Annons
Krönika

Dick Harrison:Lär eleverna det som är viktigt – inte det som är kul

Vi måste hejda bildningsföraktet, skriver Dick Harrison.
Vi måste hejda bildningsföraktet, skriver Dick Harrison. Foto: Stina Stjernkvist/TT
Under strecket
Publicerad

I många svenska skolor agerar lärarna enligt principen ”det där är svårt, det väntar vi med till nästa årskurs”, varför kunskap som förr lärdes ut på mellanstadiet idag låter vänta på sig till universitetet, skriver Dick Harrison.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

För ett tiotal år sedan gick en lustigkurre in i datorerna på en myndighet och programmerade en funktion för autokorrigering. Varje gång man skrev ”romer” ändrade datorn till ”romare”, eller möjligen ”romulaner”, jag minns inte vilket. Om man skrev ”utomnordisk” ändrades det till ”utomjordisk”.

Eftersom myndigheten var i färd med att göra en kartläggning över romer – och ändra benämningen ”zigenare” till ”romer” i allehanda dokument – blev följden att vissa svenska städer tycktes ha drabbats av kolonisering från yttre världsrymden. I synnerhet Malmö hade gott om utomjordiska krigare.

Sådana historier är inte ovanliga. I flertalet encyklopedier har en och annan skämtare sökt få in bluffkunskaper som getts sken av sanning, till exempel vetenskapliga redogörelser för det fiktiva grundämnet kryptonit, välkänt för alla med insikt i Stålmannens universum men likväl ett påhitt.

I regel brukar sådana chansningar avslöjas innan det är för sent, och så skedde även den här gången. Det fanns, trots allt, tillräckligt stor allmänbildning på myndigheten för att en och annan skulle reagera över autokorrigeringarna.

Annons
Annons

I många svenska skolor agerar lärarna enligt principen ”det där är svårt, det väntar vi med till nästa årskurs”, varför kunskap som förr lärdes ut på mellanstadiet idag låter vänta på sig till universitetet, skriver Dick Harrison.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Men det var inte självklart att så skulle ske. En svensk tolk i EU refererade en gång till Schweiz som Helvetet, eftersom landets officiella latinska namn är Helvetia (eller Confoederatio Helvetica), efter den antika galliska stammen helvetier. Misstaget vållade åtskillig munterhet i EU-kretsar, men det bidrog inte till att den svenska allmänbildningen fick bättre rykte på kontinenten.

I många svenska skolor agerar lärarna enligt principen ”det där är svårt, det väntar vi med till nästa årskurs”, varför kunskap som förr lärdes ut på mellanstadiet idag låter vänta på sig till universitetet, skriver Dick Harrison.
I många svenska skolor agerar lärarna enligt principen ”det där är svårt, det väntar vi med till nästa årskurs”, varför kunskap som förr lärdes ut på mellanstadiet idag låter vänta på sig till universitetet, skriver Dick Harrison. Foto: Henrik Montgomery/TT

Ovanstående exempel må se ut som roliga historier, lämpliga för skratt vid middagsbordet, men sett ur mitt bildningspositiva perspektiv är de snarare typiska för de allt lägre kunskapsnivåer som breder ut sig i samhället.

I många svenska skolor agerar lärarna enligt principen ”det där är svårt, det väntar vi med till nästa årskurs”, varför kunskap som förr lärdes ut på mellanstadiet idag låter vänta på sig till universitetet. Detta gäller i allra högsta grad förmågan att hantera språket, men det gäller också grundläggande matematik, samhällskunskap, historia och geografi – kunskaper som du behöver om du vill kunna orientera dig i vardagen.

Sanningen är att vi lever i en värld som präglas av acceptans för uppskjutandet som princip. Det lär ha varit Mark Twain som myntade det vidriga ordspråket ”skjut inte upp sådant till i morgon som du lika gärna kan skjuta upp till i övermorgon”. Och visst, det fungerar kanske för den som önskar legitimera sin aversion mot att röja upp i trädgården eller på skrivbordet.

Men det får, och har redan fått, förödande konsekvenser när det blir en inofficiell dogm för utbildningsväsendet. Pedagoger föredrar att vänta i det längsta med att tvinga på sina adepter lärdomar som inte är självklart lustbetonade, utan som kräver möda och ansträngning.

Vad händer om vi istället börjar prioritera att lära ut det som är viktigt, trots att det är svårt, och om uppskjutandet blir lika förkastligt som fordom? Då, först då, kommer bildningsförfallet äntligen att hejdas.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons