X
Annons
X

”Läkarna slits ut i Stockholms primärvård­”

Sjukskrivningstalen bland framför allt kvinnliga läkare på våra vårdcentraler skjuter i höjden. Det är hög tid för landstinget att ta arbetsmiljöfrågan på allvar, skriver läkare i Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO.

Läs mer om Krisen i sjukvården
undefined
Foto: Claudio Bresciani/TT

DEBATT | SJUKVÅRDEN

Fler och fler sjukdomstillstånd sköts utanför våra sjukhus. Samtidigt brottas vårdcentralerna med läkarbrist och kraftig underfinansiering. Kombinationen, med ständigt utökat uppdrag och kraftig underbemanning, fungerar dåligt. Det orimliga uppdraget avspeglas tydligt i höga sjukskrivningstal och i läkarnas egna bedömningar av arbetsmiljö och patientsäkerhet. Det framgår av den arbetsmiljörapport som tagits fram av oss i SLSO:s läkarförening.

Rapporten grundar sig både på statistik från landstinget och landstingets egna medarbetarenkäter, samt från en enkätundersökning som vi gjort bland våra medlemmar, läkare i Stockholms läns sjukvårdsområde. Av rapporten framgår att läkarnas arbetsmiljö på vårdcentralerna är dålig, och att en kraftig försämring skett de senaste åren. Mer än hälften av allmänläkarna i undersökningen funderar på att minska sin arbetstid för att orka med, trots att de flesta redan arbetar deltid.

Färre än en tredjedel av allmänläkarna anser att arbetsbelastningen är rimlig och två tredjedelar anser att arbetsbelastningen ökat de senaste åren. Bristen på tid för återhämtning syns tydligt i de höga sjuktalen. Framför allt ökar långtidssjukskrivningar bland de kvinnliga läkarna kraftigt. Kvinnliga specialister i allmänmedicin har i genomsnitt 23 sjukdagar per år, nästan fem veckor. Det betyder att mer än var tionde arbetsdag försvinner. Manliga specialister i allmänmedicin har i genomsnitt 18 sjukdagar. Kvinnliga ST-läkare, det vill säga läkare som genomgår sin specialistutbildning, ligger på samma höga sjuktal. Samtliga specialister och även de kvinnliga ST-läkarna ligger alltså långt över regeringens mål om nio sjukdagar per år. Endast manliga ST-läkare ligger under regeringens mål, med genomsnittlig sjukskrivning på dryga fem dagar per år – tyvärr är de manliga ST-läkarna dock inte så många i vår kraftigt kvinnodominerade specialitet.

Annons
X

Varför det är så stor skillnad mellan män och kvinnor bland ST-läkarna är oklart. Oss veterligen har landstinget inte analyserat könsskillnaderna. Man har överhuvudtaget inte vidtagit några åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och minska arbetsbelastningen. Tvärtom uppmanar ledningen för SLSO vårdcentralerna att öka antalet listade – det enda sättet att öka intäkterna i en ekonomiskt pressad verksamhet. Därmed ökar också arbetsbelastningen hela tiden, vilket bäddar för fortsatt ökning av antalet sjukskrivningsdagar, ytterligare försämring av arbetsmiljön, personalflykt och sämre tillgänglighet till vård för våra invånare.

I september 2013 gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion av primärvården i Örebro, där man pekade ut läkarnas arbetsmiljö som riskfylld. Fler än 1 500 listade patienter ansåg Arbetsmiljöverket vara en riskabelt hög arbetsbelastning för en heltidsarbetande specialist i allmänmedicin. Örebro har därefter upprepade gånger fått betala vite då man inte vidtagit åtgärder och bedömt riskerna. I Stockholm har antalet patienter per läkare stadigt ökat under de senaste åren, på grund av pensionsavgångar, högre andel deltidsarbetande och svårigheter att rekrytera, kombinerat med en hög inflyttning. Den nuvarande rekommendationen för landstingets vårdcentraler är 2 100 patienter/läkare, det vill säga nästan 50 procent fler än vad Arbetsmiljöverket ansåg vara rimligt i Örebro. Vi vill påminna att arbetsmiljölagen gäller – även för läkare. Det är alltså inte tillåtet att sänka nivån på arbetsmiljön på grund av bristande ekonomiska resurser, vilket är precis vad som sker i dag. Det är dessutom oansvarigt gentemot våra patienter, som riskerar att fara illa.

Mer än hälften av läkarna i vår undersökning anser att den höga arbetsbelastningen hotar patientsäkerheten. Hur många cancerdiagnoser försenas, hur många diabetiker och andra kroniskt sjuka får sämre vård på grund av brist på kompetensutveckling och den kroniska underbemanningen? Ingen vet. Däremot vet vi att många hamnar på sjukhus i onödan. I Sjukvårdsrapporten 2018, uppföljningar framtagna av Sveriges kommuner och landsting (SKL), framgår att Stockholms län har en hög andel ”undvikbara” sjukhusinläggningar, och ligger i jämförelse med andra landsting näst sämst i landet. Samtidigt har vi näst lägst antal läkare i primärvården per 1 000 invånare.

I sjukvårdsdebatten hörs högljudda diskussioner om väntetider till cancervård och operationer samt behovet av att centralisera högspecialiserad vård för att förbättra behandlingsresultat och spara liv – men hur många dör för att de fått vänta för att få en tid på vårdcentralen, eller fått träffa en stressad läkare, eller en hyrläkare, och erhållit suboptimal behandling? Troligen är de fler än de 325 liv som utredare Måns Rosén tror sig kunna rädda genom en centralisering av den högspecialiserade vården. Vårdkedjan börjar i primärvården och sviktar denna påverkas slutresultatet. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.

Alltför många beslutsfattare hoppas att artificiell intelligens och e-hälsa ska lösa problemen, men det är tyvärr önsketänkande. Om tio år har hälften av dagens allmänläkare gått i pension. Det brådskar. Vi kan inte vänta på en teknisk utveckling som kanske kommer om 25–30 år, kanske aldrig.

De siffror som ses i landstingets medarbetarenkäter och i vår egen arbetsmiljöenkät är samstämmiga. Med oro ser vi på framtiden. Hur ska regeringens särskilda utredare Anna Nergårdhs vision om god och nära vård med primärvården som bas kunna förverkligas, när landets största landsting inte förmår hålla sina allmänläkare friska, så att de orkar arbeta och ta hand om vår befolkning? Hur ska det gå med vallöftena om en egen läkare, när var tredje ST-läkare lämnar specialiteten under sin utbildningstid för att arbetet upplevs för tungt? Hur ska Stockholms vård fungera om vårdcentralerna havererar på grund av läkarbrist och sjukskrivningar?

Det är hög tid för landstinget att förstå att god arbetsmiljö är en förutsättning för god vård, för att kunna rekrytera och behålla läkare – för utan läkare blir det ingen sjukvård. Vi uppfattar att den politiska viljan finns, men ändå har åtgärderna uteblivit. Men det går inte att vänta längre – handling krävs nu.

Gunnar Berglund
ordförande SLSO:s läkarförening
Suzana Turkalj Pavlacovic
vice ordförande SLSO:s läkarförening
Andrea Asplund
arbetsmiljöansvarig SLSO:s läkarförening
Ylva Sandström
ordförande Distriktsläkarföreningen i Stockholm

Annons
X

Läs även

Annons
X
Annons
X
Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X