Annons

”Låna för att investera – i en svensk oljefond”

Norska pengar växer till sig i oljefonden. Det är dags att använda svenska pengar på ett liknande sätt, menar professor John Hassler.
Norska pengar växer till sig i oljefonden. Det är dags att använda svenska pengar på ett liknande sätt, menar professor John Hassler. Foto: Malin Hoelstad, TT

Liksom Norge bör Sverige inom ramen för överskottsmålet låna mer än vad som behövs för de löpande offentliga finanserna och investera i en global aktiefond. Det skriver John Hassler, professor i nationalekonomi.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | FINANSPOLITIK

Från många håll framförs nu uppfattningen att statens skuld håller på att bli onödigt liten och att överskottsmålet därför bör sänkas. Givet de låga räntorna bör staten ha en statsskuld men överskottsmålet sägs förhindra detta. Uppfattningen att ett överskott i de offentliga finanserna inte är förenligt med en statsskuld av lagom storlek är dock felaktig.

Vi behöver inte gå längre än till vårt västra grannland Norge för att detta ska bli uppenbart. Sedan år 2001 har Norge tack vare gigantiska oljeinkomster haft ett överskott i de offentliga finanserna på cirka 9 procent av BNP medan Sveriges överskott under samma tid varit 0,9 procent. Under denna tid har Sveriges statsskuld fallit medan den varit konstant i Norge. Detta har skett trots att Norge haft ett tio gånger så stort offentligt överskott som Sverige. Enligt IMF:s prognoser kommer Norges statsskuld från och med nästa år att bli större än den svenska som fortsätter att falla.

Hur gör Norge? Svaret är enkelt. Givet Norges oljeinkomster behöver förstås inte Norge låna men gör det ändå. Av omtanke om kommande generationer konsumerar man inte dessa pengar utan investerar dem i en global aktiefond – den norska oljefonden. Sverige borde göra samma sak.

Annons
Annons

Räntorna på svenska statsobligationer är mycket låg. Svenska staten kan idag låna till en fast 10-årig ränta på minus 0,02 procent. Dessa låga räntor är ett uttryck för att det finns en stor efterfrågan på säkra investeringar. Det finns ingen anledning att inte ge marknaden vad den vill ha när den är beredd att betala så bra. Riskfria statliga obligationer av olika löptid spelar en viktig roll på finansmarknaderna men mängden obligationer riskerar att bli onödigt liten med nuvarande statsskuldpolitik. Det finns dock inget i reglerna kring överskottsmålet som förhindrar att staten ger ut mer obligationer. Vad som däremot inte tillåts är att använda en ökad upplåning för höjda utgifter eller sänkta skatter. Dessa regler är bra eftersom de ser till att Sverige inte hamnar i en situation där vi inte har tillräckliga buffertar för att klara en nödvändig utgiftsexpansion om det skulle behövas i en ekonomisk krissituation. Finanskrisen och eurokrisen har visat värdet av att ha de offentliga finanserna i ordning.

Liksom Norge bör Sverige låna mer än vad som behövs för de löpande offentliga finanserna och investera i en global aktiefond. Vi bör inte låta staten spekulera utan sprida investeringarna brett. Kanske kan vi helt enkelt be att få haka på den norska oljefonden. Fördelen med detta är att svenska skattebetalare kan dra nytta av att avkastningen på aktier är högre, faktiskt mycket högre, än räntan på statsobligationer. Mitt förslag är därför att Riksgälden ges i uppdrag att ge ut obligationer värda säg, 25 procent av BNP. Intäkterna från obligationsförsäljningen investeras i en global indexfond. Hur snabbt uppbyggnaden av en sådan fond ska gå måste diskuteras men jag utesluter inte att fonden genom statlig upplåning kan växa snabbt. Statens bruttoskuld bör inte bli för stor, men en skuld på säg 50 procent som delvis balanseras av stora finansiella tillgångar bör vara möjlig.

Annons
Annons

En försiktig uppskattning av den förväntade avkastningen på fonden är 4 procent per år. Intäkterna från en fond på 25 procent av BNP skulle då bli 1 procent av BNP alltså cirka 50 miljarder kronor per år men inte generera några lånekostnader. Dessa inkomster skulle kunna användas till ökade offentliga utgifter, till exempel för investeringar i infrastruktur eller sänkta skatter. Mycket talar för att en skillnad på 4 procent mellan aktieavkastning och statliga upplåningskostnader kommer att bli bestående under lång tid så detta skulle förmodligen inte bara vara en temporär statlig finansieringskälla.

En statlig investeringsfond av denna storlek skulle förstås riskera att skapa klåda i fingrarna på dem som kan påverka vad våra skattepengar används till. Men för det första gör redan det existerande finanspolitiska ramverket att det inte skulle vara tillåtet att ta pengar ur fonden för att öka utgifter eller sänka skatter. Överskottsmålet bör därför ligga fast. För det andra har Norge visat att det går att bygga regler som förhindrar en kortsiktig och oansvarig användning av mycket stora offentligt ägda finansiella tillgångar. Vi svenskar borde kunna klara det också.

En invändning till mitt förslag skulle kunna vara att vi istället borde investera i svensk infrastruktur. Jag tror inte det vore så bra. Orsaken är att pengarna för närvarande med stor sannolikhet skulle hamna i investeringsprojekt med låg samhällsekonomisk avkastning. Det är möjligt att vi får en annan situation framöver med uppenbart lönsamma investeringsprojekt. VI måste sannolikt genomföra stora investeringar för att hantera övergången till ett fossilfritt samhälle. Problemet är att vi ännu inte riktigt vet vad vi ska investera i. Mitt förslag gör att staten har gott om pengar att tillgå när vi vet vad vi ska lägga dem på.

Finns det inga nackdelar med mitt förslag? Jo, och den främsta är att statens och därmed skattebetalarnas finansiella risk ökar. Det betyder att en offentligt ägd global aktiefond finansierad med lånade pengar inte får bli för stor. Min bedömning är dock att 25 procent av BNP inte skulle medföra påtagliga risker men däremot en vinst på 50 miljarder per år. Låt oss pröva!

John Hassler
professor i nationalekonomi IIES Stockholms Universitet och tidigare ordförande för Finanspolitiska rådet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons