Annons

Långfärdsskridskor – ett växande folknöje

Få sporter präglar den svenska vintern så mycket som långfärdsskridskor. Vem som helst kan åka, och det är alltid gratis. Sveriges otaliga sjöar gör dessutom landet till en av världens främsta destinationer för skridskoåkare.

Under strecket
Publicerad

Långfärdsskridskor är ett vinteräventyr för alla.

Foto: MARTIN EDSTRÖM
Foto: MARTIN EDSTRÖM

En värmande fikapaus.

Foto: MARTIN EDSTRÖM

Med rätt utrustning blir turen roligare och säkrare.

Foto: MARTIN EDSTRÖM

Långfärdsskridskor är ett vinteräventyr för alla.

Foto: MARTIN EDSTRÖM
Foto: MARTIN EDSTRÖM

En värmande fikapaus.

Foto: MARTIN EDSTRÖM

Med rätt utrustning blir turen roligare och säkrare.

Foto: MARTIN EDSTRÖM
1/4

Långfärdsskridskor är ett vinteräventyr för alla.

Foto: MARTIN EDSTRÖM
2/4
Foto: MARTIN EDSTRÖM
3/4

En värmande fikapaus.

Foto: MARTIN EDSTRÖM
4/4

Med rätt utrustning blir turen roligare och säkrare.

Foto: MARTIN EDSTRÖM

Det knakar till och en spricka ränner iväg över den blanka ytan. Isen ligger tjock, och har precis i dagarna frusit sig tjock nog för att åka på. Det är dagen efter nyårsafton, tidigt på morgonen. Inte en människa syns till.

Vi hackar hårt i isen längst in vid stranden, för att se om den håller. Det gör den. Vi tar några första försiktiga skär ut över det avgrundssvarta underlaget. Solen skiner på en molnfri himmel - genom den mörka isen kan man nästan se bottnen.

– Vågar vi? frågar jag.

– Det är klart! Min skridskopartner har redan satt iväg.

Vi befinner oss på Edsviken, en av Östersjöns vikar norr om Stockholm. Knappt någon har åkt på isen än, så spåren efter våra skenor blir de första. Nyslipade skridskor ger fantastisk fart – glada att komma igång susar vi fram utan motvind, utan friktion. Snart är vi halvvägs till Stockholm.

När isen är så blanksvart som då den precis har frusit, går det knappt att se var det är öppet vatten. Det märker vi, när vi plötsligt ser en luftbubbla komma till ytan tio-tjugo meter framför oss. Panikartat hugger vi tag i varandra, slänger oss ned på isen – och klarar oss. Paniken lägger sig, och vi brister ut i skratt som ensamma ekar över vattnet.

Annons
Annons

Efter att ha undvikt årets första dopp glider vi söderut. Folk börjar komma ned till stränderna, spänner på sig sina egna skridskor. Det är bara den första dagen på året, men alla vill få en glimt av det som man så sällan får se – blank, svart is. Utan snö. Flingorna faller under dagen, men inte innan det blivit en hel folkrörelse på isen.

Det är inte konstigt att svenskar åker mest skridskor i världen. Vi har bland de bästa förutsättningarna i världen för att åka på is i naturen. Och med över 100 000 svenska sjöar att välja på, har de flesta en frusen sjö att åka på om knuten. Långfärdsåkare från hela världen kommer hit på besök.

– Det kommer folk från Holland, Tyskland, till och med USA, berättar en av scoutledarna som arbetar med att ordna en plogad bana på Edsviken.

– Häromdagen var det ett par från Australien!

En helt annan åkning blir det två dagar senare. Det har snöat på, det blåser och det är mörkt. Vi kryper genom buskar och snår för att komma ut på en orörd del av Vallentunasjön. Genom vad som på sommaren måste varit en sumpmark kan vi åka helt bekymmersfritt, eftersom vattnet frusit till.

Första etappen på sjön får vi hård motvind, och kämpar oss fram med stavar. Snön yr omkring, vi ser knappt en själ. Men snart vänder det. Sedan, med vinden i ryggen, blir åkningen på hemvägen väldigt mycket lättare.

– Fin is! skriker någon plötsligt bakom oss.

En gubbe med händerna på ryggen flyger förbi, med sitt frusna skägg fladdrande i vinden. Han försvinner utom hörhåll lika plötsligt som han kom.

Vi firar turen med en ordentligt kopp choklad som värmer frusna fingrar. Tänker tillbaka på den blanka isen – på hålet vi nästan trillade ner i – och på hur viktigt det är att ha huvudet på skaft. Varje tur blir ett litet äventyr i sig, oavsett om den gått ut i skärgården, eller på insjön runt hörnet.

Martin Edström

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons