Annons

Maria Ludvigsson:Kvoteringspolitik drar genom Europa

Helena Dalli, ny EU-kommissionär
Helena Dalli, ny EU-kommissionär Foto: Virginia Mayo / TT

Ny kommissionär vill lagstifta om könskvotering.

Under strecket
Publicerad

Det var den nya EU-kommissionären Helena Dalli, Malta, som drog fram kvinnokvotkortet igen. I Malta var hon minister för jämställdhetsfrågor och europapolitik och hennes portfölj i kommissionen blir en fortsättning på detta. Hon ska, bland annat, arbeta för ökad jämställdhet i unionen. Lite av en uppgift!

Jämställdhet är avgörande för ett gott samhälle, och för att dra åt rätt håll måste målsättnigen alltid vara lika rättigheter. Den som läst om den kvinnokamp, även utkämpad av män ska sägas, som ledde fram till såväl rösträtt som äganderätt och slutligen kvinnor som en lika självklar del av det offentliga rummet som män, vet vad kampen stod om. Särlagstiftning var vad man lämnade, lika rättigheter vad man ville vinna.

När Dalli intervjuades inför sitt kommissionärskap sade hon att det gamla förslaget om kvotering i näringslivet skulle upp på bordet igen. Som om detta vore nyckeln till unionens alla kvinnors jämlikhet.

Att hemfalla till kvoteringslinjen, som nära nog alltid handlar om ett antal poster i näringslivets översta skikt, är vanligt. Att stifta en tvingande lag om fifty-fifty män och kvinnor framstår varje gång det dryftas som väldigt enkelt. Bara att bestämma, så löser sig jämställdheten av sig självt.

Häremot finns ett antal invändningar. Låt oss titta på ett par av dem!

För det första fokuserar kvoteringspolitiker enkom på utfallet. Tanken är att om man tvingar fram själva slutmålet direkt så ordnar sig resten. Men det är ju som bekant vägen, som är mödan värd. Den utveckling och den förändring av både näringsliv och samhälle som är nödvändig för att utfallet bättre ska spegla befolkningen kan inte komma sist. Då uteblir den och själva poängen med jämställdhet går förlorad.

För det andra kan man inte ”räkna hem” bolagsstyrelser med 40–60 procent kvinnor som kvinnokampens slutliga seger. I Norge har kvotering funnits sedan 2008 och de reglerade bolagen har följaktligen könsbalans i styrelserna. Men i samma bolag har andelen kvinnor på ledande positioner inte följt efter.

11 år efter regleringen är det fortfarande enkom styrelser som täcks av kvotlagen som uppvisar ”rätt” siffror. Tvingande lag för styrelser innebär inte tvingande effekt i resten av näringslivet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons