Annons

Lydia Wålsten: L kan fortfarande rösta liberalt

Foto: Henrik Montgomery/TT
Under strecket
Publicerad

Jan Björklund har en jobbig vecka framför sig. I fredags kom opinionsundersökningen från Novus/SVT som visade att L hade åkt ur riksdagen om det vore val i dag. 3,7 procent, en historisk bottennotering. Dessutom lanserades “Skåneupproret”, en intern revolt ledd av den framgångsrika kommunstyrelseordföranden i Landskrona Torkild Strandberg. Strandberg krävde ett slut på spekulationerna om att L kan stödja en regering ledd av Stefan Löfven.

Stödet i partiet sviktar för positionen att säga nej till Kristersson som statsminister. Riksdagsgruppen ska vara kluven som en vedklabb med övervikt åt "höger", det vill säga ledamöter som vill ompröva beslutet. En som ska tillhöra den falangen är den rättspolitiska talespersonen Johan Pehrson. En annan är den ekonomisk-politiska talespersonen Mats Persson. "Dagens nej till Ulf Kristersson är inget definitivt nej till Ulf Kristersson", skrev Persson på Facebook efter statsministeromröstningen (14/11). Han rör sig i en trångt rum till bredden fyllt av kristallglas, men mellan raderna fanns kritik. Som talesperson för en ekonomisk politik till höger om M är det nog svårt att se vinsten med ett S-samarbete.

Annons
Annons

Partisekreteraren Maria Arnholm gör vad hon kan för att ta spjärn mot utvecklingen. Hon tillhör vänsterfalangen och arbetade nära och fostrades av Bengt Westerberg som aldrig riktigt slog bort tanken om en regering med S. Arnholm ska också vara ett av skälen till att Jan Björklund har fått en ny politisk bas i partiet. En gång var högerdistriktet i Skåne, som nu kastar första stenen, Björklunds stöd i striden mot Birgitta Ohlsson. I dag är baserna snarare Ohlssons gamla, de mer vänster.

Vad som händer i L nu är inte oviktigt för regeringsbildningen. Skulle Jan Björklund tvingas till en annan position än Annie Lööf i frågan om SD skulle pressen på C öka markant. Men flera, bland annat Sveriges Radios politiska kommentator Tomas Ramberg, spekulerar i ett inre motstånd. Att Jan Björklund nu inte bara företräder partiets intressen utan också sina egna. Att han skulle vilja avsluta sin karriär som minister även om det blir i en S-regering. Frågan är om partiet tycker likadant. Partirådet som består av en större grupp partiaktiva och kallas in vid särskilt viktiga frågor kommer att fälla avgörandet. Här är lägren mer jämnstora än i riksdagen. Datumet för mötet har flyttats fram på grund av regeringsbildningen, men partiledningen har inga skäl att stressa. Skulle Björklunds linje falla på mötet blir det svårt för honom att sitta kvar som partiledare.

Mötet hålls senast den 14 december. Bara några dagar innan behöver budgetomröstningen hanteras. L har sagt att man ska lägga en egen budget men frågan är vad man gör när den faller. Om SD och KD röstar på M:s alliansbudget och S lägger fram en egen budget tvingar de Liberalerna till ett beslut. Nu har de sagt att de ska lägga ner sina röster. Men kommer L i det läget fortfarande att lägga ner sina röster så att de släpper fram budgeten från den så kallade lilla konservativa regering som man har sagt att man inte ska stödja?

Allt pekar på att Jan Björklund räknar med att regeringsfrågan är löst innan riskerna med partiråd, budgetomröstning och extraval inträffar. Tilltron står till Annie Lööf som i sin tur inte stänger några dörrar till S, som garanterat arbetar på ett "offer you can’t refuse". Men L har sämre förutsättningar att klara en vänstersväng än C. Basen finns högerut, förhandlingsläget är uselt. För att undvika självutplåning i Stefan Löfvens skugga behöver L:s högerflank ge sig tillkänna. Klockan tickar, men L kan fortfarande rösta liberalt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons