Foto: Magnus Hjalmarson Neideman, Tomas Oneborg. Illustration: Yvonne Åsell

Kyliga kalkylen – så ska uppgörelsen överleva

Uppgörelsen som satte Stefan Löfven vid makten lever farligt. Men i skuggan av misstroendehot och interna bråk kan januariavtalets punkter prickas av en efter en – tack vare en kylig realpolitisk kalkyl.

Uppdaterad
Publicerad

Den historiska omröstningen var över. Med siffrorna 115 för, 153 emot och 77 nedlagda röster hade Stefan Löfven (S) valts om till statsminister för en andra mandatperiod. En efter en kom dramats huvudpersoner ut från kammaren för att möta pressen – och förklara sig.

– Det här är inte vårt förstahandsalternativ, men genom den här lösningen kan vi förena våra värderingar med en gedigen liberal centerpolitik, sa Annie Lööf (C).

Liberalernas partiledare lät lika missmodig han.

– Det här är inte Liberalernas önskeregering. Hade det bara handlat om att välja mellan Moderaterna och Socialdemokraterna, då hade vi röstat på Moderaterna, sa Jan Björklund.

Sist ut kom statsministern och sammanfattade läget:

– Januariavtalet bygger på tuffa kompromisser. Ingen fick allt, alla fick något.

Januariavtalet bygger på tuffa kompromisser. Ingen fick allt, alla fick något.

Efter 131 dagar utan regering hade S, MP, C och L nått en uppgörelse i januari 2019 som till slut bröt den parlamentariska låsningen. Januariavtalet innebar att den rödgröna regeringen kunde sitta kvar, i utbyte mot att man genomförde en rad liberala reformer. Bland annat uppluckrade turordningsregler i las, friare hyressättning och slopad värnskatt, precis det som Socialdemokraterna hade gått till val på att bekämpa.

Dessutom skulle de fyra partierna budgetsamarbeta under mandatperioden för att på så sätt hålla Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet borta från politiskt inflytande.

Inrikesminister Mikael Damberg (S), en av nyckelpersonerna bakom januariavtalet.
Inrikesminister Mikael Damberg (S), en av nyckelpersonerna bakom januariavtalet. Foto: Tomas Oneborg
Annons

Inrikesminister Mikael Damberg (S), en av nyckelspelarna bakom januariavtalet, minns att det in i det sista var osäkert om det över huvud taget skulle bli en uppgörelse.

– Det var ett pressat läge. Vi hade inte haft en regering på väldigt länge i Sverige. Alla traditionella regeringskonstellationer var låsta. Då gjorde vi ett försök att skapa ett samarbete i mitten av svensk politik, och lyckades förhandla fram det under en ganska tuff tid, där alla partier var tvungna att ge och ta, säger han.

Januariavtalet löste flera svåra problem, men skapade samtidigt nya. Hela Stefan Löfvens regeringsmakt vilade nu på en sakpolitisk uppgörelse i 73 punkter som är impopulär inom stora delar av socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Och på ett budgetsamarbete mellan fyra partier – som tillsammans utgör en minoritet i riksdagen – vars främsta gemensamma intresse var att stänga ute SD.

Mycket mer än så är det inte som håller januariavtalet samman.

Med ständiga hot hängande över sig – både inifrån och utifrån – har överenskommelsen dödförklarats med jämna mellanrum det senaste halvåret, i takt med att motgångarna för regeringssamarbetet har hopat sig.

Annons

”Januariavtalet är i praktiken dött nu”, skrev Expressens Viktor Barth-Kron i januari – efter att Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kört över regeringen i riksdagen. Först när det gällde reformeringen av Arbetsförmedlingen, därefter för att stoppa förslagen om ingångsavdrag och utvecklingstid – som alla finns med i 73-punktsprogrammet.

En månad senare – då det mullrades om skattefrågan inom S – skrev Johan Hakelius i Fokus: ”På ett eller annat sätt kommer januariöverenskommelsen att spricka i år.”

När coronapandemin slog till med full kraft mot Sverige i mars var det Per T Ohlsson som slog fast i Sydsvenskan: ”januariavtalet är följaktligen överspelat”.

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni tillsammans med partiets gruppledare Johan Pehrson, två kritiska kuggar i januariavtalet.
Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni tillsammans med partiets gruppledare Johan Pehrson, två kritiska kuggar i januariavtalet. Foto: Henrik Montgomery/TT

Liberalernas gruppledare Johan Pehrson medger att krisen fått uppgörelsen i gungning, men framhåller samtidigt att arbetet fortsätter att rulla på.

Annons

– Den har satts under en väldig press på grund av coronakatastrofen. Det var ett helt annat Sverige före corona när januariavtalet skrevs. Det finns ingen force majeure-klausul i avtalet, men punkternas relevans har skakats om, säger han.

Nederlagen i riksdagen var väntade, menar Pehrson, som själv förespråkade Kristersson som statsminister.  

– Det var bara människor som höll på med trollformler som trodde att 182 mandat var mindre än 167. Det var helt givet att den där koalitionen med fyra partier längst ut till höger och längst ut till vänster skulle förenas, säger han.

Det var bara människor som höll på med trollformler som trodde att 182 mandat var mindre än 167.

Sedan Nyamko Sabuni tog över som partiledare förra sommaren har Liberalerna skruvat upp sin retorik, vilket fått spekulationerna att ta fart om att partiet kan tänkas hoppa av januariavtalet före nästa val. ”Det kan säkert vara så, vad vet jag” kommenterade Sabuni själv det i Expressen i början av året.

I en annan intervju med Sydsvenskan tidigare i somras sa hon att det är upp till Löfven att avgöra hur länge han vill sitta kvar som statsminister – och att det avgörs av hur han agerar i las-frågan.

Annons

Arbetsrätten är den mest känsliga i hela 73-punktsprogrammet. Vänsterpartiet har hotat med misstroende mot regeringen om förslaget genomförs, LO har krävt att partierna omförhandlar punkten och Socialdemokraterna sågade slutsatserna i den statliga utredning av frågan som man själv tillsatte. De skulle ändra maktbalansen på den svenska arbetsmarknaden, förklarade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).

Både C och L har i sin tur ställt ultimatum: om arbetsmarknadens parter inte kan komma överens om hur arbetsrätten ska reformeras måste regeringen driva igenom utredningens förslag, som det står i januariavtalet – annars spricker uppgörelsen.

Samma typ av ultimatum har Miljöpartiet ställt när det gäller byggandet av höghastighetsbanor och Socialdemokraterna i pensionsfrågan.

Enligt personer med god insyn är det främst på partiledarnivå – och i deras mediala utspel – som samarbetet mellan S, MP, C och L kärvar. På regeringskansliets departement pågår arbetet med att beta av de 73 punkterna i januariavtalet dagligen. Konfliktfrågorna tas om hand av en styrgrupp med topptjänstemän som sysslar med uppgörelsen på mer eller mindre heltid. Går de inte att lösa där hissas de upp till partiledarnivå, vilket har hänt vid ett antal tillfällen.

Annons
Centerpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl tycker att januariavtalet levererar.
Centerpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl tycker att januariavtalet levererar. Foto: Janerik Henriksson/TT

Trots pandemin och diverse bråk i medier ligger de flesta punkter i fas med tidsschemat i januariavtalet.

– Tvärtemot vad många trodde är mycket av reformerna på gång eller genomförda. Så på det hela taget följer vi avtalet. Sedan vet vi att det kommer att bli tufft i vissa skeden när saker som är jobbiga för regeringen måste genomföras, säger Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Martin Ådahl, som var en av de som förhandlade fram januariavtalet.

Han menar att själva utformningen av uppgörelsen gör att regeringspartierna inte kan backa från utlovade reformer utan att förlora sitt politiska förtroende för lång tid framåt.

– Vi var noga i januariavtalet med att vara väldigt precisa för vi litade inte riktigt på att det skulle genomföras annars. Det har hjälpt en hel del när avtalet nu genomförs, säger han.

Annons

Misstron mellan samarbetspartierna har funnits sedan förhandlingarna för ett och ett halvt år sedan och har följt med fram till i dag. När SVT anordnande partiledardebatt på senvåren fick Stefan Löfven ensam stå och försvara både Sveriges coronastrategi och regeringens hållning till januariavtalet, vilket lätt flöt ihop.

Från höger attackerade KD-ledaren Ebba Busch, från vänster V-ledaren Jonas Sjöstedt. Samtligt som den vikarierande C-ledaren Anders W Jonsson gick hårt åt statsministerns prioriteringar:

– Hade vi haft punkten om las på plats i dag så hade vi hade vi haft en betydligt bättre situation i ett läge där vi har hög arbetslöshet, sa Jonsson.

I skuggan av 73-punktsprogrammet pågår budgetsamarbetet mellan de fyra partierna, vilket har blivit ännu viktigare på grund av corona.

Under våren har regeringen lagt fram tio ändringsbudgetar med akuta ekonomiska krisåtgärder på över 250 miljarder kronor.

De förhandlingarna har gått relativt smärtfritt, uppger personer som varit inblandade. Den enda riktiga konflikten har gällt stöden till företagen.

Annons

Däremot kan förhandlingarna inför höstbudgeten i september väntas bli desto tuffare, spår flera, när ideologiska stridsfrågor som skatter blandas in i leken och det ekonomiska utrymmet för reformer minskar.

Janine Alm Ericson (MP)
Janine Alm Ericson (MP) Foto: Marc Femenia/TT

– Det är alltid lättare att komma överens när det finns ett ökat ekonomiskt utrymme än när det krymper, då blir det svårare prioriteringar, säger Miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Janine Alm Ericson.

Hon tycker inte att det finns anledning att omförhandla januariavtalet på grund av krisen.

– Det finns mycket i avtalet som är bra för att minska de ekonomiska effekterna av corona. Man får vara öppen för att justera efter verkligheten, men det är inget som tyder på att avtalet inte skulle fungera framåt, säger hon.

Annons

Från regeringshåll framhåller inrikesminister Mikael Damberg att såväl budgetsamarbetet som den sakpolitiska överenskommelsen fortfarande gäller.

Hur många av de 73 punkterna kommer att genomförs under mandatperioden?

– Vår utgångspunkt är att avtalet ska genomföras och det är det vi jobbar efter, så något annat kommer jag inte att säga.

Kommer samarbetet och januariavtalet att hålla mandatperioden ut?

– Jag kan inte tala för andra partier. Jag kan bara tala för Socialdemokraterna. Går vi in i ett samarbete så hedrar vi det och försöker uppfylla det efter bästa förmåga. Det är det vi jobbar efter. Vad som händer i framtiden får vi se, säger Damberg.

Han pekar sedan mot januariavtalets främsta försäkran mot eventuella misstroende eller avhopp: svårigheten att bilda en ny regering.

– Även om samarbetet skulle falla så är det svårt att hitta några tydliga politiska majoriteter eller konstellationer som skulle kunna styra Sverige i det här läget med det valresultat vi har, det ska man vara medveten om, säger Damberg.  

Är Vänsterpartiet villigt att ge M-ledaren Ulf Kristersson en chans att bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna? Är Liberalerna, som ligger under riksdagsspärren i opinionsmätningarna, redo för ett extra val?

Så länge svaret på de frågorna är nej räknar Socialdemokraterna kallt med att Stefan Löfven får sitta kvar som statsminister.

Inrikesminister Mikael Damberg (S), en av nyckelpersonerna bakom januariavtalet.

Foto: Tomas Oneborg

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni tillsammans med partiets gruppledare Johan Pehrson, två kritiska kuggar i januariavtalet.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Centerpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl tycker att januariavtalet levererar.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Janine Alm Ericson (MP)

Foto: Marc Femenia/TT