Annons

Håkan Lindgren:Lär av nätnaiviteten i mötet med AI

”Även en bil, en stad eller en robotdammsugare är numera ett instrument för datainsamling och övervakning”
”Även en bil, en stad eller en robotdammsugare är numera ett instrument för datainsamling och övervakning” Foto: Lisa Ducret / TT

Internets barndom präglades av entusiasm, inte av diskussioner om integritet. På samma sätt tycks vi missa massövervakningens roll i den artificiella intelligensens utveckling, skriver Håkan Lindgren.

Under strecket
Publicerad

Fick jag önska mig något är det att offentligheten skulle ha lite kräsnare luktsinne. På 00-talet tyckte ingen att populistiska argument om den korrupta eliten och det goda folket luktade illa så länge etablerade skribenter använde sig av dem för att hylla internet, som då var nytt och spännande, och ge en – ibland högst välförtjänt – känga åt etablerade massmedier.

I artikeln ”Så blev de ’fina’ bloggarna en pöbel som borde hålla käft” (SvD 6/7) lyfte jag upp ett par citat från de överdrivet entusiastiska åren. Gick jag för hårt fram? I så fall vill jag förklara att jag inte är ute efter enstaka personer. Om jag samlar citat är det inte för att samla skalper, utan för att inte förlora minnet. Så här lät det verkligen! Det här var den offentliga miljö vi andades i.

Vad var jag ute efter? Bara detta enkla: att den som har glömt sitt förflutna har blivit lite dummare. Minns vi inte ens hur det brukade låta för tio år sedan kan samma retorik användas mot oss på nytt.

Vet ni var jag just nu hör den sortens retorik komma tillbaka – retorik av typen ”den som protesterar är bara rädd för framtiden”? Jag hör den när det gäller artificiell intelligens.

Annons
Annons

AI är inget annat än ett villospår. Diskussionen om AI påminner mest av allt om en trollkarl som står på scenen. Med sin ena behandskade hand pekar han på en svart låda. ”Titta på den där maskinen!” säger han. ”Vad tror du pågår därinne just nu? Tror du att maskinen kan ha ett känsloliv av samma slag som ditt?”

Om tanken skrämmer dig eller fascinerar dig struntar trollkarlen i, så länge du är helt koncentrerad på maskinen. Men den är inte viktig. Det viktiga är trollkarlens andra hand. Med den gräver han i ditt medvetande efter allt som låter sig omsättas i säljbar information – för reklam, övervakning, statistik, förutsägelser, kontroll.

Även en bil, en stad eller en robotdammsugare är numera ett instrument för datainsamling och övervakning.

Massmedier och underhållningsindustri lockar oss att ägna all uppmärksamhet åt en pseudofråga om medvetna maskiner. Om vi gör det missar vi vad som egentligen är på gång: att monopolföretagen väver sitt nätverk av reklam och kontroll allt tätare omkring oss. De har lika bråttom som när de lade beslag på internet och förvandlade det till en kommersiell galleria – en guldrusch som pågick ostört, i skydd av 00-talets stora pseudofråga ”är nät finare än papper?”

Även en bil, en stad eller en robotdammsugare är numera ett instrument för datainsamling och övervakning. Om detta handlar Shoshana Zuboffs uppmärksammade bok ”The age of surveillance capitalism”. Läser man Zuboff är det risk att man tappar intresset för den gamla 1900-talsfantasin ”tänkande maskiner” och i stället blir mer intresserad av övervakning, ekonomi och digitala rättigheter.

Att texter från nätentusiasmens glada 00-tal har så kort bäst före-datum beror på att de inte höll särskilt hög kvalitet från början. Citat som är pinsamma att läsa 2019 var bullshit även 2004. Retoriken kring AI kommer inte att åldras bättre. Vi borde genomskåda den redan från början.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons