Annons

Göran Eriksson:L och MP kör nerför brant – i en bil utan bromsar

Hur hög är smärttröskeln hos JA-partierna, som samarbetar om regeringens politik? Svaga siffror skrämmer särskilt Liberalerna som snabbt har satt en rad bottenrekord – men att hoppa av kan vara ännu farligare.

Under strecket
Publicerad

MP:s språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 2

Stefan Löfven (S) efter att han röstats fram som statsminister i januari.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 2 av 2

MP:s språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1
MP:s språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin.
MP:s språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin. Foto: Anders Wiklund/TT

Januariavtalet (JA) syftar till att stänga ute Sverigedemokraterna – och Vänsterpartiet – från politiskt inflytande.

Men lösningen innebär inget skydd mot att de två kantpartierna växer i opinionen. Samarbetet kan också få stora effekter på siffrorna för JA- partierna själva. Titta här på en serie färska rekord för Liberalerna:

Den 18 januari fick Liberalerna 3,6 procent i SvD/Sifo, den lägsta siffran för partiet i institutets 52-åriga mätserie. Den 7 februari noterade partiet all-time-low i Novus med 2,7 procent, och dagen efter fick partiet sin lägsta siffra någonsin i Demoskop, med 3,3 procent.

I hela sex av de sju mätningar som i huvudsak har gjorts efter att uppgörelsen blev offentlig, ligger Liberalerna precis på eller en bit under 4-procentspärren.

Annons
Annons

Stefan Löfven (S) efter att han röstats fram som statsminister i januari.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1

Tillståndet ska ses mot bakgrund av att Liberalerna just har haft en öppen konflikt i regeringsfrågan, som slutade med att man släppte fram Stefan Löfven. Det har troligen provocerat mer borgerligt sinnade väljare.

Man kan gissa att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna har kalkylerat med att få betala ett pris i form opinionsförluster. Problemet för just L och MP är att likviditeten är så dålig.

Partiernas siffror var så svaga redan när förhandlingarna började att försämringar hotar deras existens som riksdagspartier. Ren överlevnadsinstinkt borde därmed skicka en impuls till små JA-partier som sjunker: Lämna uppgörelsen fort!

Stefan Löfven (S) efter att han röstats fram som statsminister i januari.
Stefan Löfven (S) efter att han röstats fram som statsminister i januari. Foto: Jessica Gow/TT

Så enkelt är det förstås inte. Dels tycker ju både L – även om partiet är splittrat – och MP att en annan regering, med Moderaterna och Kristdemokraterna, vore sämre. Dessutom kan statsminister Stefan Löfven välja att utlysa nyval, en lösning som blir mer skrämmande i takt med att siffrorna sjunker.

Fortsätter utvecklingen kan dilemmat beskrivas så här: L och MP sitter i en bil utan bromsar, på väg nerför en brant, mot en trolig död. De kan hoppa av – men då är döden ännu säkrare.

Politisk dödsångest kan alltså bidra till att hålla JA-partierna samman. Men riktningen nedåt är heller inte ödesbestämd. Både Liberalerna och Miljöpartiet (Gustav Fridolin slutar) ska byta partiledare, vilket i bland lyfter siffrorna.

Samtidigt finns ju i de processerna ett annat hot mot JA – att Liberalernas nästa ledare hellre hade sett en borgerlig statsminister.

En annan opinionseffekt som kan stressa JA-kvartetten är förstås om siffrorna börjar stiga för de två kantpartier som ska isoleras. Det finns flera inslag i avtalet som skulle kunna utlösa sådana effekter, som skattelättnader för höginkomsttagare, uppluckrad arbetsrätt och en mer generös migrationspolitik.

Fyrpartisamarbetet är ett riskfyllt politiskt experiment. Och de inblandade kommer att avläsa varje opinionsförändring för att få svar på den avgörande frågan: fungerar det?

Efter reklamen visas:
Mellan raderna BJÖRKLUND AVGÅR EFTER 12 ÅR
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons