Annons

Då försvann korvgubbar med ”låda på magen”

Till vänster en klassisk korvgubbe i Stockholm med låda på magen – till höger Inga Fortkord och Caroline Gustafsson som ”för korvarvet vidare”.
Till vänster en klassisk korvgubbe i Stockholm med låda på magen – till höger Inga Fortkord och Caroline Gustafsson som ”för korvarvet vidare”. Foto: Stadsmuseet och Lisa Arfwidson

1897 var startskottet för snabbmaten i Sverige då varmkorven gjorde entré. Men korvgubbar med ”låda på magen” är sedan länge försvunna.

– Det är lite trist, men jag förstår att det blev för ohygieniskt, säger Inga Fortkord som sedan 1992 driver Östermalms korvspecialist.

Under strecket
Publicerad

SvD den 13 september 1937 – hotet mot ”korvgubben”.

Korvförsäljning på Sveavägen 1960.

Foto: Herbert Lindgren/Stadsmuseet

SvD den 6 juni 1969.

SvD den 1 november 1972.

Elisa Isomäki i SvD den 1 november 1972.

Slutet av ”låda på magen-eran”. Här säljer korvgubben Hubert sina goda korvar i Hässelby på 1960-talet.

Foto: Spårvägsmuseet

Inga Fortkord och Caroline Gustafsson utanför Östermalms korvspecialist. De fick Korvakademiens pris för årets korvkiosk 2019.

Foto: Lisa Arfwidson
Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat

SvD den 13 september 1937 – hotet mot ”korvgubben”.

Lösningen på veckans Stockholmsgåta är Nybrogatan 57 där Östermalms korvspecialist håller till. Det här är en plats där korvdoften har dominerat i många år. Den första korvkiosken kom hit på 60-talet och innan dess stod en korvgubbe här.

– Det är så med flera platser i Stockholm. På ställen där det stod en korvförsäljare blev det sedan en korvkiosk, säger Inga Fortkord.

Varmkorvens historia i huvudstaden sträcker sig så långt bak som till Stockholmsutställningen 1897 – då kunde de nyfikna besökarna smaka på denna nymodighet på Djurgården. Kvinnliga försäljare gick runt och sålde en korv med mos för 20 öre. Världens första korvkiosk ska ha öppnats i New York 26 år tidigare.

Eftersom SvD startade 1884 så har vi genom vårt arkiv kunnat följa varmkorvens historiska resa som har varit kantad med mycket motstånd. Tidigt på 1900-talet började korvförsäljarna att ha sina läckerheter i en ”låda på magen” och det blev snabbt ett måste för många att ta en ”nattkorv” på vägen hem från krogbesöken.

SvD den 13 september 1937 – hotet mot ”korvgubben”.
SvD den 13 september 1937 – hotet mot ”korvgubben”.
Annons
Annons

Korvförsäljning på Sveavägen 1960.

Foto: Herbert Lindgren/Stadsmuseet

SvD den 6 juni 1969.

Men redan 1937 skriver SvD om att regeringen vill begränsa korvförsäljarnas möjligheter att sälja på natten. Marginalen-redaktionen publicerar då den egenskrivna ”Korvgubbarnas klagosång” där en av raderna lyder ”herr minister, korvar med senap och bröd skall rädda de svenske ifrån hungersnöd”.

Korvförsäljning på Sveavägen 1960.
Korvförsäljning på Sveavägen 1960. Foto: Herbert Lindgren/Stadsmuseet

Korven var snabbmaten nummer ett innan hamburgare och annat blev mode. Det framgår inte minst av att Owe Thörnqvists låt ”Varm korv boogie” blev en sådan succé 1959. Där sjunger han bland annat: ”Han hade låda på magen, det gillas inte av lagen.”

På slutet av 1960-talet inleds en följetong av artiklar kring frågan om korvförsäljare med ”låda på magen” ska få finnas kvar. 1969 slår Socialstyrelsen larm om att det av hygieniska skäl borde förbjudas, men hälsovårdsförvaltningen ger korvförsäljarna fortsatt tummen upp.

SvD den 6 juni 1969.
SvD den 6 juni 1969.

Tre år senare blossar dock ”låda på mage-debatten” upp igen. Den 1 november 1972 finns rubriken ”I dag får Stockholm vara utan gatukorv” på förstasidan.

Annons
Annons

SvD den 1 november 1972.

Elisa Isomäki i SvD den 1 november 1972.

Slutet av ”låda på magen-eran”. Här säljer korvgubben Hubert sina goda korvar i Hässelby på 1960-talet.

Foto: Spårvägsmuseet
SvD den 1 november 1972.
SvD den 1 november 1972.

SvD skriver att hälsovårdsnämnden har konstaterat att det är en ohygiensk försäljningsform och att det inte längre är tillåtet. Det är också en stor intervju med ”sista korvgumman med låda”.

Elisa Isomäki i SvD den 1 november 1972.
Elisa Isomäki i SvD den 1 november 1972.

Korvförsäljaren Eila Isomäki konstaterar i intervjun att hon på senare tid mött en opinion som liknar den om Almarna i Kungsträdgården 1971. Hon är en av 29 ”ambulerande korvhandlare” som finns kvar i huvudstaden – antalet har minskat kraftigt jämfört med 1950- och 1960-talet.

Eila Isomäki tycker att de uppfyller hygienkraven och kallar de hårda regler som har funnits för ”rena medeltidsbestämmelserna”. Hon menar att det är en sorgens dag för kunderna och för de lådbärande korvhandlarna. En av de som känner sig lite illa till mods är SvD:s kåsör Kar de Mumma som skriver i sin spalt att ”det är tråkigt att detta inslag i gatubilden försvinner”.

Slutet av ”låda på magen-eran”. Här säljer korvgubben Hubert sina goda korvar i Hässelby på 1960-talet.
Slutet av ”låda på magen-eran”. Här säljer korvgubben Hubert sina goda korvar i Hässelby på 1960-talet. Foto: Spårvägsmuseet
Annons
Annons

Inga Fortkord och Caroline Gustafsson utanför Östermalms korvspecialist. De fick Korvakademiens pris för årets korvkiosk 2019.

Foto: Lisa Arfwidson

Korvkiosker lever dock i högsta grad kvar. Inga Fortkord startade på 90-talet Östermalms korvspecialist med sin dåvarande make Bruno och nu arbetar dottern Caroline Gustafsson i korvkiosken.

– När jag gick på gymnasiet kanske jag inte trodde att jag skulle börja jobba här i korvkiosken, men när jag väl hade provat ett tag så insåg jag hur kul det var. Det är otroligt roligt med alla stamkunder, säger hon med ett leende när hon räcker över en korv till en av dagens lunchgäster.

Flera läsare har mejlat in minnen från den klassiska korvkiosken vid Berzelii park där det såldes coburgerkorvar som hade grillats över tallkottar. Östermalms korvspecialist vårdar detta korvminne genom att ha en korv som heter Coburger Berzelii. Beskrivningen på meny är: ”Denna smala och lite längre korv är kryddad med en hel del svartpeppar och ytterst lite vitlök”.

Inga Fortkord och Caroline Gustafsson utanför Östermalms korvspecialist. De fick Korvakademiens pris för årets korvkiosk 2019.
Inga Fortkord och Caroline Gustafsson utanför Östermalms korvspecialist. De fick Korvakademiens pris för årets korvkiosk 2019. Foto: Lisa Arfwidson

Inga Fortkord betonar att skillnaden på försäljningen i korvkiosken är enorm jämfört med när hon startade den för 28 år sedan.

– Det var den här gatan nästan helt död, särskilt på sommaren. Men nu kryllar det av folk här.

Korvförsäljning har alltid varit ett mansdominerat yrke och det har Inga Fortkord märkt av.

– Det kan nog delvis bero på att det är ett rätt tungt jobb. Det är ett väldigt kånkande varje med läskbackar och kassar med korv. Men jag har aldrig ångrat mitt val.

Annons
Annons
Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat

Snabbast av de drygt 500 läsare som mejlade in rätt svar denna vecka var Margareta Illerstig följd av Anders Lund, Kristoffer Karlén, Jesper Ingre och Charlotte Carlstedt.

Om någon av er läsare har något särskilt minne knutet till ”korvgubbar” eller ”korvgummor” med låda på magen får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Ni kan förstås också skriva och berätta om någon korvkiosk i Stockholm som ni gillar extra mycket – gärna med bild.

En som redan har mejlat in några bilder är fransyskan Solène som arbetar i Stockholm. Efter att ha löst gåtan gick hon dit och åt för första gången:

Foto: Privat

”Jag har tidigare varit förvånad över att så många köar där på gatan varje dag. Men nu när jag testade själv så kan jag förstå, det var hög kvalitet på korven måste jag säga. Något som också fascinerade mig var att de säljer billiga mössor, det känns fint som en signal att de bryr sig om kundernas hälsa om det är kallt och de ska stå där en stund. Det har jag aldrig sett på något annat ställe”, skriver Solène.

Foto: Privat

Foto: Privat

Välkomna tillbaka till en ny Stockholmsgåta framöver. Ni som vill ha ett mejl varje gång en ny gåta läggs ut kan hör av er.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons