Annons

Läsarnas och kritikernas favoriter på bokrean

”Ett mästerverk”, ”Ett myllrande epos”, ”Han tar oss nära smärtan” är några av kritikernas omdömen om bokreans mest populära böcker.

Skrolla ner för att se vilken bok som sålde bäst men inte kom med på SvD:s boklistan.

Publicerad

Håkan Nesser.

Foto: Caroline Andersson Bild 1 av 1

Del 1 av 21

20. ”Som ett mycket stilla vatten”

Håkan Nesser.
Håkan Nesser. Foto: Caroline Andersson

”Eugene Kallmans ögon” av Håkan Nesser

Albert Bonniers förlag

Prosa

Vem var lektor Eugene Kallman och varför dog han egentligen? Året är 1995, en tid av främlingsfientlighet, och platsen är en högstadieskola i inre Norrland.

”Att läsa Nesser är som att ro på ett mycket stilla vatten och djupt under ytan ana en annan värld, närvarande och fjärran på en och samma gång”, skriver Kristian Lundberg i Aftonbladet.

DN:s Jonas Thente är inte överväldigad men skriver att boken ”fungerar helt enkelt, som spänningsroman i de mer stillsamma divisionerna.” Jonas Thente.

SvD:s kritiker Magnus Eriksson är dock negativ och skriver att ”de behagsjuka detaljerna och allusionerna irriterar”.

Annons
Annons
Annons

Fredrik Backman.

Foto: Linnéa Jonasson Bild 1 av 1

Del 2 av 21

19. Backman har fingertoppskänsla för svenskt vardagsliv

Fredrik Backman.
Fredrik Backman. Foto: Linnéa Jonasson

”Björnstad” av Fredrik Backman

Piratförlaget

Prosa

Första delen i en romanserie om vad ett ishockeylag kan betyda för en familj och för en stad som kämpar för sin överlevnad.

Aftonbladets Inga-Lina Lindqvist är först tveksam till Backmans språk men kapitulerar sedan: ”’Björnstad’ visar sig vara ett feministiskt upprop.”

Också DN:s Niklas Wahllöf har vissa invändningar, men är ändå positiv. Han skriver att ”Så exakt tycks han veta hur svenskt vardagsliv levs, eller i all fall hur vi tror att det levs.”

Annons
Annons
Annons

Leif GW Persson.

Foto: Thron Ullberg Bild 1 av 1

Del 3 av 21

18. Leif GW är godmodig och trygg

Leif GW Persson.
Leif GW Persson. Foto: Thron Ullberg

”Kan man dö två gånger?” av Leif GW Persson

Albert Bonniers förlag

Prosa

Vi återser den supande antihjälten Evert Bäckström som denna gång nystar i fallet med en död thailändsk kvinna.

”Hans polisprosa är effektiv, smidig och humoristisk”, skriver SvD:s Josefin Holmström.

”Få vet som Leif GW Persson hur en deckarslipsten ska dras”, skriver Anna Andersson i Aftonbladet.

DN och Expressen är inte lika imponerade.

Annons
Annons
Annons

Jo Nesbø.

Foto: Thron Ullberg Bild 1 av 1

Del 4 av 21

17. ”Ohotad norsk deckarkung”

Jo Nesbø.
Jo Nesbø. Foto: Thron Ullberg

”Törst” av Jo Nesbø

Albert Bonniers förlag

Svensk översättning av Per Olaisen

Prosa

En kropp hittas, tömd på blod och med bitmärken runt halsen – är det vampyrism? Den elfte boken om den plågade Oslo-kommisarien Harry Hole.

”Jo Nesbø är en av de skickligaste deckarförfattare jag har läst, både när det gäller intrig och när det gäller spänning”, skriver DN:s Lotta Olsson.

Aftonbladets Ulrika Stahre skriver att ”Jo Nesbø är en otroligt skicklig spänningsförfattare som lyckas hålla balansen mellan något som närmar sig satir, det mänskliga mörkret och habila skildringar av en vardag”

”Törst”, har också hyllats i Norrköpings Tidningar, där Inger Dahlman skriver: ”Komplex och oavbrutet spännande bjuder den på hela provkartan av vad vi idag kräver av en god deckare.”

Annons
Annons
Annons

Jens Lapidus.

Foto: Martin Stenmark Bild 1 av 1

Del 5 av 21

16. ”Sanslöst spännande”

Jens Lapidus.
Jens Lapidus. Foto: Martin Stenmark

”Top dogg” av Jens Lapidus

Wahlström & Widstrand

Prosa

Ett hemligt nätverk i Stockholm utnyttjar unga flickor. Tredje och sista delen om Teddy och Emelie, kåkfararen och advokaten.

”Den nya romanen är liksom de föregående sanslöst spännande”, skriver SvD:s Magnus Persson men ger minus för vissa schablonartade karaktärer.

”Jag har lätt att känna sympati för Lapidus konsekventa analys av brottets orsaker, av ojämlikhet och orättvis fördelning som grund för att vissa blir galet rika och andra utan framtid”, skriver Ulrika Stahre i Aftonbladet.

Expressens kritiker Dan Hallemar är delvis positiv.

Annons
Annons
Annons

David Lagercrantz.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

Del 6 av 21

15. Nytt uppdrag för Salander

David Lagercrantz.
David Lagercrantz. Foto: Malin Hoelstad

”Mannen som sökte sin skugga” av David Lagercrantz

Norstedts

Prosa

I femte boken om Lisbet Salander får hon reda på saker som kastar nytt ljus över övergreppen i hennes barndom.

”Gestalterna fortsätter att fascinera, och när det gäller spänningsalstrande läsning är det få av de samtida kollegerna i genren som kan slå honom på fingrarna”, skriver Magnus Persson i SvD.

”Om Larsson alltså leker sig fram eldad av genren och sin politiska glöd, liknar Lagercrantz mer en njutningsfullt uppslukad meccanobyggare”, skriver Ingegärd Waaranperä i DN.

Ulrika Knutson är inte lika nöjd och skriver i Expressen att första halvan av boken kännetecknas ”mer av plikt än av lust”.

Annons
Annons
Annons

Jonas Bonnier.

Foto: Thron Ullberg Bild 1 av 1

Del 7 av 21

14. ”Läs och lär, deckarfabrikanter”

Jonas Bonnier.
Jonas Bonnier. Foto: Thron Ullberg

”Helikopterrånet” av Jonas Bonnier

Albert Bonniers förlag

Prosa

Roman om det spektakulära rånet i Västberga 2009. Rånarna anländer via helikopter och försvinner med 40 miljoner kronor utan att ett enda skott avlossas.

Magnus Persson skriver i SvD att boken är ett "oväntat och övertygande, närmast elegiskt, utsnitt av vanliga och ovanliga liv och händelser i Stockholm under några månader 2009" och att den är "årets bästa svenska deckare".

Sven Olov Karlsson skriver i Expressen att ”snart förstår jag varför Jonas Bonniers bok sålts till fler länder än som ingår i EU och ska filmas av Netflix på ort och ställe i Västberga.”

DN:s kritiker är positiv men har också invändningar.

Annons
Annons
Annons
Bild 1 av 1

Del 8 av 21

13. ”Bubblande av lockande forskningsenergi”

”Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren” av Karin Bojs och Peter Sjölund

Albert Bonniers förlag

Sakprosa

Med hjälp av dna-forskning undersöker vetenskapsjournalisterna Karin Bojs och Peter Sjölund den genetiska mixen hos dagens svenska män.

Aftonbladets Carsten Palmer tycker att boken ”är konkret och välskriven”.

DN:s Göran Greider fängslas av möjligheten att den biologiska rasismen kan komma att dö.

SVD:s Dick Harrison har dock betänkligheter och skriver att boken inte ska läsas som en forskningsrapport utan som ”en aptitretare som illustrerar de fascinerande vägar dna-tekniken kan leda in arkeologer och historiker på .”

Annons
Annons
Annons

Malin Giolito Persson.

Foto: Anna-Lena Ahlström Bild 1 av 1

Del 9 av 21

12. ”En av landets mest intressanta författare”

Malin Giolito Persson.
Malin Giolito Persson. Foto: Anna-Lena Ahlström

”Störst av allt” av Malin Giolito Persson

Wahlström & Widstrand

Prosa

Rättegångsdrama om en skolskjutning i Djursholm och 18-åriga Maja som står inför rätta.

”Skildringen av Sebastians och Majas alltmer destruktiva relation, kantad av lyxresor, överdådiga partyn och droger är skickligt framskriven”, skriver Magnus Persson i SvD.

”Få romaner har på senare år gripit mig så starkt som de avslutande sidorna av Malin Persson Giolitos ’Störst av allt’”, skriver Stig Larsson i Expressen.

”Detta är en fruktansvärt bra bok”, skriver Lotta Olsson i DN.

Annons
Annons
Annons
Bild 1 av 1

Del 10 av 21

11. Ferrante extra allt

”Den som stannar den som går” av Elena Ferrante

Norstedts

Svensk översättning av Johanna Hedenberg

Prosa

Det är sent 1960-tal och vännerna Lila och Elena har lämnat de gamla Neapelkvarteren för att möta en stor värld som skakas av både politiska och teknologiska förändringar. Tredje delen i Elena Ferrantes romanserie.

”’Den som stannar, den som går’ är Neapelseriens mest intensiva och dramatiska bok”, skriver SvD:s litteraturredaktör Madelaine Levy.

”Ferrante har en enastående förmåga att förvandla radikal samhällsteori till förtrollande berättelser”, skriver Per Wirtén i Expressen.

Också DN och Aftonbladet är positiva men har vissa invändningar.

En sågning blir det dock i Nerikes Allehanda. Inger Dahlman skriver: ”Fan, vad besviken jag är! Varför gör hon så här, Elena Ferrante!”

Annons
Annons
Annons

Åsne Seierstad.

Foto: Privat Bild 1 av 1

Del 11 av 21

10. Magnifikt om hur IS kan locka

Åsne Seierstad.
Åsne Seierstad. Foto: Privat

”Två systrar. Ett reportage” av Åsne Seierstad

Albert Bonniers förlag

Sakprosa

Svensk översättning av Jan Stolpe

Två välartade tonårsflickor beger sig från sitt hem i Norge, till Syrien för att ansluta sig till IS. Journalisten Åsne Seierstad vill ta reda på varför.

Boken är ”en av vår tids viktigaste”, skriver Evin Ismail i SvD.

”För den som vill förstå radikaliseringsprocessen på individnivå, finns ingen bättre läsning”, skriver Åsa Linderborg i Aftonbladet.

Också DN och Expressen är till största delen positiva.

Annons
Annons
Annons
Bild 1 av 1

Del 12 av 21

9. ”Uppslukande och omskakande läsupplevelse”

”Min fantastiska väninna” av Elena Ferrante

Norstedts

Prosa

Svensk översättning av Johanna Hedenberg

Första delen i Elena Ferrantes romanepos om vännerna Elena och Lila som växer upp i 1950-talets Neapel.

”Ferrante gör två kvinnor till det nav kring vilken världens axel rör sig”, skriver Carl-Johan Malmberg i SvD.

Också Aftonbladet, Expressen och Sydsvenskan prisar boken.

Sveriges Radios Annelie Dufva är positiv, men har vissa invändningar, som att det emellanåt är ”riktigt nära klichén”. DN:s Åsa Beckman förvånas av klichéartade miljöer och ett stumt språk.

Annons
Annons
Annons
Bild 1 av 1

Del 13 av 21

8. Intensiv arbetar- och kvinnorskildring

”Hennes nya namn” av Elena Ferrante

Norstedts

Prosa

Svensk översättning av Johanna Hedenberg

Den ena gifter sig, den andra studerar. Vännerna Lila och Elena har blivit tonåringar och deras vägar har tagit olika riktning. Andra delen i Elena Ferrantes Neapelserie.

”Hennes nya namn är en sorgesam historia om vad människor gör mot varandra”, skriver Josefin Holmström i SvD.

I Aftonbladet skriver Göran Greider att Ferrantes böcker ”måste vara de intensivaste klasskildringar som skrivits på europeisk mark på en generation.”

Också DN, Expressen och Sydsvenskan lovordar.

Annons
Annons
Annons

Ola Larsmo.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1

Del 14 av 21

7. Svenskarna som levde i slummen

Ola Larsmo.
Ola Larsmo. Foto: Anders Wiklund/TT

”Swede Hollow” av Ola Larsmo

Albert Bonniers förlag

Prosa

Om en dal i Minnesota som vid förra sekelskiftet hyste ett tusental svenskar och kallades för Swede Hollow – den svenska slummen.

Ricki Neuman skriver i SvD att Ola Larsmo ”har gett oss ett viktigt komplement till Mobergs böcker – och ett myllrande och medryckande epos”.

Sveriges radios Maria Edström skriver att ”Ola Larsmo har sinnrikt byggt samman sin forskning kring svenskarnas liv i Swede Hollow med en mångröstad historia som lever och andas.”

DN, Aftonbladet och UNT hyllar boken, men Expressens kritiker tycker att det ibland blir väl sentimentalt.

Annons
Annons
Annons

Johannes Anyuru.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

Del 15 av 21

6. Anyurus dystopi nära verkligheten

Johannes Anyuru.
Johannes Anyuru. Foto: Staffan Löwstedt

”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” av Johannes Anyuru

Norstedts

Prosa

I en dystopisk men inte avlägsen framtid har skräcken och rasismen slagit klorna i Sverige och Europa.

”Allt flätas samman till ett både drabbande och intelligent utforskande av vilka vägar människan är kapabel att ta”, skriver Jenny Aschenbrenner i SvD.

Enligt Sveriges Radios Martina Lowden förenar Anyurus prosa ”elektrifierande spänning med eldfast mystik, skönhet med nödvändighet.”

Också Aftonbladet och Expressen hyllar boken, men DN låter sig inte övertygas.

Annons
Annons
Annons

Lina Wolff.

Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1

Del 16 av 21

5. ”På många sätt en äcklig roman”

Lina Wolff.
Lina Wolff. Foto: Carl Bredberg

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Albert Bonniers förlag

Prosa

Augustprisbelönad roman om mannens blick på kvinnan, om språket och längtan efter språket.

“Det var länge sedan jag läste något så annorlunda, så krypande, så egensinnigt”, skriver Josefin Holmström i SvD.

”Prosan kränger, kastar sig, låter aldrig något i berättelsen vila och bli säkerställt”, skriver Kristofer Folkhammar i Aftonbladet.

Också Expressen, Sveriges Radio, DN och Sydsvenskan prisar romanen.

Annons
Annons
Annons

Alex Schulman.

Foto: Noella Johansson/TT Bild 1 av 1

Del 17 av 21

4. Vacker smärta hos Schulman

Alex Schulman.
Alex Schulman. Foto: Noella Johansson/TT

”Glöm mig” av Alex Schulman

Bookmark förlag

Biografi

Självutlämnande berättelse om uppväxten och sökandet efter försoning med en alkoholiserad mamma.

”Det är skickligt beskrivet, han tar oss väldigt nära smärtan”, skriver Jenny Morelli i SvD.

Aftonbladets Åsa Linderborg blir starkt berörd: ”Vi är hundratusentals som kan säga, att Alex Schulmans berättelse också är min.”

Också DN, Expressen, Sveriges Radio,

UNT och Borås Tidning lovordar boken.

Annons
Annons
Annons

Linn Ullmann.

Foto: Agnete Brun Bild 1 av 1

Del 18 av 21

3. ”Ett mästerverk”

Linn Ullmann.
Linn Ullmann. Foto: Agnete Brun

”De oroliga” av Linn Ullmann

Albert Bonniers förlag

Översättning: Urban Andersson

Prosa

Självbiografisk roman som bygger på uppväxten med två berömda föräldrar: Ingmar Bergman och Liv Ullmann.

”Linn Ullmann har skrivit sitt mästerverk i en ton av ömhet och vemod”, skriver Sigrid Combüchen i SvD.

”Med ’De oroliga’ har Linn Ullmann överträffat sig själv”, skriver Aftonbladets Åsa Linderborg.

Också Sveriges radio, Expressen och DN hyllar boken.

Annons
Annons
Annons
Foto: TT, Wahlström & Widstrand Bild 1 av 1

Del 19 av 21

2. Sagor och ödesfrågor

Foto: TT, Wahlström & Widstrand

”Begravd jätte” av Kazuo Ishiguro

Wahlström & Widstrand

Översättning Rose-Marie Nielsen

Prosa

Det är 500-tal och i landet som ska bli England rör sig människor på obestämd flykt bland monster och demoner. En mystisk saga men också en betraktelse över våra myter och det kollektiva minnet.

”Den är precis lika skickligt berättad som tidigare romaner, bara man kan bortse från alla ackumulerade förväntningar på hur god prosa ska uppföra sig”, skriver Kristoffer Leandoer i SvD.

”Det är en på ytan enkel bok, som kan läsas som en av många sagor om den tiden. Men under ytan rör sig de stora ödesfrågorna om den mänskliga till- och samvaron”, skriver Jonas Thente i DN.

Också i Sveriges Radio, Expressen och Aftonbladet får ”Begravd jätte” fina recensioner.

Alla är dock inte lika positiva. Amanda Svensson skriver i Sydsvenskan att ”’Begravd jätte’ är en roman med drag av mysteriespel, där det största mysteriet är varför den ens blivit skriven.”

Annons
Annons
Annons
Bild 1 av 1

Del 20 av 21

1. ”Tillhör nu klassikerna”

”Det förlorade barnet” av Elena Ferrante

Norstedts

Översättning av Johanna Hedenberg

Prosa

I den fjärde och avslutande delen i Neapelkvartetten flyttar den numera etablerade författaren Elena tillbaka till Neapel, där hon åter möter vännen Lila.

”Hur Ferrante berättar en klassresa och ett feministiskt uppvaknande utan att skriva på näsan, hur hon stirrar så närgånget på sina romanfigurer att de blir komplexa, hur hon med skenbar lätthet skapar litteratur av ett liv utan att förenkla, det är storartat”, skriver Jenny Aschenbrenner i SvD.

”Den här sviten, vars sista del har allt man kan begära av en roman, tillhör nu klassikerna”, skriver Sveriges Radios Sandra Stiskalo.

DN, Expressen, Aftonbladet, GP och Sydsvenskan hyllar den sista delen i Neapelsviten.

Annons
Annons
Annons
Foto: Claudio Storza/Albert Bonniers förlag Bild 1 av 1

Del 21 av 21

Sålde bäst men kom inte på listan

Foto: Claudio Storza/Albert Bonniers förlag

”Begynnelse” av Dan Brown

Albert Bonniers förlag

Översättning av Peter Samuelsson och Lena Karlin

Prosa

Boken sålde bäst av alla böcker denna vecka. Den har inte recenserats vare sig av SvD, Expressen, Aftonbladet eller SR och kan därför inte komma med på listan.

”Dan Brown skriver fånig, bombastisk flygplatslitteratur som man glömmer sekunden efter det att man slår igen boken”, skriver Lotta Olsson i DN.

SvD:s Josefin Holmström skrev om Browns förra bok ”Inferno” att ”det är bedrövlig förutsägbart att klaga på en Dan Brown-roman. Men någon vidare författare är han ju inte – om man inte tänjer begreppet till bristningsgränsen.”

Annons

Läs även

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons