Annons

Love chapter 2Laddad toppdans pulserar i giftig atmosfär

 Sharon Eyals och Gai Behars postapokalyptiska "Love chapter 2” dansas av kompaniet L-E-V.
Sharon Eyals och Gai Behars postapokalyptiska "Love chapter 2” dansas av kompaniet L-E-V. Foto: André Le Corre

En galet intensiv studie i mänsklig förödelse – toppkoreografen Sharon Eyal och hennes kompani levererar hypnotisk dans med tvetydig laddning.

Under strecket
Publicerad

Love chapter 2

Genre
Dans
Medverkande
Gon Biran, Rebecca Hytting, Mariko Kakizaki, Darren Devaney, Keren Lurie Pardes
Var
Dansens hus
Koreografi
Sharon Eyal & Gai Behar

Koreografi: Livemusik: Ori Lichtik. Ljus: Alon Cohen

I ena stunden trycker dansarna händerna mot halsen som skulle de spy eller kvävas. I nästa sekund trippar de på tå med gracilt vajande armar likt svävande ballerinor. Kvintetten forsar fram alltmer maniskt men uppnår endast i korta ögonblick kollektiv gemenskap. ”Love chapter 2” kallar den israeliska toppkoreografen Sharon Eyal och hennes samarbetspartner Gai Behar sitt senaste verk, en dystopisk men likväl galet intensiv studie i mänsklig förödelse. Det är ett slags uppföljare till ”OCD Love” som skildrade en relation sprängfull av tvångsmässiga tics.

Sistnämnda har inte visats i Sverige, men den som har sett Eyals och Behars verk ”Untitled black” och ”Autodance” med Göteborgsoperans danskompani samt ”Bill” och ”Half life” med Kungliga Baletten känner igen den giftiga atmosfären och rörelserna som är på en gång mänskliga och djuriska. Allt till dj Ori Lichtiks snärtigt pulserande och tungt rytmiska technomusik som får salongen att vibrera likt en rave-lokal.

Koreografin laddas av ett slags obönhörlighet som jag förknippar med Eyals läromästare Ohad Naharin.

Annons
Annons

Det fantastiska denna gång är att få se Sharon Eyals eget kompani L-E-V i aktion, med svenska Rebecca Hytting som en i ledet. Koreografin laddas av en rå obönhörlighet som jag förknippar med Eyals läromästare Ohad Naharin och Batsheva Dance Company. Men Eyal tillför en paradoxal elegans, ett slags subversiv disciplin. Verket börjar i långsamt tempo för att accelerera i en stilmix av sinnlig böjlighet, ett voguingtema med rullande höfter och axlar, varvat med balett, flamencoarmar, gungande disco – och så plötsligt aggressivt boxande nävar som får omgivningen att ducka.

Om ”Half life” formerade en tajt grupp, så karakteriseras ”Love chapter 2” snarare av individens kamp för att bryta sig loss ur olika låsningar. Dansarna är androgyna, kostymerade i grå leotarder och sockor. De exponerar sig, smeker den egna kroppen innan bröstet krampar i smärta – så ensamma och skyddslösa i det disiga ljuset, så desperat suktande efter bekräftelse och kontakt.

Det må låta dystert, men effekten är snarare upplyftande, en fysisk chockverkan. L-E-V levererar hypnotisk dans med en lätt provokativ tvetydighet som fångar tidens anda. Av gensvaret att döma hade gästspelet kunnat vara betydligt längre än två kvällar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons