydnad” vilket är ett brott som kan straffas med piskrapp och fängelse på obestämd tid, utan rättegång. Om förmyndaren trots det inte anser att kvinnan har sonat sitt brott tillräckligt så får hon helt enkelt stanna kvar i fängelse – för det är bara han som kan godkänna att hon släpps ut igen.

Annons
Annons

Kronprins Mohammed bin Salman.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Ett antal kvinnor som öppet har försökt protestera mot förmyndarsystemet har också stämplats som landsförrädare och spärrats in. Familjemedlemmar har via människorättsorganisationer rapporterat om att de har torterats.

De har telefoner, och på telefonerna har de Twitter, Facebook och Instagram.

Men på senare år har det kommit fler rapporter om kvinnor som tar sig ut. Ett av de mest kända fallen är Rahaf Mohammed, som förra månaden stängde in sig på ett hotellrum i Bangkok med en journalist tills hon fick träffa UNHCR och begära asyl. Tack vare att hon live-tweetade och sände från hotellrummet lyckades hon få tillräckligt mycket uppmärksamhet för att hindra thailändska myndigheter från att skicka tillbaka henne till Saudiarabien.

”Sociala medier. Hundra procent”, svarar Nourah på frågan vad som är skillnaden mot för bara tio år sedan. De är en generation kvinnor som är lika heltäckta, inspärrade och isolerade som sina mödrar och mormödrar. Men de har telefoner, och på telefonerna har de Twitter, Facebook och Instagram.

”Vi ser hur kvinnor lever i andra delar av världen. Då börjar vi ifrågasätta våra egna liv, där vi har fått lära oss att det är helt normalt att inte ha någon som helst frihet. Sen får vi kontakt med varandra, och hör om dem som lyckats fly.”

Kronprins Mohammed bin Salman.
Kronprins Mohammed bin Salman. Foto: Henrik Montgomery/TT
Annons
Annons

Hon jämför Saudiarabien med Margaret Atwoods ”The handmaid’s tale” som beskriver ett dystopiskt samhälle – Gilead – där en fängslad underklass av kvinnor utnyttjas för att producera barn.

Trots att de som flyr riskerar att spärras in – eller till och med att dödas – om de åker fast, blir brytpunkten för många kvinnor när familjen bestämmer att de ska giftas bort. Oftast är det någon föräldrarna gjort upp om, kanske en kusin eller någon annan släkting, som hon aldrig har träffat.

”Jag blev tillsagd att sminka mig och klä upp mig, och sedan skulle jag gå ut i vardagsrummet där min far satt och pratade med en man”, berättar en av de andra kvinnorna, som nu bor i Storbritannien.

Det verkar ändå som om de som styr vill reformera, men det är så många konservativa krafter som spelar in.

De utbytte inte ett ord, och hon såg honom aldrig i ögonen, men hon fick snart veta att de var förlovade. Han var mycket konservativ, och skulle inte tillåta några som helst fortsatta studier eller arbete, blev hon också varse. Att överlämnas till en ny förmyndare – som dessutom skulle ha rätt till hennes kropp – blev det som fick henne att ta risken.

Rana, som egentligen heter något annat, beskriver sin uppväxt som en slags hjärntvätt, där de får veta att familjen, klanen och religionen går före allt annat. Det står i bjärt kontrast till allt hon såg online, på film och i teveserier om hur kvinnor lever på andra platser. Ibland tvivlar hon fortfarande på att hon gjort rätt som lämnade sin familj och sitt land, kanske för alltid.

”Är jag galen? Är jag bara en bortskämd, otacksam dotter? Är det jag som är galen eller är det min far som är galen?”

Annons
Annons

Samtidigt säger hon att det kanske inte heller är möjligt att avskaffa förmyndarlagarna i Saudarabien förrän på lite längre sikt:

”Vi är väldigt klanstyrda. Kanske kan det gå om fem år? Det verkar ändå som om de som styr vill reformera, men det är så många konservativa krafter som spelar in.”

Ingen vet hur många som kommer ut – eller åker fast, och sedan aldrig mer hörs av. Tre sätt beskrivs som vanligast: Antingen smiter man iväg när hela familjen reser på semester utomlands. Den som studerar vid ett utländskt universitet kan ”hoppa av” och söka asyl där. Det kan vara svårt, eftersom varje saudiarabisk student som är kvinna formellt ska ha en manlig förmyndare med sig. Eller så finns det mest riskabla alternativet: Att fly inifrån Saudiarabien, och hacka det elektroniska system som annars alltid varnar en förmyndare när en kvinna försöker lämna landet.

Kanada, Australien, Storbritannien, Tyskland och Sverige är de länder som oftast nämns som tänkbara mål för att söka asyl. Problemet är att ta sig hela vägen dit, och inte bli stoppad på vägen. Saudiarabiens inflytande sträcker sig långt bortom landets gränser, och när en kvinna rapporteras ha flytt kan polis på utländska flygplatser gå med på att hålla kvar kvinnan eller skicka tillbaka henne. Turkiet och till och med Australien är två länder som har rapporterats larma saudiska myndigheter och skicka tillbaka saudiska kvinnor när de mellanlandat där.

Som i fallet med Dina Ali Lasloom, som försökte ta sig till Australien för att söka asyl, men som stoppades på flygplatsen i Manila. Passagerare vittnade om hur hon skrek i panik när hon bars ombord på planet tillbaka till Saudiarabien av sina två farbröder. Andra vittnesmål säger också att hennes händer hade tejpats ihop.

Annons
Annons

Ett annat avskräckande exempel var de två saudiska systrar som flöt iland vid Hudsonfloden i New York i slutet av förra året, efter att de sökt asyl i USA. Deras ben var ihoptejpade med silvertejp. Självmord, kallades det av polisen.

Att ett i stora delar fungerande land och samhälle behandlar sina kvinnor så illa att de riskerar livet för att ta sig därifrån börjar bli ett genant pr-problem för Saudiarabien. I synnerhet eftersom kronprins Mohammad bin-Salman velat framställa sig som en modern härskare som ska reformera landet. Nyligen släppte den saudiska säkerhetstjänsten en liten tecknad informationsvideo till allmänheten, vars budskap är att de kvinnor som flyr landet är lika samhällsfarliga och vilseledda som terrorister.

”Jag är 20. Det är mycket jag kan göra. Jag är glad att jag kom ut tidigt. Det är så många som är där inne hela livet.”

Om tillgången till internet och sociala medier gör att kvinnor får enklare att skapa sig en bild av världen utanför och även kontakta varandra, så gäller också motsvarande för den saudiska statens möjligheter att övervaka dem, och att försöka spåra de som kommer ut.

Saudiarabien har rapporterats göra stora ansträngningar för att få tillbaka de kvinnor som flytt. De tre kvinnorna jag pratat med berättade alla om hur de i exil på olika vis blivit kontaktade av saudier i de nya länderna. Kvinnorna blev alla lika livrädda, och kunde inte begripa hur de lyckats hitta dem.

Plötsligt hade ett Whatsapp-meddelande dykt upp, eller som i ett fall, någon som väntade utanför porten. De som sade sig representera Saudiarabien kunde erbjuda mutor i form av olika sorters stipendier, eller andra fördelar för familjen i hemlandet. Det fanns bara en hake: Kvinnorna ombads inställa sig på ambassaden för ett personligt samtal. Men efter mordet på Jamal Khashoggi på saudiska konsulatet i Istanbul har kvinnorna blivit än mer övertygade om att det är helt otänkbart att gå till en saudisk beskickning i utlandet.

Nourah bor långt hemifrån nu, utan kontakt med sin familj. Bröderna, och lillasystern. Hon står inte ut med tanken att hon kanske aldrig mer får träffa dem. Men än mindre kunde hon uthärda att gifta sig med en man hon aldrig träffat och leva i fångenskap.

”Jag är 20. Det är mycket jag kan göra. Jag är glad att jag kom ut tidigt. Det är så många som är där inne hela livet.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons