Annons
Analys

Jenny Nordberg:Kvinnorna stred vid fronten mot IS – nu säljs de ut av USA

Vapen tillhörande en kvinnlig peshmergasoldat som slogs mot IS i Kurdistan 2015.
Vapen tillhörande en kvinnlig peshmergasoldat som slogs mot IS i Kurdistan 2015. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

I USA skäms militären, och både demokrater och republikaner över sveket mot kurder och andra minoriteter i Syrien. Men det betyder inte att någon varken vill eller förmår Trump att ändra sig.

Under strecket
Publicerad

NEW YORK Nisha är 21 år och studerande. Hennes vapen är Kalashnikov och hennes uppgift brukar även bli att hantera den tunga sovjetiska kulsprutan. Hennes trupp består av enbart kvinnor.

Hennes dröm kan ses som en normal mänsklig strävan, trots att den ibland avfärdas som orealistisk: att män, kvinnor och urbefolkningar ska ha lika rättigheter, och att olika religioner, minoriteter ska kunna leva tillsammans. I samma land i Mellanöstern.

Själv ser hon inte att hon har något annat val än att riskera att dö för den idén. För vad är egentligen alternativet, när terrorister vill våldta och förslava kvinnor och barn, och skära halsen av alla som inte bekänner sig till den rätta läran? Vad ska hon då göra med en juristutbildning?

Nisha tillhör den kristna minoriteten i norra Syrien och ingår i det som kallas SDF, Syrian Democratic Forces, där bland andra assyrier/syrianer strider tillsammans med främst kurdiska och arabiska trupper. Nu flygbombar Turkiet och tiotusentals människor försöker desperat fly från norra Syrien.

Annons
Annons

Nisha pratar fort och oroligt när vi når henne på telefon på väg från Qamishli mot gränsen:

”Vi känner oss helt övergivna och vi är förvirrade. Jag befarar att vi kommer att drabbas värst och att vi kan bli utplånade nu.”

I världspolitiken har Nisha en del sympatisörer, men nästan inga vänner. Det blev tydligt när Donald Trump beordrade amerikanska soldater att stå tillbaka och släppa in ett turkiskt anfall mot kurd-kontrollerade områden.

Det gick bra att hänvisa till Saddam Husseins angrepp med kemiska vapen på kurderna när USA skulle anfalla Irak. Och det gick utmärkt för amerikaner att kriga sida vid sida med kurder och andra minoriteter mot IS i Syrien. Fortfarande bevakar kurder amerikanska baser. Men nu ska alltså amerikaner kliva åt sidan när Turkiet anfaller deras vapenbröder och systrar.

Den brutala etniska rensningen av kristna och yezidier väckte fasa och sympati hos en hel värld. På samma vis väckte det också stor uppmärksamhet och beundran att kvinnor från olika minoriteter själva tog upp vapen och stred på frontlinjen mot IS.

Deras deltagande var avgörande, enligt den svensk-kurdiske fysioterpeuten och författaren Dorpec Kobane.

”Om inte kvinnorna funnits där hade vi inte vunnit mot IS kan jag säga”.

För kvinnorna var IS värsta fiender. Att dödas av en kvinna var den ultimata förnedringen, som skulle förhindra den automatiska förflyttningen till paradiset som martyr.

Dorpec Kobane berättar om när han själv hamnade mitt i ett IS-bakhåll när han arbetade med att bygga sjukhus och köra ambulanstransporter i Syrien 2015.

Annons
Annons

”Jag var livrädd. Jag var torr i halsen, jag var törstig, jag var kissnödig, jag var bajsnödig, jag såg min familj framför mig, folk dog runt om mig, vi var omringade. Då vände sig en kvinnlig officer mot mig. ’Kom igen, det är bara 25 meter bort’, sa hon. ’Vi gör det tillsammans. Ställ dig upp.’ Det gav mig modet tillbaka.”

De tog sig därifrån. Den gången.

Men nu säljs kurder, kvinnor och minoriteter som kämpat ut av USA. I praktiken helt enkelt för att de inte kostar något ur ett amerikanskt politiskt perspektiv. Den amerikanska militären håller tyst, men många har inofficiellt gjort klart att de skäms djupt inför att överge sina allierade.

Flera tunga republikaner i Washington har till och med protesterat öppet och hårt mot presidenten. Men så länge republikanska senatorer inte ger sig på Trump i hans krumbukter för att undvika ett riksrättsåtal riskerar de inte heller att stöta sig särskilt mycket med presidenten. Det betyder däremot inte att republikaner kommer att försöka pressa Trump särskilt hårt att ändra sig om Syrien. Det är ingen inrikespolitisk vinnare som det går att hämta poäng på.

De får bara inte bomba amerikaner, eller några andra allierade.

I veckan utfärdade Trump en exekutiv order som går ut på att Turkiet i sina anfall inte heller får rikta in sig på minoriteter, för då kommer USA att straffa dem med ekonomiska sanktioner. Det är naturligtvis lite goddag yxskaft, eftersom själva anfallet riktar sig mot kurder. Flygbombningar har också nackdelen att de inte fungerar som ett dataspel där en exakta färger på motståndarna kan urskiljas och därmed undvikas.

Annons
Annons

Kurder går hursomhelst bra att bomba. (Bara inte civila.)

I samma hot mot Turkiet om ekonomiska sanktioner ingår också att tillfångatagna IS-terrorister absolut inte får släppas lösa i norra Syrien. Det innehåller om möjligt ännu mindre logik, eftersom i stort sett det enda som står mellan en IS-terrorist och dennes enkelresa till Europa är en beväpnad kurd.

Europa då, där finns väl några vänner kvar? Men det är inget land som vill starta krig med Natomedlemmen Turkiet, som dessutom är den ytterst osäkra och dyrt mutade garanten för att inte släppa igenom fler flyktingar till Europa.

”Vi hade engelsmän, amerikaner och fransmän som vänner – hur många fler skulle vi ha haft? Gjorde vi fel? Ska vi samarbeta med Erdogan? Al-Assad? Iran? Vi är omringade av fiender nu,” säger Dorpec Kobane.

Under tiden ser Nisha sin dröm om ett jämställt samhälle, där minoriteter och religioner kan leva tillsammans, smulas sönder.

De lyckades besegra IS. Men den här gången räcker det inte med omvärldens sympati och vänliga intresse.

”Jag kan inte sia om framtiden. Men jag kan bara säga att vi aldrig kommer att ge upp. Det är vi skyldiga våra systrar som har stupat. Men jag vädjar till dig som kvinna från en annan kvinna och till alla andra kvinnor att göra era röster hörda till politiker om hur vår situation ser ut. Jag kan inte göra något annat än att vädja. Vår kamp är också er kamp.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons