Annons

Tesen stärks – uttalet av Tysta Mari kan vara fel

Gamla och nya Tysta Mari – vid Tegelbacken respektive Östermalmshallen.
Gamla och nya Tysta Mari – vid Tegelbacken respektive Östermalmshallen. Foto: Stadsmuseet och Lennart Helleday

På 1930-talet uttalades legendariska kaféet Tysta Mari på ett annat sätt än det numera gör, enligt en SvD-läsare. En annan läsare har en fin kärlekshistoria inom släkten kopplad till kaféet.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Tysta Mari-gången vid Tegelbacken.

Foto: Johan Lindberg

Annonsen som Anders Mård har letat upp.

Entrén till Tysta Marigången från Tegelbacken.

Foto: Johan Lindberg

Tegelbacken med Sheraton hotel i bakgrunden.

Foto: Johan Lindberg

Tegelbacken på 1940-talet. I bakgrunden Kronprinsens stall som nu är rivet.

Foto: Stadsmuseet

Tegelbacken på 1970-talet efter att Sheraton byggts.

Foto: Lennart af Petersens/Stadsmuseet

Johnny Weissmuller som Tarzan 1932.

Foto: Metro-Goldwyn-Mayer / Entertainment Pictures
Foto: Johan Lindberg
Foto: Stockholmskällan

Gene Simmons från Kisskonserten på Gröna Lund 1976 – Per Schager och hans bröder fick då en glimt av stjärnbandet vid Sheraton.

Foto: Lennart Nygren

Senaste Stockholmsgåtan landade på Tegelbacken där kaféet Tysta Mari tidigare låg och där Sheraton Hotel nu finns. Många läsare har skickat in egna historier om platsen.

Daniel Nilsson har en mycket intressant fundering angående hur Tysta Mari egentligen ska uttalas: ”Tack för ett fint reportage om bland annat Tysta Mari. Min farfar hade åkeri i Södertälje och hade ofta körningar till Stockholm. Ibland fick min pappa följa med och då fikade dom på Tysta Mari. I dag uttalar folk namnet Tysta Mari med betoning på i:et, som Tysta Marie. Men min pappa påstod att dom på 1930-talet sa namnet med betoning på a:et, alltså som Tysta Maari. Jag undrar nu om någon kan verifiera detta.”

Det här vill vi förstås gå till botten med. Om någon av er läsare vet mer om det ursprungliga uttalet får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Henrik Grönvall kom med ett snabb svar – han säger att hans föräldrar sade Tysta Mari precis på det sätt som Daniel Nilssons pappa.

Tysta Mari var ett kafé som startades av Maria Christina Lindström i hörnet Jakobsgatan/Drottninggatan år 1834, men som senare flyttades till Tegelbacken. Det populära stället fick ganska snabbt smeknamnet Tysta Mari på grund av det lågmälda och diskreta sättet som Lindström skötte kaféet på.

Annons
Annons

Tysta Mari-gången vid Tegelbacken.

Foto: Johan Lindberg

Nichlas D har en fin koppling till platsen: Det var utanför kaféet Tysta Mari som min morfar och mormor träffades för första gången. Annars hade man förmodligen inte suttit här i dag och gissat på bildgåtor...”

Catatarina Sayah är en av de läsare som har blandade erfarenheter av Tysta Mari-gången som ligger på ena sidan av Sheraton hotel: ”Tysta Marie-gången gick man inte ensam genom på kvällstid under slutet av 80-talet, det kan jag säga. Jag jobbade på Expressen och vi åkte ibland till Die Ecke, både för lunch och AW. Trevligt ställe för oss som gillar skidåkning i Österrike. Pianobaren på Sheraton besökte vi i gänget rätt ofta när vi äntligen hade åldern inne (sent 70-tal). Skönt häng men också intressant att studera ”kommersen” som pågick inför öppen ridå. Damerna var av det mer eleganta slaget, om man säger så.”

Tysta Mari-gången vid Tegelbacken.
Tysta Mari-gången vid Tegelbacken. Foto: Johan Lindberg

Michael Yngman: På en av gåtbilderna syns gången under Sheraton Hotel. Det låg en musikaffär där på 70-talet. Hängde en del där och kollade/suktade efter alla superläckra elgitarrer.

Anders Mård fyller på: Musikaffären i Tysta Marigången hette Musikalen. Det var verkligen en musikaffär med fullt sortiment. Allt från flyglar till de senaste
elgitarrerna. Under en tid också ett utmärkt skivsortiment. Svante
Thuresson jobbade där och förekom också i annonserna. Han var alltid
vänlig och tog sig tid med oss väldigt unga, vi fick både provspela
instrument och provlyssna på skivor. Att vi nog sällan handlade,
möjligen en LP då och då eller kanske en ask rörblad, bekymrade honom
inte. Av någon anledning uppgav man adressen Tegelbacken, ibland med
tillägget vid Sheraton.

Annons
Annons

Annonsen som Anders Mård har letat upp.

Entrén till Tysta Marigången från Tegelbacken.

Foto: Johan Lindberg
Annonsen som Anders Mård har letat upp.
Annonsen som Anders Mård har letat upp.

Ola R: Jag jobbade på revisionsbyrån KPMG i början av 2000-talet som låg där med Sheraton som granne på andra sidan gången. När KPMG byggde om sin entré fick vi i personalen gå genom gången och uppför en trappa i mitten av gången för att komma in i en provisorisk ingång på Herkulesgatan. Många upplevde gången och trappan som otrygga och illaluktande och någon kallade trappan för ”vår egen spanska trappa”.

Det fanns dessutom en annan gång som hängde ihop med Tysta Mari som hette ”journalistgången”. Den gick dels under Tegelbacken fram till Strömmen (med en uppgång till busshållplatserna på vägen) och dels under Rödbodgatan fram till hörnet med Jakobsgatan. Men den spärrades av av någon orsak under 2000-talets tidiga år. Många tyckte att den var ännu mer nedgången och otrygg än Tysta Mari, så det var kanske därför.

Malin G: Jag känner igen gången på bilden då jag under en period, när halva vårt kontor var utrymt på grund av ombyggnation, gick fram och tillbaka i gången flera gånger dagligen mellan möten. Trots att jag jobbat i kvarteret hade jag ingen koll på att gången fanns. Jag hade aldrig innan, och har aldrig efter, denna period, gått i gången. En riktig doldisplats!

Entrén till Tysta Marigången från Tegelbacken.
Entrén till Tysta Marigången från Tegelbacken. Foto: Johan Lindberg
Annons
Annons

Tegelbacken med Sheraton hotel i bakgrunden.

Foto: Johan Lindberg

Tegelbacken på 1940-talet. I bakgrunden Kronprinsens stall som nu är rivet.

Foto: Stadsmuseet

Det har också kommit in historier från läsare som har arbetat på Sheraton hotel:

Hans Ledel: 1972 arbetade jag som 16-åring som piccolo en kort tid på Sheraton. Några år senare när jag var runt 20 och hade börjat festa på lördagarna så avslutade vi ofta våra festkvällar på Sheraton med en drink eller två. Det jag gillade med Sheraton var att det alltid var en ganska avspänd och mysig stämning där, trots att det var ett ganska stort hotell. Nu är det många år sedan jag var där, så det kanske är dags att göra ett besök.

Tegelbacken med Sheraton hotel i bakgrunden.
Tegelbacken med Sheraton hotel i bakgrunden. Foto: Johan Lindberg

Gustaf Burman: Jag började som ”bellman” (portier) under sommaren 1994. Jag kom så väl ihåg att vid slutet av varje skift så sa mina äldre kollegor ”Mandela” och sedan låste de in sig i väskrummet och kom ut sedan 5 minuter senare och sedan försvann till omklädningsrummet. Det var en månad senare när jag jobbade helg och jag blev inbjuden till väskrummet efter alla sa ”Mandela”. Vad som sedan skedde var uppdelning av alla dricks som vi hade införtjänat. Mandela var ”man dela(r)”! Jag fortsatte min karriär i receptionen, men det tog många år innan jag kunde tjäna lika mycket pengar som ”bellman” efter införtjänade dricks! Svettigt under sommaren men väl värt det!

Tegelbacken på 1940-talet. I bakgrunden Kronprinsens stall som nu är rivet.
Tegelbacken på 1940-talet. I bakgrunden Kronprinsens stall som nu är rivet. Foto: Stadsmuseet
Annons
Annons

Tegelbacken på 1970-talet efter att Sheraton byggts.

Foto: Lennart af Petersens/Stadsmuseet

Birgitta Bjärnäs är en av de läsare som har ett tidigt minne från platsen: ”Minns när jag på 40-talet åkte spårvagn till Tegelbacken med mamma för att hämta ransoneringskort. I huset på bilden tror jag! Fortsätt med den här serien om vårt älskade gamla Stockholm.”

Hans: Jag är gammal nog att upplevt tillkomsten av Sheraton. Min far arbetade med en liten del av bygget och man kände sig kanske lite imponerad av att han arbetade med byggnationen av hotellet för den stora amerikanska hotellkedjan. Efter det har hotellet funnits där och fungerat som landmärke, plats där man enstaka gånger träffat vänner på besök, hämtat och lämnat hyrbilar (garage bakom/under), knepigt att köra förbi ibland.

Tegelbacken på 1970-talet efter att Sheraton byggts.
Tegelbacken på 1970-talet efter att Sheraton byggts. Foto: Lennart af Petersens/Stadsmuseet

Torbjörn Karlberg: Mitt första och nästan enda minne av Sheraton är från 1971/72. Där drack jag en whiskey med Johnny Weissmuller, som spelade ”Tarzan” på bioduken. En granne som visste att jag fotograferade och bad mig ta bilder under dagen. Han drev ett litet skivbolag, som bland anant gav ut barnskivor. De hade en ny som kallades Djungelvrål eller -musik. Det var seriebolaget Semic, som gav ut Tarzanserier, som hade tagit hit Johnny Weissmuller, och min granne bara hängde på. Jag tog bilder på Åhléns där han signerade. Jag åkte hem och gick in i garderoben till mitt lilla mörkrum. Under kvällen och natten gjorde jag en 250-300 kopior av den bästa bilden. Som tack fick jag vara med på middagen och Johnny signerade ett antal av bilden.

Annons
Annons

Johnny Weissmuller som Tarzan 1932.

Foto: Metro-Goldwyn-Mayer / Entertainment Pictures
Foto: Johan Lindberg
Foto: Stockholmskällan
Johnny Weissmuller som Tarzan 1932.
Johnny Weissmuller som Tarzan 1932. Foto: Metro-Goldwyn-Mayer / Entertainment Pictures

Göran Appelgren: När Sheraton byggdes lyssnade jag på ett föredrag om arkitektur där de som projekterade bygget berättade att det kommit överens med staden om att inte ha några lyktstolpar utanför hotellet utan bygga in belysningen - som ses tydligt i bild 3, men med samma belysningseffekt som staden krävde. 

Foto: Johan Lindberg

Sheraton hotel ligger numera med utsikt mot Tegelbacken, vilket tidigare Kronprinsens stall hade. Men som Bengt Lindström mycket riktigt påpekar ligger hotellet längre norrut än den äldre byggnaden låg. Här en kartjämförelse. Snäckan på den nya kartan till vänster är Sheraton – Brandklipparen på den äldre kartan (1940) är Kronprinsens stall. Röda bodarna är Centralpalatset:

Foto: Stockholmskällan
Annons
Annons

Gene Simmons från Kisskonserten på Gröna Lund 1976 – Per Schager och hans bröder fick då en glimt av stjärnbandet vid Sheraton.

Foto: Lennart Nygren

Per Schager: De första minnena från denna plats, Tegelbacken och Sheraton, är nog när jag var liten och bodde i Hässelby på 70-talet. När vi åkte in till Stockholm så kändes det som att här börjar ”stan” – efter att man passerat Stockholms stadshus samt tunneln under järnvägsspåren och såg Tegelbacken med Sheraton, husfasaden med klockan och Aftonbladetreklamen.

Sheraton Hotel såg så lyxigt ut, exakt likadana gardiner och lampor i vartenda fönster. Några år senare under 70-talet bodde ofta utländska rockband på hotellet och vid några tillfällen åkte mina bröder och jag dit för att få en glimt av våra idoler. Speciellt Kiss 1976 var oerhört stort i samband med ett av deras gig på ”Grönan”. På senare år så har vi kommit på att platsen är perfekt om man vill heja på vänner och släktingar som springer Stockholm Halvmaraton. Bakom hörnet väntar nog mitt nästa spännande moment från Tegelbacken!

Gene Simmons från Kisskonserten på Gröna Lund 1976 – Per Schager och hans bröder fick då en glimt av stjärnbandet vid Sheraton.
Gene Simmons från Kisskonserten på Gröna Lund 1976 – Per Schager och hans bröder fick då en glimt av stjärnbandet vid Sheraton. Foto: Lennart Nygren

Gunnar Klinga: Jag har ganska nyligen gått i pension från UD och har i nästan 40 års tid jobbat runt om i Klarakvarteren i de olika hus där Regeringskansliet huserat förr och nu, senast i Centralpalatset på Tegelbacken. Det var skoj eftersom jag satt där även som nyanställd ett tag 1981. Bodde gjorde jag då som nu i kvarteren mellan Odenplan och City och promenerade ofta till jobbet längs Upplandsgatan-Vasagatan, så hörnan vid Sheraton har rundats många gånger under åren…

Annons
Annons

Jag är inte gammal nog att ha suttit på Tysta Maris kafé när det begav sig, men i ungdomen hamnade jag med ett litet kompisgäng allt som oftast i Sheratons dåvarande fina bar där det då fanns en jättestor gaseldad öppen spis. Där var det mysigt att sitta en kall vinterdag och dricka Irish coffee – hur vi nu hade råd med det!

Marianne W: Den här miljön kring Tegelbacken känner jag väl. Innan Hotel Sheraton byggdes låg en fastighet – ungefär på den nuvarande tomten vid Jakobsgatan. Året var 1959 och vid den här tiden var UD:s Konsulära byrå inrymd i detta hus. Jag vill minnas att huset hade två våningar och att någon mer myndighet var belägen högst upp. Jag var anställd på Konsulära byrån, mitt arbetsrum var en trappa upp och ett fönster vette mot Centralpalatset. På den här tiden fanns en Systembolagsbutik i detta hus med entré mot Jakobsgatan. Längre upp på gatan fanns en enkel lunchrestaurang, den kallades i folkmun "Långsamma Förgiftningen". Så såg min arbetsmiljö ut fram till år 1963, här jobbade jag 6 dagar i veckan. Ja tänk – på den tiden arbetade man även lördagar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons