Annons

”Landsbygden måste få en rimlig chans”

Sverige behöver en utjämningspolitik och reell landsbygdspolitik, skriver artikelförfattarna.
Sverige behöver en utjämningspolitik och reell landsbygdspolitik, skriver artikelförfattarna. Foto: Jonas Forsberg/N/TT

Staten har en ekonomi som är bättre än på länge. Men samtidigt tvingas våra kommuner att skära i budgetarna och i flera fall verkligen dra hårt i handbromsen under innevarande budgetår. Denna orättvisa måste hanteras, skriver Kalmar läns tolv kommunstyrelseordförande.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | LANDSBYGD

Om Sveriges invånare ska fortsätta att leva i en välfärdsstat så står vi inför ett antal utmaningar som vi måste lösa tillsammans.

Kommunerna är garanten för en trygg och lärande uppväxt, möjligheter för vuxna att kunna förvärvsarbeta, stöd till dem som inte klarar sin egen försörjning och äldre att åldras på ett tryggt och värdigt sätt.

Denna garant står i nuläget under hård press. I Kalmar län står flertalet av våra kommuner och dess invånare inför en tuff demografisk utmaning med en åldrande befolkning och ökande andel barn, samtidigt som vi har en relativt stor andel unga som efter utbildning i våra skolor flyttar till de större städerna. Detta medför att färre förvärvsarbetar och fler behöver omvårdnad som bekostas med ett allt lägre skatteunderlag.

I andra delar av Sverige står storstadsregionerna med en problematik där det blir allt trängre och man tvingas att förtäta och öka kapaciteten på både skolor och kollektivtrafik, samtidigt som risken för social friktion mellan människor ökar. Storstadens bekymmer kan på sikt lindras genom en attraktivare, bekvämare och mer sammankopplad landsort. Storstad och landsort måste båda kunna fungera på ett bra sätt.

Annons
Annons

Vi kommuner i Kalmar län vill gärna vara en del av en lösning. Men då behöver även vi en kraftfull infrastruktur för att kunna åstadkomma bättre flöden till övriga Sverige, för såväl medborgare som näringsliv. Kalmar län med sitt omväxlande landskap, byar och småstäder, både små och stora arbetsplatser och en hög upplevelse av trygghet erbjuder ett alternativ där förutsättningarna är goda för att kunna leva ett välmående liv.

För att kunna påverka denna utveckling krävs utjämningspolitik och reell landsbygdspolitik. Vårt län står med en krympande skattekraft samtidigt som det finns rejäla investeringsbehov vad gäller vattenförsörjning anpassad till ett varmare klimat, digitaliseringsutmaningar och ett reinvesteringsbehov av till exempel förskolor, skolor, vatten och avlopp, äldreboenden, fritidsanläggningar, verksamhetslokaler och hyresrätter. Under ett antal år har även byråkratisering och ökad kravställning på skolorna varit kostnadsdrivande, samtidigt som jakten på riktade bidrag från staten ofta varit tidsbegränsade och osäkra. Om vi ska kunna fortsätta att erbjuda en attraktiv möjlighet vill vi inte behöva lägga ner fler skolor där en konsekvens blir att fler barn får tillbringa längre restider på skolbussar. Vi vill att även våra unga ska ha möjlighet att delta i föreningsliv och att hinna träffa vänner på sin fritid.

Våra relativt små kommuner tog i samband med 2015 års flyktingkris, i förhållande till sin storlek, ett stort ansvar. Det fanns relativt goda möjligheter till mottagning med boende, platser i förskolor och skolor inledningsvis. Efter en tid växlade kommuner fokus mot expansion för att ge plats till allt fler nyanlända. Staten stimulerade ett allt högre mottagande exempelvis genom riktade bidrag i olika former. Kommuners resurser ställdes om till snabba beslut om utökningar i form av anställningar, omorganisationer, bostadsbyggande med mera. Även efter den stora flyktingströmmen fortsatte inflyttning i form av människor med anknytning till tidigare inflyttade. När både de riktade bidragen nu drastiskt sänks och de generella välfärdsmiljarderna ändras från att fördelas efter andelen nyanlända till andel av befolkning så slår det hårt mot små kommuner som tagit ett stort ansvar. Det är bekymmersamt då behoven för de nyanlända inte i minskar motsvarande omfattning,

Annons
Annons

Stödresurser i skolan, vuxenutbildning, arbetsmarknadsåtgärder, integrationsfrämjande aktiviteter, överbryggning av kulturskillnader, försörjningsstöd, studie- och yrkesvägledning, kvinnors möjligheter att vara aktiva i samhällslivet, stöd till familjer med kulturkrockar är några av flera exempel på behov som kvarstår. Kommunerna står nu kvar med investeringar och ökade kostnader för att man ställde upp solidariskt på Sveriges åtaganden. Detta ställer dessa kommuner i en svår ekonomisk utmaning. Efterhand kommer flertalet av dessa nyanlända in på arbetsmarknaden och blir viktiga och välkomna medarbetare inom olika sektorer där det behövs arbetskraft.

Våra kommuner står inför en kompetensbrist som kommer att kosta. Det är såväl lärare, förskollärare, omsorgs- och socialtjänstpersonal som kommer att behövas. Kalmar län har för Sverige viktiga exportföretag inom till exempel lastbilstillverkning, vattenlösningar, trä- och massaindustri. Vi har också kärnkraft, en stark besöksnäring och viktig livsmedelsindustri. Även här spelar kommunernas service en viktig roll när det gäller att attrahera kompetens inför framtiden.

Gällande arbetsmarknadsåtgärder finns en stor oro då Arbetsförmedlingens insatser nu begränsas. Risken är överhängande för ytterligare kostnadsövervältring på kommunerna. Ifall inte andra aktörer ser attraktiviteten i att erbjuda sina tjänster på landsorten drabbas kommunerna antingen genom att de måste lägga ytterligare resurser på arbetsmarknadsenheter eller genom att betala ut ännu mer försörjningsstöd. Frågan är också hur läget ser ut efter denna högkonjunktur när trycket åter ökar, vilken beredskap som finns då och vart kostnaderna tar vägen?

Annons
Annons

Nu räcker det. Just nu sitter staten med en ekonomi som är bättre än på länge och våra kommuner tvingas återigen att skära i budgetarna och i flera fall verkligen dra hårt i handbromsen under innevarande budgetår. Några överskottsmål är inte att drömma om. Detta är resultat av en successivt ökad och återkommande kostnadsövervältring på kommunerna som drabbar medborgarens tillgång till kommunala välfärdstjänster.

Vi vill se en robust satsning på Sveriges kommuner med en fördelning som borgar för medborgerlig rättvisa och som skapar en känsla att staten är lika nära i Kalmar län som om du bor på Karlaplan. Lyckas man inte med att minska orättvisekänslan hos delar av landsortsbefolkningen, försvåras möjligheterna att kunna bedriva ett aktivt arbete för ett mer hållbart och modernt Sverige. Ett Sverige med en smartare infrastruktur som lyckas öka farten mot ett fossilfritt, klimatneutralt samhälle som klarar att hantera kraftiga svängningar i klimatet och samtidigt ha ett hållbart, jämlikt och fungerande välfärdssamhälle för medborgarna. Vi kommuner i Kalmar län vill! Vad vill staten och regeringen?

Kalmar läns kommunstyrelseordförande
Ilko Corkovic (S)
Borgholms kommun
Johan Jonsson (C)
Emmaboda kommun
Lars Rosander (C)
Hultsfreds kommun
Stihna Johansson Evertsson (C)
Högsby kommun
Johan Persson (S)
Kalmar kommun
Anders Johansson (C)
Mönsterås kommun
Matilda Wärenfalk (S)
Mörbylånga kommun
Christina Davidson (C)
Nybro kommun
Andreas Erlandsson (S)
Oskarshamns kommun
Henrik Nilsson Bokor (S)
Torsås kommun
Ingela Nilsson Nachtweij (C)
Vimmerby kommun
Dan Nilsson (S)
Västerviks kommun

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons