Annons

Lasse och Maja är tomma ark – och därför älskas de

Boken som lästes i hemlighet gömd under täcket med en ficklampa – den är nu ersatt med en mobiltelefon. Vad ska vi vuxna göra för att utmana skärmarna? Vi låter barnen läsa LasseMaja förstås!

Under strecket
Publicerad

Martin Widmark.

Foto: Malin Hoelstad

Martin Widmark

Foto: Malin Hoelstad

Det är ett mysterium. År efter år är han den författare vars böcker blir mest utlånade – i snitt ca 1,5 miljoner utlåningar per år – på svenska bibliotek. Det ska jämföras med tvåan (Astrid Lindgren) som blir utlånad ungefär hälften så mycket. I maj hade en femte film baserad på berättelsen premiär och till hösten sätts en pjäs baserad på böckerna upp på Dramaten.

Och slår man ihop antalet utlåningar, sålda exemplar med nedladdade ljud- och e-böcker finns det goda skäl att tro att just han är Sveriges mest lästa författare. Ändå blir Martin Widmark nästan aldrig intervjuad. Detta fastän det redan getts ut 25 titlar i serien LasseMajas detektivböcker, som Widmark har skrivit och som är illustrerade av Helena Willis.

Ett mysterium är också Valleby, staden där hans deckare för barn utspelar sig. En småstad där det fortfarande finns biograf, bibliotek, museum, teater, lokaltidning, badmintonhall, simhall, hotell, guldsmedsaffär, hamn, skola och polisstation – men inte direkt några bostäder? Och som trots sin kulturella prägel är drabbad av ett statistiskt sett förbluffande stort antal brott – vilket i och för sig är sant för alla orter som har turen (eller oturen) att bli scen för en deckarserie. 

Annons
Annons

Martin Widmark.

Foto: Malin Hoelstad

I Valleby begås dock inga mord. Brottsligheten består oftast av fräcka stölder, men även kidnappning, förskingring, sedelförfalskning, stämpling, sol-och-vårande, fängelserymning och fusk i idrottstävling förekommer. 

Oavsett vilket är formeln densamma: ett brott har begåtts och det finns misstänkta vuxna. Lasse och Maja går igenom händelseförloppet, motiv, alibin och fysiska ledtrådar som polismästaren har missat. När detaljer läggs till varandra avslöjas gärningsmannen och får sitt straff – och dessutom någon form av förlåtelse. Det är lite rörande, faktiskt fint gjort.

Martin Widmark.
Martin Widmark. Foto: Malin Hoelstad

För mig är det största mysteriet huvudpersonernas blanka personligheter. Medan de misstänkta är giriga, fattiga, slösaktiga, karriärlystna, långsinta, snåla och ytterst knasiga har Lasse och Maja inga karaktärsdrag alls. Någon familj syns inte till och man vet inget om hur barnen bor eller om deras ekonomiska situation. Att de i ”Hotellmysteriet” väljer att inte fira jul med sina föräldrar verkar inte vara något problem vare sig för barn eller vuxna. Det enda som går att utläsa är att föräldrarna inte kan vara speciellt kontrollerande. För dagens barn med digital närvarorapportering och schemalagda aktiviteter måste Lasses och Majas oändliga tillgång till fritid te sig rätt paradisisk – men i övrigt är de barnen utan egenskaper.

Annons
Annons

Det är svårt att låta bli att jämföra med Astrid Lindgrens huvudpersoner som väcker djup empati.

Det är svårt att låta bli att jämföra med Astrid Lindgrens huvudpersoner som väcker djup empati; barn som är fattiga, förtryckta av äldre syskon eller otäcka vuxna, ensamma barn och barn som ska dö. Jag sträckläser drygt hälften av LasseMaja-böckerna och känner en viss besvikelse. De här böckerna som antagligen är Sveriges mest lästa, och som jag själv köpt så många av till mina barn – var de inte mer? 

Efter hand inser jag att Lasse och Maja är tecknade som två tomma ark med flit. Det gör det möjligt för alla barn att identifiera sig med dem, småsyskon och storasyskon som ensambarn. 

– Det är en minimalistisk berättarteknik. Jag skalar bort allt som inte har någon betydelse för berättelsen. Föräldrarna har ingen betydelse, bekräftar Martin Widmark.

– Jag tar barnen på allvar, men tillåter mig att skoja med vuxenvärlden. Alla vuxna är lite skruvade när man ser dem genom ett barns ögon. Vuxna är alltid lite för mycket och det är roligt att titta på världen genom barns ögon. 

Att Sveriges mest lästa böcker är en serie förvånar dock ingen. Så ser det ut i skolbibliotek och i barns bokhyllor nuförtiden: ju mindre barnlitteraturkunskap desto enklare att skaffa fler av det man redan har; ”Dagbok för alla mina fans”, ”Nikkis dagbok”, ”Siggeböckerna”, ”Pax-deckarna” eller ”Harry Potter”.

– Ja, det har förlagen identifierat för länge sedan. Men det är också en rolig skrivuppgift – att mina läsare har så mycket bakgrundskunskap gör att jag kan gå längre in i berättelsen, säger Martin Widmark.

Annons
Annons

För att förklara LasseMaja-böckernas popularitet vill skolbibliotekarie Sofia Malmberg först berätta om processen att hitta en bok.

– För det första får den inte vara för tjock, för det tar för mycket tid att läsa i den här åldern, och den måste vara väldigt spännande redan i första meningen. När man väl hittat en bok och förstått hur den är uppbyggd blir det en vänskap som man vill fortsätta att odla.

Humorn i text och bild och Helena Willis illustrationer är den viktigaste orsaken till att böckerna har blivit så lästa.

Hon menar att humorn i text och bild och Helena Willis illustrationer är den viktigaste orsaken till att böckerna har blivit så lästa. Komiska situationer uppstår, till exempel därför att Lasse och Maja har så mycket bättre ordförråd än den stackars polismästaren, en kär och återkommande orsak till skratt.

– När man kommer till biblioteket kan det kännas som en ointaglig mur. Bara det att man känner igen boken har ett stort värde. För en bibliotekarie är skyltningen A och O – och det är lätt gjort att göra fint med LasseMaja-böckerna, säger Sofia Malmberg.

Kanske har serieböckernas stora framgångar också att göra med att barn gärna upprepar? 

– Jo, barn är konservativa, men det är vuxna också, säger barnpsykologen Jenny Klefbom.

Hon noterar att den stora skillnaden mellan barns och vuxnas läsande är att medan vuxna väljer sina böcker själva är barn beroende av andras val. 

Så kanske är det snarare vuxna som är skälet till att barnböcker säljs i serier?

LasseMaja-böckerna läses av barn i ungefärlig lågstadieålder, som just har gett sig ut i läsningens underbara men också hotfulla värld. Svensk barn- och ungdomslitteratur tar gärna upp svåra ämnen – skilsmässor, ofrivillig graviditet, våldtäkter, anorexi, självskadebeteende och självmord. Har man ett låg- eller mellanstadiebarn vars lästeknik är avancerad blir det ett problem. 

Annons
Annons

Martin Widmark

Foto: Malin Hoelstad
Martin Widmark
Martin Widmark Foto: Malin Hoelstad

– Min känsla är att mycket av svensk barnlitteratur egentligen inte är skriven för barn, utan handlar om att författaren behöver skriva av sig ett trauma från barndomen. De böckerna får ofta Augustpriset, men jag tycker att de hade passat bättre som vuxenlitteratur. Barn har rätt till sin barndom, tids nog kommer de ta del av så mycket sorg och elände, säger Martin Widmark.

Med LasseMajas detektivbyrå får man en sorts garanti – man kan lämna barnet själv med sin bok och lita på att det inte förekommer obehagligt innehåll.

– Det ska vara schyssta könsroller. Invandrare ska vara lika mycket brottsmisstänkta som icke-invandrare, varken mer eller mindre. Lasse ska inte vara smartare än Maja, eller tvärtom. För mig är det en hederssak att de löser brotten lika ofta.

En annan princip Martin Widmark har är att hålla sig till pusseldeckarens givna ramar och regler.

– Det är en yrkesstolthet att inte blanda genrer och det är ohederligt att inte lägga ut allt som behövs för att lösa gåtan. En annan huvudregel är att ta hänsyn till att det går åt mycket energi till avkodningen för en ny läsare, men att aldrig undervärdera barns intelligens, förklarar han och sammanfattar: ”Handlingen är enkel. Gåtan är intelligent.”

Widmark är i mångt och mycket läraren som skriver, och som vet att om han introducerar ett långt och svårt ord ska det upprepas tre gånger, så att barnet inte bara får utmaningen utan också glädjen att erövra ordet.

Annons
Annons

Det är ohederligt att inte lägga ut allt som behövs för att lösa gåtan.

Vilket behövs. Barns läsande har de senaste 5–10 åren fått radikalt annorlunda förutsättningar och faktiskt en förändrad funktion. Boken som lästes i hemlighet gömd under täcket med en ficklampa efter att föräldrarna sagt att lampan skulle vara släckt – den är nu ersatt med en mobiltelefon. Och samtidigt som i stort sett alla skolbarn fått tillgång till smartphones och läsplattor har läsningen blivit än viktigare för att fylla kraven från skolan. Det barn som inte tränar upp sin förmåga att läsa i låg- och mellanstadiet får svårt att klara de krav som det aktuella betygssystemet ställer i högstadiet och gymnasiet. Att kunna jämföra, argumentera och analysera stora mängder text är omöjligt om man inte är en flitig läsare. 

Men vad gör det med läsningen om den inte längre är en njutning, utan en nödvändighet? Och vad ska vi vuxna göra för att utmana skärmarna?

Jo, vi lånar och köper LasseMaja-böcker förstås. För har mor- eller farföräldrarna en gång gjort succé med en bok som heter ”Diamantmysteriet” är det stor chans att man nästa gång satsar på ”Biografmysteriet”, ”Saffransmysteriet”, ”Fotbollsmysteriet”, ”Galoppmysteriet” eller ”Campingmysteriet”. 

Vi vuxna är inte så knasiga ändå.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons