Annons

”Läroplaners påverkan överdrivs”

Replik från Ruhi Tyson, lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet.
Replik från Ruhi Tyson, lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet. Foto: Ingemar Olsson
Under strecket
Publicerad

REPLIK | SKOLAN

I debattartikeln Gör skolan tråkigare och jobbigare för eleverna argumenterar författarna för en återgång till nyhumanistiska bildningsideal i skolan och mot den progressivism som de menar har präglat efterkrigstidens svenska läroplaner.

Detta baseras på en historisk analys av den tyska pedagogikens inflytande i svensk skola innan andra världskriget. Det förbinds sen med hänvisning till forskning som visar att elever i stor utsträckning inte är mogna att ta eget ansvar för sitt lärande och att det finns en konflikt mellan inlärning och att ha roligt.

Till sist drar man slutsatsen att det behövs en revidering av skollag och läroplanerna för att avlägsna progressivistiska skrivningar samt ett införande av skrivningar som betonar elevernas ”plikt att jobba hårt i skolan”. Målet är en ”balans mellan progressiva och traditionella värden”.

Det finns flera problem med denna argumentation.

För det första, även om det är välkommet med hänvisningar till bildning så gör författarna begreppet en björntjänst genom sin snäva tolkning. Ser man till bildningstraditionen som helhet så ligger det närmare till hands att ta hänsyn till den pluralism som faktiskt råder. Den låter oss tala om kunskapsbildning, praktisk och estetisk bildning, karaktärs- och moralisk bildning samt yrkesbildning. En bildningsorienterad skolas minsta gemensamma nämnare är att gestalta undervisningen så att lärandet upplevs som meningsfullt.

Annons
Annons

Här kommer vi till det andra, säkert finns de som betonar att skolan ska vara rolig. Men de flesta lärare och forskare i pedagogik talar om just meningsfullhet, argumenterar för att eleverna (och lärarna) behöver uppleva undervisningen som meningsfull. Det är inte samma sak som roligt. Man kan uppleva mycket tråkigt och ansträngande som meningsfullt om man förstår syftet. Här konstruerar författarna en polaritet som egentligen inte finns och gör det så att man dessutom får intrycket att eleverna inte anstränger sig tillräckligt i dag. Att hävda att eleverna i skolan i dag skulle behöva arbeta hårdare och därtill att detta innebär en ”tråkigare och jobbigare skolgång” är inte bara betänkligt i sig. Det står också i bjärt kontrast till mycket forskning rörande vilka faktorer som optimerar lärande. Här har vetenskapsjournalisten David Epstein precis åstadkommit ett föredömligt sammanfattande arbete i sin nya bok Range”.

Till sist, debattartikeln lider av samma ensidighet som mycket av den pedagogiska debatten. Man överbetonar betydelsen av läroplaners allmänna formuleringar för hur bra skolan blir och underskattar totalt didaktikens och metodikens betydelse för bra undervisning. Det stämmer inte att lärare mest påverkas av läroplanstexter eftersom dessa är alldeles för allmänna för att ge vägledning i vad man ska göra helt konkret i klassrummet. Vi behöver inga nya reformer. Vad som behövs är mer systematiskt utarbetade läromedel som inte utgörs av läroböcker till eleverna men i stället av lärarhandledningar där en pluralism av olika tillvägagångssätt för att lägga upp riktigt bra undervisning presenteras.

Författarnas argument skjuter alltså bredvid mål och gör än en gång skolan till en fråga för beslutsfattare och andra med principiella intressen att påverka den. Vi behöver ge lärarna makten att utöva god undervisning och det sker delvis genom att de får tillgång till lärarhandledningar som är så pass gedigna och praktiskt orienterade att de med hjälp av sin pedagogiska fantasi kan skapa undervisningsformer där eleverna inte bara behöver anstränga sig utan också vill anstränga sig. Sådana handledningar finns knappt i dag.

Författarna har kanske rätt i att progressivism och traditionalism konkurrerar om att föreskriva hur undervisning ska bedrivas. Men de misstar sig när det gäller relevansen av detta för om vi får en bra skola eller inte.

Ruhi Tyson
lektor vid Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet, lektor på Waldorflärarhögskolan, har nyligen utkommit med boken ”Bildning och praktisk klokhet i skola och undervisning” (Natur och Kultur)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons