Annons

Kim Salomon:Lågorna rår inte på meningarna i en bok

Nazisternas bokbål är det mest flagranta exemplet, men lusten att på olika sätt förinta obekväma idéer har alltid funnits, och märks av även i dagens svenska offentlighet. I ”On the burning of books” redovisas ett antal fåfänga historiska försök att elda upp det skrivna ordet.

Under strecket
Publicerad

År 2001 arrangerade prästen Jack Brock ett bokbål för bland annat Harry Potter-böcker i New Mexico.

Foto: Jeff Rayner/IBLBild 1 av 2

Nazisternas bokbål initierades i Berlin i maj 1933.

Bild 2 av 2

År 2001 arrangerade prästen Jack Brock ett bokbål för bland annat Harry Potter-böcker i New Mexico.

Foto: Jeff Rayner/IBLBild 1 av 1
År 2001 arrangerade prästen Jack Brock ett bokbål för bland annat Harry Potter-böcker i New Mexico.
År 2001 arrangerade prästen Jack Brock ett bokbål för bland annat Harry Potter-böcker i New Mexico. Foto: Jeff Rayner/IBL

Bokbål öppnar associationsbanor till diktatur och förtryck. Papper och trycksvärta går upp i lågor, men egentligen är det idéer som brinner. Pyromanerna förintar förment felaktiga synsätt och skändar kunskap och sanning. Elden fungerar som den ultimata censuren. Politiskt och geografiskt förknippas bokbrasor ofta med Nazityskland som knappast tolererade avvikande åsikter. Konkurrenterna är dock många och böcker har varit offer så länge de funnits.

Till en början var avskrifterna och kopiorna få. Men med Gutenberg och tryckerikonstens utveckling ökade produktionen explosionsartat och bokbål räckte inte längre till i kampen mot oliktänkande. Uppdraget som bokpolis blev samtidigt alltmer komplicerat. Bålen försvann dock inte, men själva symboliken förstärktes.

Annons
Annons

Eld har genom historien tillskrivits magisk kraft och bidragit till ljus, värme, matlagning och skydd mot vilda djur. Inflytandet på civilisationsförloppet är uppenbart. Dessutom har elden en ödeläggande egenskap som väcker både respekt och fruktan. ­Ceremoniellt används eldar ofta för att markera början eller slutet på en fas. Nykläckta studenter sätter fyr på utslitna läroböcker, flyktingar som fått asyl bränner gamla identitetshandlingar och ­Valborgsbrasor signalerar vårens ankomst.

På samma sätt markerar bokbål en övergång, ett avståndstagande från förflutna tankemönster och inträde i en ny tid. Eldens lågor innebär fördömande. Bålen är även en maktmanifestation och en hatfull handling som vittnar om intolerans.

Bokbrasorna kan likställas med ett reningsbad eller kanske snarare en reningseld. Associationerna går till skärselden där själarna enligt katolska kyrkan befinner sig i väntan på inträde i de saligas tillstånd. Att just eld används för att utrota tankar och idéer har således ett rotsystem med flera kulturella lager.

I ”On the burning of books. How flames fail to ­destroy the written word” (Unicorn) benar Kenneth Baker ut orsakerna bakom bokbrasorna. Nedslagen i kronologin är många och sträcker sig från 200 f Kr fram till idag. Författaren visar hur motiven varierar i tid och rum. Intressantast är de bokbål som sker i ideologisk, moralisk eller religiös regi eftersom de synliggör en alarmerande kontinuitet och därmed ger perspektiv på mer samtida händelser.

När spanjorerna lägger under sig det aztekiska riket i början av 1500-talet rövar de först allt guld och utplånar sedan civilisationen och kulturen genom att sätta eld på texter och bilder. Den katolska kyrkan är inte heller särskilt tolerant och under inkvisitionen kastas många skrifter i elden. I Spanien bränns först böcker på hebreiska, sedan följer koranen och några decennier senare hamnar protestanternas verk i flammorna. 1557 upprättar påven en lista med förbjudna skrifter, Index librorum prohibitorum, som avskaffas först 1966.

Annons
Annons

En modern version av inkvisitionens religiösa fundamentalism är mottagandet av Salman Rushdies ”Satansverserna” 1989. I London marscherar 20 000 muslimer genom staden och på vägen eldas flera exemplar av boken. Intoleransen har inga gränser och det bigotta och trångsynta vinner. Den religiösa ledaren Khomeini utlyser fatwa och beordrar muslimer överallt i världen att begå mord. I Italien misshandlas Rushdies översättare, i Norge beskjuts förläggaren och i Turkiet sätter mobben eld på översättarens hotell och ett trettiotal dör.

Enligt Baker skiljer sig inkvisitionens metoder inte påtagligt från Hitlers och Stalins. Författare kastas i fängelser utan att informeras om anklagelser och torteras för att erkänna. Samtidigt illustrerar bokbål i religionens namn att det inte nöd­vändigtvis är tjuvar och banditer som står bakom. Kyrkans män tillhör den bildade klassen och det gör även många av 1900-talets bokbrännare.

Redan efter några månader vid makten uppmanar Josef Goebbels studenter att sätta eld på böcker och förklarar att tiden är över för de intellektuella judarna. I Berlin är iscensättningen omsorgsfull och ceremoniell. På kvällen den 10 maj 1933 tänds en brasa och vid midnatt bildas en mänsklig kedja som transporterar böcker från hand till hand, från bibliotek till flammor. I lågorna hamnar författare som Stefan Zweig, Sigmund Freud och Heinrich Mann. Närmare 100  000 böcker bränns och snart anordnas liknande bål i andra tyska städer. Bibliotek rannsakas och privata samlingar beslagtas. I kölvattnet på de tyska erövringarna i Europa tänds nya bokbål. Redan år 1821 hade den tyska poeten Heinrich Heine skrivit ”där man bränner böcker bränner man till slut även människor”. Orden ekar än i vår tid.

Annons
Annons

Nazisternas bokbål initierades i Berlin i maj 1933.

Bild 1 av 1
Nazisternas bokbål initierades i Berlin i maj 1933.
Nazisternas bokbål initierades i Berlin i maj 1933.

Bålens symboliska betydelse bekräftas också av Goebbels reningsmetaforik. Enligt den nazistiska propagandaministern har den tyska kulturen ­förorenats av Weimartidens dekadens och behöver därför rensas. Retoriken skickar samtidigt tydliga signaler om att de som gömmer förbjudna böcker är förrädare.

Bland Europas fascister är tyskarna dock inte först med bokbål. Redan i början av 20-talet eldar Mussolinis anhängare upp socialistisk litteratur. Samma metod används av spanska fascister för att förstöra pornografiska, revolutionära och omoraliska böcker. Liksom i Tyskland är de mest entusiastiska anstiftarna ofta studenter på­hejade av sina professorer.

På den ideologiska motpolen är förhållandena egentligen likartade. De politiska agendorna tycks kugga in i varandra. När Mao kommer till makten 1949 påbörjas kriget mot det förflutna och de intellektuella. Målet är att utrota allt med rötter i liberalism, individualism och aristokratisk dekadens.

I samband med kulturrevolutionen 1966 be­ordrar Mao rödgardister, det vill säga studenter och unga lärare, att bränna all litteratur som är oförenlig med marxism-leninismen. Kinas traditionella kultur ska utplånas och ett viktigt led i projektet är att elda böcker och riva offentliga bibliotek. Även privata bostäder genomsöks och i trädgårdarna ­anordnas bokbrasor.

Annons
Annons

Historien upprepar sig inte, men vissa arke­typiska situationer återkommer gång på gång i både tid och rum. Och trots brott på utvecklingskurvan finns även i den kinesiska historien en underliggande kontinuitet. Den första Qin-kejsaren samlade för mer än 2000 år sedan en rad småstater under sig och ville precis som Mao långt senare ­undanröja traditioner och kollektivt minne. Tankar och idéer som utmanade hans överhöghet skulle förintas och därför beordrades bokbål. Framför allt ville Qin-kejsaren utradera Konfucius tankar om hur Kina skulle styras.

I Nazityskland styr ideologin men syftet med bokbålen är inte bara politiskt utan även att rädda samhället från dekadens och moraliskt förfall. I det sena 40-talets USA är det serietidningar som utmanar samhällsmoralen med skildringar av tortyr och slagsmål. Kriminalserierna blir kriminella och lokala myndigheter utarbetar listor med bannlysta seriemagasin som på en rad orter eldas upp. I en katolsk skola i New York tänder en nunna brasan och eleverna kastar hundratals serietidningar i flammorna, dock inte Kalla Anka och Musse Pigg.

Inte ens Harry Potter får frisedel. I New Mexico arrangerar en präst ett stort bokbål på nyårsaftonen 2001. Han har förvisso inte läst böckerna men menar likväl att berättelserna förleder ungdomen till magi och trolldom. Potter utmålas som djävulen som förstör människor.

Bokbål är ofta spektakulära fenomen som vittnar om betydelsen av dramaturgi och ytans sceneri. Ritualerna och ceremonierna har dock politisk och ideologisk räckvidd. Bokbålslogiken är dessutom mycket enkel och därmed pedagogiskt slagkraftig. Antingen fel eller rätt, svart eller vitt, ont eller gott. Gråzoner existerar inte. Samtidigt finns förstås en stark vilja inte minst i diktaturer att rensa bort allt som hotar och ut­manar. George Orwells fiktiva totalitära regim i ”1984” har ett departement uppgiften att samla in böcker för att brännas i hemliga ugnar.

Annons
Annons

Även i Sverige märks svallvågor. För ett par år ­sedan skulle Tintin bort från bokhyllorna i Kultur­huset. Albumen innehåller rasistiska och fördomsfulla bilder som stigmatiserar, är kränkande och otidsenliga. Tidsdokument som speglar dåtida ­värderingar definieras som farliga, vilket i sin tur vittnar om ängslighet i historielöshetens tecken. Man blundar för att tillrättaläggande av det för­flutna skapar problem i samtiden och inser inte att de olika tidsdimensionerna är kommunicerande kärl. Frågan om tituleringen av Pippi Långstrumps pappa tangerar likaledes problematiken.

Att lära av det förflutna är förvisso mycket svårt. Men det förser oss med perspektiv och möjlighet att reflektera över vad som händer i vår egen tid som när normkritik uppgraderades till ideologi och blir den nya normen som inte får ifrågasättas. Norm­kritiker tenderar att skriva historia utifrån sin egen tids värderingar, vilket i sin tur leder till ett ständigt fördömande av det förflutnas generationer som inte har förstått den verkliga innebörden i händelserna som de genomlevt. Nuets domstol är skoningslös.

Liknande tankefigurer fanns hos inkvisitionens byråkrater, kulturrevolutionens rödgardister och Harry Potters banemän. Situationen i dagens ­Sverige är förstås ganska annorlunda, bokbålen sällsynta och skillnaderna överväldigande. Men det är likheterna som skrämmer.

Se även Wikipedias lista över historiska bokbål (på engelska)en.wikipedia.org
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons