Annons

Janerik Larsson:LAS - en stor olycka

 Jonas Nordling, förbundsordförande i Journalistförbundet
Jonas Nordling, förbundsordförande i Journalistförbundet Foto: Johan Jeppsson
Under strecket
Publicerad

En av de riktigt stora olyckorna på den svenska arbetsmarknaden var lagstiftningen om anställningsskydd (LAS).

Jag var när den klubbades ledarskribent på Sydsvenskan och min minnesbild är tydlig.

Det fanns inte då på den fackliga sidan någon förmåga att försvara den svenska arbetsmarknadsmodellen med dess tydliga delegerande av ansvaret till arbetsmarknadsparterna.

En av sådana frågor helt ointresserad socialdemokratisk partiordförande och statsminister - Olof Palme - hade redan vid sitt tillträde markerat att nu var det dags för en demokratisering av ekonomin.

Resultatet blev löntagarfonder och LAS-lagstiftningen, Båda lösningar som även borgerliga politiker accepterade som något som hörde tidsandan till.

Under de decennier som följt har de negativa sidorna av LAS blivit helt otvetydiga. Resultatet har blivit att rörligheten på arbetsmarknaden blivit mycket mindre än de borde varit - och den rörlighet vi sett har i hög grad handlat om medarbetare som fått tillbringa en stor del av sitt arbetsliv som hoppjerkor mellan olika jobb eftersom de annars skulle blivit ”inlasade”.

Annons
Annons

De som blivit fastlåsta på sina jobb i rädslan för att hamna långt ner på en turordningslista torde vara en viktig förklaring till en rejäl del av de sjukskrivningar vi fått se.

LAS är en debattfråga i riksdagsvalet, men hoppet om en vettig debatt är tyvärr noll.

Om man skulle få se en sådan debatt kunde Mats Glavås nyutkomna rättsvetenskapliga studie ”Vägval för anställningsskyddet” (Bokförlaget BAS) vara en god utgångspunkt.

Den är verkligen inte lättläst och i första hand ägnad de som yrkesmässigt sysslar med dessa frågor. Men det är väl just det som behövs för en vettig debatt, antar jag.

Jag hittade ett ypperligt citat på sidan 140. Journalistförbundets Jonas Nordling från Arbetsvärlden i oktober förra året:

”Historien visar att en falsk trygghet ofta är farligare än en konkret känsla av otrygghet, eftersom den senare oftast leder till reaktion och utveckling. Den falska tryggheten leder i sin tur däremot oftast till stagnation, och, i värsta fall, chock.”

Just så är det i verkligheten.

På den fackliga sidan handlar det om makt till organisationerna - inte till medlemmarna. Det bekräftas på sidan 154 i ett citat av Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO, i en intervju i Dagens samhälle vid ungefär samma tidpunkt.

När lagstiftningen skulle genomföras på 1970-taket vet jag att det på den fackliga sidan fanns stor skepsis mot detta genomgripande brott mot den arbetsmarknadsmodell som gällt sedan Saltsjöbadsavtalet. Men de fackliga organisationerna var illa tilltygade av vänstervinden som blåst sedan 1968 och vek sig lätt för den vinden och för den nye S-partiledaren.

De negativa effekterna av LAS är givetvis än större i dag, i ett helt annat arbetsliv men å andra sidan innebär också detta nya arbetsliv att både företag och medarbetare i växande utsträckning vänder sig bort från en otidsenlig ordning.

Men de negativa effekterna på människor och ekonomi består.

På sikt innebär det som nu sker säkerligen också att ”den svenska modellen” kommer att te sig alltmer föråldrad eftersom dess fackliga huvudaktörer så envetet håller fast vid ett helt förlegat tänkande.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons